Max Biaggi

Max Biaggi
Aktiv i MotoGP	500/MotoGP: 1998–2005 250GP: 1991–1997
Världsmästare	4 i 250GP: 1994–97
Debut	Suzuka Circuit
Senaste team	Aprilia Racing Team (WSBK)
Startnummer	3
Antal lopp	214 totalt 500/MotoGP: 127 250GP: 87
Segrar	42 totalt 500/MotoGP: 13 250GP: 29
Pallplatser	111 totalt 500/MotoGP: 58 250GP: 53
Pole position	56 totalt 500/MotoGP: 23 250GP: 33

Massimiliano "Max" Biaggi, född 26 juni 1971 i Rom i Italien, är en italiensk roadracingförare bosatt i Monte Carlo i Monaco. Biaggi är också känd som den romerske kejsaren. Biaggi är fyrfaldig världsmästare i 250-klassen. I 500GP och MotoGP tillhörde han ständigt toppförarna, men lyckades aldrig vinna titeln i den hårda konkurrensen med legender som Mick Doohan och Valentino Rossi. 2010 och 2012 blev Biaggi världsmästare i Superbike.

Biaggi började sin karriär i Italien i 125cc 1989 och flyttade upp till 250cc 1991 då han vunnit italienska mästerskapet i 125-klassen.

Säsongen 1991 gjorde Biaggi sina första inhopp i VM och 1992 blev första hela säsongen i VM-cirkusen i 250-klassen på en Aprilia. Han slutade femma i VM och tog sin första GP-seger. Samma år blev han europamästare i 250-klassen. 1993 körde han för Honda och kom fyra i mästerskapet och tog en GP-seger till.

1994-1996 tog Biaggi 3 raka VM-titlar i 250cc för Chesterfield Aprilia Team. 1997 tog han ytterligare ett VM men denna gång för Marlboro Team Kanemoto Honda. Han blev under denna tidsperiod ansedd som en av de bästa 250-förarna i historien och tippades vara den som skulle störta Mick Doohan när han tog steget upp i 500 cm³.

1998 tog Max i samma team steget upp till 500cc-klassen, tog 2 GP-segrar och slutade 2:a i mästerskapet. Han var med i striden om titeln mot Doohan tills en diskvalificering i Spanien, samtidigt som Doohan vann förstörde den drömmen. 1999-2001 körde Biaggi 500cc för Marlboro Yamaha och slutade 4:a, 3:a respektive 2:a i mästerskapet. 2002 var han kvar i samma stall men klassen hette nu MotoGP och fyrtaktsmotorerna hade kommit in i klassen. Biaggi slutade återigen 2:a i VM. 2003-2004 körde Biaggi Honda i MotoGP för Camel Pramac Pons-stallet med två 3:e platser i VM som resultat.

2005 fick han chansen som försteförare i HRCs fabriksstall Repsol Honda som den store utmanaren till Yamahas Valentino Rossi. Säsongen började bra och Biaggi hade häng på den regerande mästare Rossi, men efter en del tekniska problem kom Biaggi rejält på kant med HRC:s ledning och fick mer eller mindre sparken innan säsongen var slut. 5:e plats i VM.

Biaggi var arbetslös 2006. Han lyckades inte få en styrning i MotoGP trots sponsoruppbackning från Camel, kanske på grund av den svartlistning som Honda utsatt honom för efter bråken under 2005.

Säsongen 2007 gjorde Biaggi comeback på racingbanorna för Alstare Corona Suzuki-stallet i världsmästerskapet i Superbike. Han blev trea i mästerskapet och tog tre heatsegrar. Superbike-VM 2008 körde Biaggi för Sterilgada Ducati i samma serie. Det blev något av ett mellanår utan segrar och en slutlig sjundeplats i VM-tabellen. Aprilia bestämde sig för att tävla i Superbike-VM 2009 och Biaggi blev deras fabriksförare tillsammans med Shinya Nakano. De visade sig konkurrenskraftiga. På Brnobanan gav Biaggi Aprilia deras första seger. Han slutade på fjärdeplats i mästerskapet.

Biaggi fortsatte hos Aprilia Superbike-VM 2010. I början av säsongen var Biaggi något ojämn. Han varvade dubbelsegrarna på Portimão och Monza med blygsammare placeringar. Suzukis Leon Haslam inledde säsongen starkast, men Biaggi tog över VM-ledningen genom dubbelsegern i årets sjunde deltävling i Salt Lake City. Med dubbelsegern på Misano och andra- och förstaplaceringen på Brno de följande tävlingarna, samtidigt som Haslam lyckades mindre väl, ryckte Biaggi åt sig en ledning som sedan aldrig var hotad. Hann vann VM med 75 poängs marginal efter 10 heatsegrar. Försvaret av VM-titeln 2011 gick mindre väl. Biaggi låg tvåa i VM när han bröt foten på träningen inför Nürburgring-tävlingen.^[1] Han missade denna och de två följande deltävlingarna. Biaggi blev trea i VM.

Superbike-VM 2012 var ett jämnt mästerskap med många heatsegrare. Biaggi lyckades genom jämnhet ta en ledning under första hälften av säsongen. I augusti gjorde Biaggi några dåliga heat och efter deltävlingen i Moskva hade Marco Melandri på BMW VM-ledningen. Melandri nollade i de fyra följande heaten och inför sista deltävlingen på Magny-Cours ledde Biaggi före britten Tom Sykes på Kawasaki och Melandri. I första heatet kraschade Biaggi medan Melandri blev tvåa och Sykes trea. Biaggis ledning var nu blott 14,5 poäng till Sykes och 18,5 till Melandri. Alla tre kunde bli världsmästare. Melandri kraschade men Sykes vann heatet. Biaggi tog femteplatsen, vilket var precis vad som behövdes. Han vann VM 0,5 poäng före britten. Efter säsongen meddelade den 41-årige Biaggi att han drog sig tillbaka från roadracingen.

