Masters 1990
Masters 1990 (Benson and Hedges Masters) var en professionell inbjudningsturnering i snooker, som spelades 4 - 11 februari 1990 i Wembley Conference Centre i London, England. Stephen Hendry vann sin andra raka titel, och blev därmed den andre spelaren i historien, efter Cliff Thorburn, att försvara en Masterstitel.
Nytt för årets upplaga var också att startfältet utökades från sexton till arton spelare, genom att bereda plats åt två wild cards. Det ena gick till Alex Higgins, som inte längre var rankad blande de sexton främsta och därmed inte direktkvalificerad. Det andra gick till den unge thailändaren James Wattana, som ett led i att stärka intresset för snooker i fjärran östern.
Detta innebar att de två lägst rankade av de direktkvalificerade spelarna fick spela ytterligare en match. James Wattana vann sin match mot Dean Reynolds, medan Alex Higgins förlorade mot Steve James. Detta skulle visa sig bli Higgins' sista framträdande i Masters.
Resultat
| Första omgången: Bäst av 9 frames | Andra omgången: Bäst av 9 frames | Kvartsfinaler: Bäst av 9 frames | Semifinaler: Bäst av 11 frames | Final: Bäst av 17 frames | |||||||||||||
 Steve James | 5 |  Stephen Hendry | 5 | ||||||||||||||
 Alex Higgins | 2 | Steve James | 2 | ||||||||||||||
| Stephen Hendry | 5 | ||||||||||||||||
| Willie Thorne | 1 | ||||||||||||||||
| Dennis Taylor | 4 | ||||||||||||||||
| Willie Thorne | 5 | ||||||||||||||||
| Stephen Hendry | 6 | ||||||||||||||||
| Jimmy White | 4 | ||||||||||||||||
| Jimmy White | 5 | ||||||||||||||||
| John Virgo | 3 | ||||||||||||||||
| Jimmy White | 5 | ||||||||||||||||
| Tony Knowles | 2 | ||||||||||||||||
| Tony Knowles | 5 | ||||||||||||||||
 Terry Griffiths | 4 | ||||||||||||||||
| Stephen Hendry | 9 | ||||||||||||||||
| John Parrott | 4 | ||||||||||||||||
| Doug Mountjoy | 5 | ||||||||||||||||
 Cliff Thorburn | 4 | ||||||||||||||||
| Doug Mountjoy | 0 | ||||||||||||||||
| Steve Davis | 5 | ||||||||||||||||
| Dean Reynolds | 4 |  James Wattana | 2 | ||||||||||||||
| James Wattana | 5 | Steve Davis | 5 | ||||||||||||||
| Steve Davis | 2 | ||||||||||||||||
| John Parrott | 6 | ||||||||||||||||
| Joe Johnson | 5 | ||||||||||||||||
| Mike Hallett | 4 | ||||||||||||||||
| Joe Johnson | 3 | ||||||||||||||||
| John Parrott | 5 | ||||||||||||||||
| Tony Meo | 4 | ||||||||||||||||
| John Parrott | 5 | ||||||||||||||||
| |||||
Media som används på denna webbplats
Flag of England. Saint George's cross (a red cross on a white background), used as the Flag of England, the Italian city of Genoa and various other places.
.svg)
Ulster Banner is a heraldic banner taken from the former coat of arms of Northern Ireland. It was used by the Northern Ireland government in 1953-1973 with Edwardian crown since coronation of Queen Elizabeth II, based earlier design with Tudor Crown from 1924. Otherwise known as the Ulster Flag, Red Hand of Ulster Flag, Red Hand Flag.
Ulster Banner is a heraldic banner taken from the former coat of arms of Northern Ireland. It was used by the Northern Ireland government in 1953-1973 with Edwardian crown since coronation of Queen Elizabeth II, based earlier design with Tudor Crown from 1924. Otherwise known as the Ulster Flag, Red Hand of Ulster Flag, Red Hand Flag.
.svg){kind=link}
The national flag of Kingdom of Thailand since September 2017; there are total of 3 colours:
- Red represents the blood spilt to protect Thailand’s independence and often more simply described as representing the nation.
- White represents the religion of Buddhism, the predominant religion of the nation
- Blue represents the monarchy of the nation, which is recognised as the centre of Thai hearts.