Max Perutz

Max Perutz Nobelpristagare i kemi 1962
Född19 maj 1914[1][2][3]
Wien[4]
Död6 februari 2002[1][2][3] (87 år)
Cambridge[5]
Medborgare iStorbritannien[6], Österrike och Förenade kungariket Storbritannien och Irland
Utbildad vidPeterhouse
Wiens universitet
Universitetet i Cambridge
Theresianum
SysselsättningBiolog, kristallograf, biofysiker, universitetslärare, molekylärbiolog, kemist, biokemist
ArbetsgivareUniversitetet i Cambridge
University of York
BarnRobin Perutz (f. 1949)
Utmärkelser
Nobelpriset i kemi (1962)[7][8]
Österrikes hederskors för vetenskap och konst (1967)
Wilhelm Exner-medaljen (1967)[9]
Sir Hans Krebs-medaljen (1968)
Croonian Medal and Lecture (1968)
Royal Medal (1971)
Copleymedaljen (1979)[10]
Otto Warburg-medaljen (1993)[11]
Doctorat honoris causa de l'université Paris-XI (1993)[12]
Honorary member of the British Biophysical Society
Pour le Mérite för vetenskap och konst
Hedersdoktor vid Wiens universitet[13]
Fellow of the American Academy of Arts and Sciences
Hedersdoktor vid Salzburgs universitet
Kommendör av 2 klass av Brittiska imperieorden
Redigera Wikidata

Max Ferdinand Perutz, född 19 maj 1914 i Wien, död 6 februari 2002 i Cambridge, var en österrikisk-brittisk kemist och molekylärbiolog.

Biografi

Perutz föddes i Wien som son till Adele (Dely) Goldschmidt och Hugo Perutz, en textiltillverkare. Efter att ha tagit grundexamen vid universitetet i Wien 1936 blev han doktorand vid Cavendish Laboratory i University of Cambridge. Han var assistent i forskargrupp kring kristallografi, ledd av John Desmond Bernal. Han avlade doktorsexamen under nobelpristagaren William Lawrence Bragg.

På Cambridge var han grundare och ordförande (1962-1979) i det medicinska forskningsrådet (MRC) Laboratory of Molecular Biology. Fjorton av dessa forskare har vunnit Nobelpris. Perutz själv var handledare till James Watson och Francis Crick, vilka senare var upptäckarna av strukturen hos DNA.

År 1962 erhöll Perutz, tillsammans med John Kendrew, Nobelpriset i kemi för studier av strukturer av hemoglobin och myoglobin. Han fortsatte med att även bli tilldelad den kungliga medaljen av Royal Society 1971 och Copley Medal år 1979.

Se även

Pykrete

Referenser

Den här artikeln är helt eller delvis baserad på material från engelskspråkiga Wikipedia, tidigare version.

Noter

  1. ^ [a b] Bibliothèque nationale de France, BnF Catalogue général : öppen dataplattform, läs online, läst: 10 oktober 2015, licens: öppen licens.[källa från Wikidata]
  2. ^ [a b] Encyclopædia Britannica, Max Ferdinand Perutz, läst: 9 oktober 2017.[källa från Wikidata]
  3. ^ [a b] SNAC, Max Perutz, läs online, läst: 9 oktober 2017.[källa från Wikidata]
  4. ^ Aleksandr M. Prochorov (red.), ”Перуц Макс Фердинанд”, Большая советская энциклопедия : [в 30 т.], tredje utgåvan, Stora ryska encyklopedin, 1969, läst: 28 september 2015.[källa från Wikidata]
  5. ^ Gemeinsame Normdatei, läst: 30 december 2014, licens: CC0.[källa från Wikidata]
  6. ^ läs online, www.nndb.com .[källa från Wikidata]
  7. ^ The Nobel Prize in Chemistry 1962, Nobelprize.org (på engelska), Nobelstiftelsen, läs online, läst: 3 februari 2021.[källa från Wikidata]
  8. ^ Table showing prize amounts (på engelska), Nobelstiftelsen, april 2019, läs online, läst: 3 februari 2021.[källa från Wikidata]
  9. ^ läs online, www.wilhelmexner.org .[källa från Wikidata]
  10. ^ Award winners : Copley Medal (på engelska), Royal Society, läs online, läst: 30 december 2018.[källa från Wikidata]
  11. ^ läs online, otto-warburg-medal.org .[källa från Wikidata]
  12. ^ läs online, www.legifrance.gouv.fr .[källa från Wikidata]
  13. ^ läs online, geschichte.univie.ac.at .[källa från Wikidata]

Källor

Externa länkar

Media som används på denna webbplats

Nobelmedalj.svg
Författare/Upphovsman: Namkrap, Licens: CC BY-SA 4.0
Nobelmedalj
Arbcom ru editing.svg
Icon of simple gray pencil. An icon for Russian Wikipedia RFAR page.
Nobel prize medal.svg
Författare/Upphovsman: User:Gusme (it:Utente:Gusme), Licens: CC BY-SA 3.0
Vector image of the Nobel prize medal
Max Perutz 1962.jpg
1962 Press Photo Max Ferdinand Perutz co-winner Nobel Prize for Chemistry