Biaggi gjorde comeback som wildcard i två deltävlingar för Aprilias fabriksteam Superbike-VM 2015.^[2]

(c) Robvonk på engelska Wikipedia, CC BY-SA 3.0

Segrar Nr Grand Prix År 1 Japan 1998 2 Tjeckien 1998 3 Sydafrika 1999 4 Tjeckien 2000 5 Australien 2000 6 Frankrike 2001 7 Holland 2001 8 Tyskland 2001 9 Tjeckien 2002 10 Malaysia 2002 11 Storbritannien 2003 12 Pacific 2003 13 Tyskland 2004

Andraplatser Nr Grand Prix År 1 Italien 1998 2 Holland 1998 3 Tyskland 1998 4 Spanien 1999 5 Italien 1999 6 Australien 1999 7 Brasilien 1999 8 Argentina 1999 9 Katalonien 2001 10 Storbritannien 2001 11 Australien 2001 12 Italien 2002 13 Storbritannien 2002 14 Tyskland 2002 15 Brasilien 2002 16 Japan 2003 17 Spanien 2003 18 Holland 2003 19 Portugal 2003 20 Sydafrika 2004 21 Spanien 2004 22 Brasilien 2004 23 Malaysia 2004 24 Valencia 2004 25 Italien 2005 26 Japan 2005

Tredjeplatser Nr Grand Prix År 1 Malaysia 1998 2 Spanien 1998 3 Imola 1998 4 Imola 1999 5 Valencia 2000 6 Pacific 2000 7 Japan 2001 8 Italien 2001 9 Brasilien 2001 10 Frankrike 2002 11 Valencia 2002 12 Sydafrika 2003 13 Italien 2003 14 Malaysia 2003 15 Frankrike 2004 16 Italien 2004 17 Tjeckien 2004 18 Portugal 2005 19 Tjeckien 2005

Segrar Nr Grand Prix År 1 Sydafrika 1992 2 Europa 1993 3 Australien 1994 4 Malaysia 1994 5 Holland 1994 6 Tjeckien 1994 7 Europa 1994 8 Malaysia 1995 9 Tyskland 1995 10 Italien 1995 11 Holland 1995 12 Storbritannien 1995 13 Tjeckien 1995 14 Argentina 1995 15 Europa 1995 16 Malaysia 1996 17 Japan 1996 18 Spanien 1996 19 Italien 1996 20 Frankrike 1996 21 Storbritannien 1996 22 Tjeckien 1996 23 Katalonien 1996 24 Australien 1996 25 Malaysia 1997 26 Italien 1997 27 Imola 1997 28 Tjeckien 1997 29 Indonesien 1997

Andraplatser Nr Grand Prix År 1 Tyskland 1992 2 Brasilien 1992 3 Spanien 1993 4 Tjeckien 1993 5 Österrike 1994 6 Tyskland 1994 7 USA 1994 8 Argentina 1994 9 Spanien 1995 10 Frankrike 1995 11 Brasilien 1995 12 Indonesien 1996 13 Frankrike 1997 14 Katalonien 1997 15 Australien 1997

Tredjeplatser Nr Grand Prix År 1 Italien 1992 2 Europa 1992 3 Australien 1993 4 FIM 1993 5 Frankrike 1994 6 Australien 1995 7 Nederländerna 1996 8 Spanien 1995 9 Österrike 1995

Nr	Bana	Heat	År
1	Losail	1	2007
2	Brno	2	2007
3	Vallelunga	1	2007
4	Brno	1	2009
5	Portimão	1	2010
6	Portimão	2	2010
7	Monza	1	2010
8	Monza	2	2010
9	Miller	1	2010
10	Miller	2	2010
11	Misano	1	2010
12	Misano	2	2010
13	Brno	2	2010
14	Magny-Cours	2	2010
15	Aragon	2	2011
16	Brno	2	2011
17	Phillip Island	2	2012
18	Misano	1	2012
19	Misano	2	2012
20	Aragon	1	2013
21	Nürburgring	1	2012

• MotoGP.com
• World Superbike
• Crash.net

• Wikimedia Commons har media som rör Max Biaggi.
  Bilder & media
• Max Biaggis webbplats

Världsmästare i Superbike 1988 Fred Merkel • 1989 Fred Merkel • 1990 Raymond Roche • 1991 Doug Polen • 1992 Doug Polen • 1993 Scott Russell • 1994 Carl Fogarty • 1995 Carl Fogarty • 1996 Troy Corser • 1997 John Kocinski • 1998 Carl Fogarty • 1999 Carl Fogarty • 2000 Colin Edwards • 2001 Troy Bayliss • 2002 Colin Edwards • 2003 Neil Hodgson • 2004 James Toseland • 2005 Troy Corser • 2006 Troy Bayliss • 2007 James Toseland • 2008 Troy Bayliss • 2009 Ben Spies • 2010 Max Biaggi • 2011 Carlos Checa • 2012 Max Biaggi • 2013 Tom Sykes • 2014 Sylvain Guintoli • 2015 Jonathan Rea • 2016 Jonathan Rea • 2017 Jonathan Rea • 2018 Jonathan Rea • 2019 Jonathan Rea • 2020 Jonathan Rea • 2021 Toprak Razgatlıoğlu • 2022 Álvaro Bautista •2023 Álvaro Bautista •