Meddelarfrihet

Meddelarfrihet är en svensk juridisk term som innebär att alla människor har rätt att ta kontakt med massmedia, en journalist eller en författare för att lämna uppgifter för publicering.

En viktig följd av att bl.a. offentliga tjänstemän och myndighetsanställda omfattas av meddelarfriheten är att dessa i vanliga fall har rätt att bryta mot sekretessbestämmelser när de tar kontakt med en journalist eller författare. Det nämnda är ovanligt i ett internationellt perspektiv och gör den svenska meddelarfriheten ovanligt stark. Det finns dock ett antal undantag till rätten att bryta mot sekretess.

Meddelarfriheten anses viktig för transparensen i samhället och för att visselblåsare ska kunna avslöja missförhållanden och oegentligheter.

Meddelarfriheten skyddas av två av Sveriges grundlagar, nämligen tryckfrihetsförordningen (TF) och yttrandefrihetsgrundlagen (YGL). TF ger rätt att meddela uppgifter i tryckt skrift såsom tidningar och böcker medan YGL ger en motsvarande rätt att meddela uppgifter i radio- och tv-sändningar och vissa liknande kommunikationsmedel.

En meddelare har rätt att vara anonym (se 3 kap TF och 2 kap YGL).

En meddelare kan normalt inte straffas, varken för brott mot tystnadsplikt eller för andra brott som avslöjandet av uppgifter kan innebära. Istället är den ansvarige utgivaren ensamt ansvarig för publiceringen. Den ansvarige utgivaren kan endast åtalas i ett tryckfrihets- eller yttrandefrihetsmål. Även den journalist som skrivit en artikel erhåller skydd som meddelare, eftersom den ansvarige utgivaren ensam bär ansvaret för en publicering (s.k. ensamansvar).

I vissa fall bryts dock meddelarfriheten (se avsnittet nedan om undantag till meddelarfriheten) och då ansvarar var och en för sina egna handlingar, dvs den ansvarige utgivaren har inte längre något ensamansvar för publiceringen.

Huvudartikel: Meddelarskydd

Offentligt anställda samt (sedan 1 juli 2017) anställda och uppdragstagare i privat bedriven verksamhet inom skola, vård och omsorg, som till någon del är offentligt finansierad, omfattas även av så kallat meddelarskydd, det vill säga av efterforskningsförbud och ett förbud mot repressalier från sin arbetsgivare.

Meddelarfriheten är en stark huvudregel, men det finns undantag då den inte gäller. Eftersom meddelarfriheten skyddas av grundlag har även dessa undantag stöd i grundlag.

• Meddelarfriheten gäller inte vid vissa särskilda tystnadsplikter, s.k. kvalificerade tystnadsplikter, där det i offentlighets- och sekretesslagen (OSL) angetts att meddelarfriheten inte ska gälla. Det finns många sådana exempel, ett är utrikessekretessen där det i 15 kap 6 § 1 st OSL anges: "Den tystnadsplikt som följer av 1 § [utrikessekretessen] inskränker rätten enligt 1 kap. 1 § tryckfrihetsförordningen och 1 kap. 1 och 2 §§ yttrandefrihetsgrundlagen att meddela och offentliggöra uppgifter, när det är fråga om uppgift vars röjande kan antas sätta rikets säkerhet i fara eller annars skada landet allvarligt." Ett annat exempel är förundersökningssekretessen, där det anges i 18 kap 19 § 2 st OSL: "Den tystnadsplikt som följer av 1-3 §§ [förundersökningssekretessen] inskränker rätten att meddela och offentliggöra uppgifter, när det är fråga om uppgift om kvarhållande av försändelse på befordringsföretag, hemlig avlyssning av elektronisk kommunikation, hemlig övervakning av elektronisk kommunikation, hemlig kameraövervakning eller hemlig rumsavlyssning på grund av beslut av domstol, undersökningsledare eller åklagare eller inhämtning av uppgifter enligt lagen (2012:278) om inhämtning av uppgifter om elektronisk kommunikation i de brottsbekämpande myndigheternas underrättelseverksamhet".

• Meddelarfriheten gäller inte om man gör sig skyldig till vissa brott mot rikets säkerhet, närmare bestämt högförräderi, spioneri, grovt spioneri, grov obehörig befattning med hemlig uppgift, uppror, landsförräderi, landssvek eller försök, förberedelse eller stämpling till sådant brott.

• Meddelarfriheten gäller inte vid oriktigt utlämnande av en allmän handling. Det ska understrykas att meddelarfriheten bara gäller muntliga uppgifter, och innebär ingen rätt att överlämna sekretessbelagda handlingar, vilket detta undantag ger uttryck för.

Dessa undantag framgår av 7 kap 3 § TF och 5 kap 3 § YGL. Undantagen till meddelarfriheten utgör också undantag till efterforskningsförbudet, men inte alltid. Frågan avgörs av domstol.

Ett annat, informellt, undantag från meddelarfriheten finns också. Meddelarfrihet gäller inte för en präst, vad avser sådant som framkommit vid bikt eller enskild själavård. Genom sin, inte i lag numera utan i Kyrkoordningen, absoluta tystnadsplikt är en präst förbjuden att för någon röja sådant som denne där fått kännedom om. En präst får inte heller höras som vittne om sådana uppgifter, vilket är lagfäst i rättegångsbalken.

Anskaffarfriheten är en till meddelarfriheten närbesläktad rätt som infördes efter den s.k. IB-affären. Anskaffarfriheten kompletterar meddelarfriheten och gränsar till densamma. Anskaffarfriheten kan gälla stadiet innan meddelarfriheten blir aktuell. Det kan t.ex. innebära en rätt att ta fotografier eller på annat sätt anskaffa information, som i nästa steg överlämnas för publicering (både anskaffar- och meddelarfriheten används i en sådan situation).

• Grundlagsskydd
• Hemlig uppgift
• Tryck- och yttrandefrihetsbrott
• Källskydd
• Informationsläcka
• Tryckt skrift
• Lojalitetsplikt, att arbetstagaren inte får skada arbetsgivaren

Den här artikeln behöver källhänvisningar för att kunna verifieras. (2015-05) Åtgärda genom att lägga till pålitliga källor (gärna som fotnoter). Uppgifter utan källhänvisning kan ifrågasättas och tas bort utan att det behöver diskuteras på diskussionssidan.

• Meddelarfrihet på lagen.nu