Mauritz Klingspor

Hans Excellens Högvälborne Greve
Mauritz Klingspor
RoKavKMO, LMA
Hans Excellens Högvälborne Greve; Mauritz Klingspor; RoKavKMO, LMA
	Wilhelm Mauritz Klingspor. Porträtt av Carl Fredrik von Breda.
	Titlar
	Greve
Tidsperiod	1799–1814
	Friherre
Tidsperiod	1744–1799
	Överståthållare i Stockholm
Tidsperiod	1809
Yrke	Militär
	Militärtjänst
I tjänst för	Sverige; Frankrike, 1756–1763
Försvarsgren	Armén
Land	Sverige
Tjänstetid	1752–1810
Grad	Fältmarskalk
Enhet	Västgöta kavalleriregemente; Royal Pologne; Spensiska infanteriregementet; Jämtlands regemente
Befäl	Västerbottens regemente; Dalregementet; Björneborgs regemente; Nylands regemente
Slag/krig	Gustav III:s ryska krig; Finska kriget
Utmärkelser	Serafimerorden; En af rikets herrar; Kommendör med Stora Korset av Svärdsorden; Kommendör av Svärdsorden; Riddare av Svärdsorden
	Personfakta
Född	7 december 1744; Fluxerum
Död	15 maj 1814; Stockholm
	Släkt
Frälse- eller adelsätt	Klingspor
Far	friherre Christian Fredrik Klingpor
Mor	Anna Magdalena Pauli
Barn	Gustaf Klingspor
	Heraldiskt vapen
	;
	Grevliga ätten Klingspors vapen.

Wilhelm Mauritz Klingspor, född 7 december 1744 på Fluxerum i Karlstorps socken, död 15 maj 1814 i Stockholm, var en svensk greve, militär och politiker.^[1]

Biografi

Klingspor var överbefälhavare (General en Chef) för de svenska trupperna i Finland i början av finska kriget 1808–1809, men fick avsked i september 1808 och efterträddes av dåvarande generalen i armén, Karl Nathanael af Klercker.

I Johan Ludvig Runebergs nationalepos Fänrik Ståls sägner handlar dikten Fältmarskalken om honom, men han nämns i flera andra dikter, till exempel Fänrikens marknadsminne.

Han deltog i riksdagarna 1769, 1771–1772, 1778–1779, 1786 och 1800.

Studentsången Under Svea banér uruppfördes 24 oktober 1808 som en hyllning till Mauritz Klingspor i Uppsala när han var på genomresa till Stockholm.

Familj

Mauritz Klingspor var son till friherre Christian Fredrik Klingspor och Anna Magdalena Pauli, vars mor var friherrinna Strömfelt.

Klingspor gifte sig med Anna Charlotta af Petersens, dotter till en direktör i Svenska Ostindiska Companiet, Herman Petersen, och Charlotta Bedoire. I äktenskapet föddes flera barn, bland andra Gustaf Klingspor. Klingspor var gift en andra gång med Hedvig Ulrika von Willebrand. I äktenskapet med von Willebrand föddes dock inga barn.^[2]

Händelser, titlar och utmärkelser

Klingspor blev volontär vid Jönköpings regemente 1751, 1752 förare och 29 maj 1754 sergeant där. År 1755 blev han sergeant vid Spensiska infanteriregementet i Stralsund.^[3]

29 augusti 1756 blev han student vid Lunds universitet och samma år 11 november löjtnant i fransk tjänst vid regementet Royal Pologne i Frankrike och 18 april 1757 vid Prinsen av Nassau-Usingens infanteriregemente.^[3] År 1763 lämnade han fransk tjänst.

År 1765 blev han löjtnant vid Jämtlands regemente, 1767 kapten där och 1771 major. År 1772 utnämndes han till major vid Upplands regemente, 1775 till överstelöjtnant vid Västerbottens regemente 1779 överste där och 1784 överste för Dalregementet.

År 1766 var han ambassadkavaljer under greve Adam Horns ambassad till Köpenhamn med anledning av Kronprins Gustafs förmälning med Sophia Magdalena, 1771 kavaljer hos hertig Fredrik Adolf, 1785 stallmästare hos Hertig Fredrik Adolf och 1788 generaladjutant hos Konung Gustaf III samt 1792 Ledamot av Konungens konselj samt president i Krigskollegium.

År 1789 utsågs han till generalmajor och 1790 generallöjtnant samt general en chef över finska armén, 1794 överste vid Björneborgs regemente och 1795 överste vid Nylands regemente

År 1795 utsågs han till kommendör med stora korset av Svärdsorden och 1796 till Serafimerriddare. 1799 blev han utnämnd och upphöjd till greve och 1800 utnämnd till en af rikets herrar.

1802 blev han General av Infanteriet, 180 Fältmarskalk samt 1809, Överståthållare i Stockholm. 1810, Erhöll han avsked