Mebsuta

Mebsuta (ε)
Gemini IAU.svg
Observationsdata
Epok: J2000
StjärnbildTvillingarna
Rektascension06t 43m 55,92626s[1]
Deklination25° 07′ 52,0515″[1]
Skenbar magnitud ()3,06[2]
Stjärntyp
SpektraltypG8 Ib[3]
U–B1,46[4]
B–V1,40[4]
Astrometri
Radialhastighet ()+8,09 ± 0,14[5] km/s
Egenrörelse (µ)RA: -5,57[1] mas/år
Dek.: -12,36[1] mas/år
Parallax ()3,86 ± 0,17 mas[1]
Avstånd840 ± 40  (260 ± 10 pc)
Absolut magnitud ()-3,90
Detaljer
Massa19,2 ± 0,1 M
Radie140 ± 35[3] R
Luminositet8 500[2] L
Temperatur4 662 ± 36[6] K
Metallicitet0,15 ± 0,07[7]
Vinkelhastighet8,7 ± 1,0[5]
Ålder8,3 ± 0,1 miljoner [7] år
Andra beteckningar
27 Geminorum, FK5 254, HD 48329, HIP 32246, HR 2473, SAO 78682.

Mebsuta, eller Epsilon Geminorum, (förkortat Epsilon Gem, ε Gem),[8] är en stjärna i stjärnbilden Tvillingarna som ligger på det utsträckta högra "benet" av tvillingen Castor. Den visuella magnituden är 3,06[2] och gör den till en av de ljusare stjärnorna i denna stjärnbild.

Avståndet till Mebsuta kan bestämmas direkt med hjälp av parallaxmätningar, vilket ger ett värde av 840 ljusår (260 parsecs), även om detta resultat har en relativt stor felmarginal på 40 ljusår (12 pc).[1] Eftersom den ligger nära ekliptikan kan den avskärmas av månen eller någon planet. En sådan ockultation ägde rum den 8 april 1976 av Mars, vilket tillät observation av planetens yttre atmosfär som skulle mätas.[9] Tidigare har stjärnan avskärmats av Merkurius den 10 juni 1940 och den 3 september 2015 avskärmades Mebsuta av asteroiden Ifigenia.[10]

Nomenklatur

ε Geminorum är stjärnans Bayer-beteckning. Den har det traditionella namnet Mebsuta, Melboula eller Melucta. Mebsuta har sina rötter i den gamla arabiskan där den och stjärnan Mekbuda (Zeta Geminorum) var tassar hos ett lejon. Mebsuta (Mabsūṭah "مبسوطة) kommer från en fras som hänvisar till den utsträckta tassen.[11] År 2016 organiserade internationella astronomiska unionen en arbetsgrupp för stjärnnamn (WGSN)[12] för att katalogisera och standardisera egennamn för stjärnor. WGSN:s första bulletin i juli 2016 [13] ger en tabell över de två första satserna av namn som godkänts av WGSN, där Mebsuta ingår för denna stjärna.

Egenskaper

Spektrumet för Mebsuta matchar spektraltyp G8 Ib,[3] där luminositet klass Ib visar att detta är en superjättestjärna med lägre ljusstyrka. Alternativt kan den vara en stjärna som har passerat stadiet i den asymptotiska jättegrenen och har ett friliggande skal av stoft.[14] Den beräknade massan av denna stjärna är över 19 gånger solens, och det har expanderat till en radie cirka 105-175 gånger större än solens.[3] Sedan 1943 har spektrumet för denna stjärna tjänat som en av de stabila riktpunkter mot vilka andra stjärnor klassificeras. [15]

Mebsuta strålar från dess yttre atmosfär omkring 8 500[2] gånger solens ljusstyrka vid en effektiv temperatur av 4 662 K.[6] Det är denna temperatur som ger det gulfärgade skenet hos en G-typstjärna.[16] Ett ytmagnetfält med en styrka av -0,14 ± 0,19 G har upptäckts hos stjärnan. Detta topologiskt komplexa fält genereras troligen av en dynamo som bildas i de Wu, Yue; et al. (January 2011), "Coudé-feed stellar spectral library - atmospheric parameters", Astronomy and Astrophysics, 525: A71, arXiv:1009.1491Freely accessible, Bibcode:2011A&A...525A..71W, doi:10.1051/0004-6361/201015014n djupa konvektionszonen i stjärnans yttre hölje.[17]

I kulturen

USS Melucta (AK-131) var ett amerikanskt marinlastfartyg i Crater-klassen som var döpt efter stjärnan.

