Masters 2012
| Turneringsinformation | |
|---|---|
| Typ | Inbjudningsturnering |
| Tidpunkt | 15 – 22 januari 2012 |
| Arena | Alexandra Palace |
| Plats | London |
| Land | England |
| Prispengar | £ 500 000 |
| Till segraren | £ 150 000 |
| Regerande mästare |  Ding Junhui |
| Högsta break | 141 (Ronnie O'Sullivan) |
| Vinnare | |
| Vinnare |  Neil Robertson |
| Finalist |  Shaun Murphy |
| Finalresultat | 10–6 |
← 2011 2013 → | |
Masters 2012 (BGC Masters) var en inbjudningsturnering i snooker som spelades mellan 15 och 22 januari 2012 i Alexandra Palace i London, England. Det var första gången som turneringen avgjordes i denna arena, tidigare har den hållits i Wembley Arena[1]. Neil Robertson vann turneringen efter att ha slagit Shaun Murphy i finalen med 10–6. Det var Robertsons första Masterstitel.
Händelser i samband med turneringen
- Stephen Hendry missade Masters för första gången sedan sin debut 1989, efter att ha ramlat ur topp-16 på världsrankingen[2].
- Ingen av de två finalisterna, Neil Robertson och Shaun Murphy, hade före årets Masters nått längre än kvartsfinal i turneringen[3][4].
- Alla matcherna fram till finalen slutade antingen 6–2, 6–3 eller 6–4. Det är första gången sedan 1980 som ingen match har gått till avgörande frame.
- Neil Robertson blev den 12:e spelaren i historien att vinna både VM och Masters[5]. Han blev även den 4:e icke-brittiske vinnaren i Masters[6].
- Detta var Robertsons sjunde stora titel. Han har fortfarande aldrig förlorat en TV-sänd final, av de nio han spelat[7][6].
Huvudturnering
| Första omgången: Bäst av 11 frames | Kvartsfinaler: Bäst av 11 frames | Semifinaler: Bäst av 11 frames | Final: Bäst av 19 frames | ||||||||||||||||
| 1 | Ding Junhui | 4 | |||||||||||||||||
| 14 | Ronnie O'Sullivan | 6 | |||||||||||||||||
| 14 | Ronnie O'Sullivan | 2 | |||||||||||||||||
| 8 | Judd Trump | 6 | |||||||||||||||||
| 8 | Judd Trump | 6 | |||||||||||||||||
| 11 | Stuart Bingham | 3 | |||||||||||||||||
| 8 | Judd Trump | 3 | |||||||||||||||||
| 5 | Neil Robertson | 6 | |||||||||||||||||
| 5 | Neil Robertson | 6 | |||||||||||||||||
| 12 |  Mark Allen | 3 | |||||||||||||||||
| 5 | Neil Robertson | 6 | |||||||||||||||||
| 4 |  Mark Williams | 4 | |||||||||||||||||
| 4 | Mark Williams | 6 | |||||||||||||||||
| 9 |  Stephen Maguire | 4 | |||||||||||||||||
| 5 | Neil Robertson | 10 | |||||||||||||||||
| 6 | Shaun Murphy | 6 | |||||||||||||||||
| 3 | Mark Selby | 6 | |||||||||||||||||
| 13 | Stephen Lee | 4 | |||||||||||||||||
| 3 | Mark Selby | 2 | |||||||||||||||||
| 6 | Shaun Murphy | 6 | |||||||||||||||||
| 6 | Shaun Murphy | 6 | |||||||||||||||||
| 16 | Martin Gould | 2 | |||||||||||||||||
| 6 | Shaun Murphy | 6 | |||||||||||||||||
| 2 | John Higgins | 4 | |||||||||||||||||
| 7 | Ali Carter | 3 | |||||||||||||||||
| 10 | Graeme Dott | 6 | |||||||||||||||||
| 10 | Graeme Dott | 3 | |||||||||||||||||
| 2 | John Higgins | 6 | |||||||||||||||||
| 2 | John Higgins | 6 | |||||||||||||||||
| 15 | Matthew Stevens | 2 | |||||||||||||||||
Final
| Final: Bäst av 19 frames. Domare: Brendan Moore Alexandra Palace, London, England, 22 januari 2012 | ||
| Neil Robertson Australien | 10 – 6 | Shaun Murphy England |
| Eftermiddag: 61–57, 30–93, 7–116 (102), (103) 120–6, 74–37, 25–60, 72–0, 72–48 Kväll: 21–79, (101) 101–32, 57–14, 80–9, 76–23, 0–85, 0–86, 109–0 | ||
| 103 | Högsta break | 102 |
| 2 | Centuries | 1 |
| 7 | 50+ breaks | 5 |
Källor
Referenser
- ^ Masters Snooker Goes To Alexandra Palace Arkiverad 9 maj 2012 hämtat från the Wayback Machine.
- ^ Defeated Hendry set to miss Masters
- ^ Murphy Earns First Masters Semi Arkiverad 23 januari 2012 hämtat från the Wayback Machine.
- ^ Robertson To Face Trump In Semis Arkiverad 23 januari 2012 hämtat från the Wayback Machine.
- ^ The Masters Final
- ^ [a b] Robertson's Title
- ^ Robertson is the New Master Arkiverad 25 januari 2012 hämtat från the Wayback Machine.
Externa länkar
| |||||||||||||||||
| |||||
Media som används på denna webbplats
Flag of England.svg
Flag of England. Saint George's cross (a red cross on a white background), used as the Flag of England, the Italian city of Genoa and various other places.
Flag of England. Saint George's cross (a red cross on a white background), used as the Flag of England, the Italian city of Genoa and various other places.
.svg)
Flag of Northern Ireland.svg
Ulster Banner is a heraldic banner taken from the former coat of arms of Northern Ireland. It was used by the Northern Ireland government in 1953-1973 with Edwardian crown since coronation of Queen Elizabeth II, based earlier design with Tudor Crown from 1924. Otherwise known as the Ulster Flag, Red Hand of Ulster Flag, Red Hand Flag.
Ulster Banner is a heraldic banner taken from the former coat of arms of Northern Ireland. It was used by the Northern Ireland government in 1953-1973 with Edwardian crown since coronation of Queen Elizabeth II, based earlier design with Tudor Crown from 1924. Otherwise known as the Ulster Flag, Red Hand of Ulster Flag, Red Hand Flag.
Flag of Northern Ireland (1953–1972).svg
Ulster Banner is a heraldic banner taken from the former coat of arms of Northern Ireland. It was used by the Northern Ireland government in 1953-1973 with Edwardian crown since coronation of Queen Elizabeth II, based earlier design with Tudor Crown from 1924. Otherwise known as the Ulster Flag, Red Hand of Ulster Flag, Red Hand Flag.
Ulster Banner is a heraldic banner taken from the former coat of arms of Northern Ireland. It was used by the Northern Ireland government in 1953-1973 with Edwardian crown since coronation of Queen Elizabeth II, based earlier design with Tudor Crown from 1924. Otherwise known as the Ulster Flag, Red Hand of Ulster Flag, Red Hand Flag.
.svg){kind=link}