Max Strandberg
Max Strandberg | |
Född | Per Maximilian Strandberg 4 oktober 1854 i , död där den Stockholm |
---|---|
Död | 12 februari 1939 Stockholm |
Medborgare i | Sverige |
Sysselsättning | Operasångare |
Barn | Olle Strandberg (f. 1886) |
Föräldrar | Olof Strandberg Charlotta Strandberg |
Släktingar | Anna Maria Strandberg (syskon) |
Redigera Wikidata |
Per Maximilian (Max) Strandberg, född den 4 oktober 1854 i Stockholm, död där den 12 februari 1939, var en svensk sångare och musiker.
Strandberg förvärvade vid konservatoriet 1870–1876 en ovanligt mångsidig musikalisk utbildning, spelade violin och violoncell i orkestrar och debuterade 1877 på Kungliga teatern som Max i "Friskytten". Han blev kort därefter violoncellist i hovkapellet, fick även operaroller, tillhörde 1882–1883 Nya teaterns scen, var 1883–1885 kapellmästare vid Södra teatern, men återgick 1885 som cellist och (från 1887) sångare till Operan, där han 1892–1922 var kormästare och till 1915 stod kvar bland sångsolisterna. Till hans roller hörde Ottavio i Don Juan, Lyonel i Martha, Almaviva i Barberaren, Faust och Romeo samt Florestan i Fidelio. Hans mjuka tenor och genommusikaliska sångsätt lände Operan till åtskillig nytta, men en från fadern ärvd scenisk stelhet kunde han endast delvis bortarbeta. Som solist vid oratoriekonserter var han mycket använd.
Max Strandberg var son till Olof Strandberg och Charlotta, född Linderoth, samt far till Olle Strandberg. Han vilar på Norra begravningsplatsen utanför Stockholm.
Källor
- Strandberg, 9. Per Maximilian (Max) i Nordisk familjebok (andra upplagan, 1918)
- Strandberg, 9. P. Max i Nordisk familjebok (andra upplagans supplement, 1926)
- P Max Strandberg på Kungliga Hovkapellets webbplats
- Strandberg, Per M på SvenskaGravar.se
|
Media som används på denna webbplats
Max Strandberg, sångare vid Kungliga Operan 1877.