Källor

Den här artikeln är helt eller delvis baserad på material från engelskspråkiga Wikipedia, tidigare version.

Referenser

  1. ^ [a b c d e f] van Leeuwen, Floor (November 2007), "Validation of the new Hipparcos reduction", Astronomy and Astrophysics, 474 (2): 653–664, arXiv:0708.1752v1Freely accessible, Bibcode:2007A&A...474..653V, doi:10.1051/0004-6361:20078357 Note: see VizieR catalogue I/311.
  2. ^ [a b c d] Mallik, Sushma V. (December 1999), "Lithium abundance and mass", Astronomy and Astrophysics, 352: 495–507, Bibcode:1999A&A...352..495M
  3. ^ [a b c d] Nordgren, Tyler E.; et al. (December 1999), "Stellar Angular Diameters of Late-Type Giants and Supergiants Measured with the Navy Prototype Optical Interferometer", The Astronomical Journal, 118 (6): 3032–3038, Bibcode:1999AJ....118.3032N, doi:10.1086/301114
  4. ^ [a b] Johnson, H. L.; et al. (1966), "UBVRIJKL photometry of the bright stars", Communications of the Lunar and Planetary Laboratory, 4 (99): 99, Bibcode:1966CoLPL...4...99J
  5. ^ [a b] De Medeiros, J. R.; et al. (November 2002), "A catalog of rotational and radial velocities for evolved stars. II. Ib supergiant stars", Astronomy and Astrophysics, 395: 97–98, Bibcode:2002A&A...395...97D, doi:10.1051/0004-6361:20021214
  6. ^ [a b] Wu, Yue; et al. (January 2011), "Coudé-feed stellar spectral library - atmospheric parameters", Astronomy and Astrophysics, 525: A71, arXiv:1009.1491Freely accessible, Bibcode:2011A&A...525A..71W, doi:10.1051/0004-6361/201015014
  7. ^ [a b] Tetzlaff, N.; Neuhäuser, R.; Hohle, M. M. (January 2011), "A catalogue of young runaway Hipparcos stars within 3 kpc from the Sun", Monthly Notices of the Royal Astronomical Society, 410 (1): 190–200, arXiv:1007.4883Freely accessible, Bibcode:2011MNRAS.410..190T, doi:10.1111/j.1365-2966.2010.17434.x
  8. ^ "IAU Catalog of Star Names". Hämtad 28 juli 2016.
  9. ^ French, R. G.; Taylor, G. E. (March 1981), "Occultation of Epsilon Geminorum by Mars. IV - Oblateness of the Martian upper atmosphere", Icarus, 45 (3): 577–585, Bibcode:1981Icar...45..577F, doi:10.1016/0019-1035(81)90023-3
  10. ^ Steve's Asteroid Occultations
  11. ^ Allen, Richard Hinckley (1899), Star-names and their meanings, G. E. Stechert, sid. 235
  12. ^ "IAU Working Group on Star Names (WGSN)". Hämtad 22 maj 2016.
  13. ^ Bulletin of the IAU Working Group on Star Names, No. 1" (PDF). Hämtad 28 juli 2016.
  14. ^ Lobel, A.; Dupree, A. K. (December 2000), "The Chromospheres of G-type Ib Supergiants", Bulletin of the American Astronomical Society, 32: 1474, Bibcode:2000AAS...197.4415L
  15. ^ Garrison, R. F. (December 1993), "Anchor Points for the MK System of Spectral Classification", Bulletin of the American Astronomical Society, 25: 1319, Bibcode:1993AAS...183.1710G, hämtad 2012-02-04
  16. ^ "The Colour of Stars", Australia Telescope, Outreach and Education, Commonwealth Scientific and Industrial Research Organisation, December 21, 2004, archived from the original on 2012-03-10, hämtad 2012-01-16
  17. ^ Grunhut, J. H.; et al. (November 2010), "Systematic detection of magnetic fields in massive, late-type supergiants", Monthly Notices of the Royal Astronomical Society, 408 (4): 2290–2297, arXiv:1006.5891Freely accessible, Bibcode:2010MNRAS.408.2290G, doi:10.1111/j.1365-2966.2010.17275.x

Media som används på denna webbplats

Gemini IAU.svg
Författare/Upphovsman: IAU and Sky & Telescope magazine (Roger Sinnott & Rick Fienberg), Licens: CC BY 3.0
IAU Gemini chart
Golden star.svg
(c) I, Ssolbergj, CC BY 3.0
Gold-shaded star.