Martin Ljung
| Martin Ljung | |
 Martin Ljung 1964. | |
| Född | Martin Vilhelm Ljung 15 augusti 1917 Notviken, Luleå, Norrbottens län (Norrbotten) |
|---|---|
| Död | 30 september 2010 (93 år)[1][2] Hedvig Eleonora församling, Östermalm, Stockholm |
| Aktiva år | 1947–2010 |
| IMDb SFDb | |
Martin Vilhelm Ljung, född 15 augusti 1917 i Notviken i Luleå, död 30 september 2010 i Hedvig Eleonora församling i Stockholm, var en svensk komiker och skådespelare.
Biografi
Martin Ljung var en originell komiker som började sin yrkesbana som smedhalva hos SJ hemma i Norrbotten.
När Ljung kom till Stockholm tog han teaterlektioner för Dramatenskådespelaren Ivar Kåge, och sommaren 1947 spelade han en mindre roll som "Andre friaren" i Skansenteaterns uppsättning av Holger Drachmanns Det var en gång med Sonja Wigert och Sture Lagerwall i ett par av de stora rollerna. Han filmdebuterade samma år med småroller i flera filmer.
Han tillhörde kärntruppen i Povel Ramels Knäppupp-produktioner. Samarbetet med Ramel började med att Ljung med sin karakteristiska basröst imiterade en biograforgel i radioprogrammet Frukostklubben 1947.
I den allra första Knäppupp-revyn Akta huvet (1952) gjorde han succé som hypokondrikern Viking. Flera av Ljungs monologer och oneliners har blivit självklara klassiker inom svensk humor. Hit hör Fingal Olsson, 55:an Olga och Rock-Fnykis. Rock-Fnykis blev största framgång på skiva. Den toppade branschtidningen Show Business försäljningslista i hela tre månader (februari-april 1959) och såldes i över 100 000 exemplar. Andra skivframgångar var Ester och Skojten samt Guben i låddan tillsammans med Hans Alfredson.
I mitten av 1960-talet hade Martin Ljung huvudrollen i den svenska versionen av radioföljetongen Dickie Dick Dickens. Han var med i flera av Knäppupps filmproduktioner, bland andra I rök och dans, Ratataa och Den store amatören. Han spelade farlig sjörövare (Jocke med kniven) i Pippi Långstrump på de sju haven (1970) och var med i Per Oscarssons film Sverige åt svenskarna (1980). Filmdebuten skedde emellertid redan 1947 i Tappa inte sugen. Han samarbetade ofta med Hasse och Tage, bland annat i Spader, Madame! på Oscarsteatern 1969, filmen Äppelkriget (1971) och revyn Glaset i örat på Berns 1973. 1973 spelade han också revy hos Hagge Geigert i Göteborg. 1979 och 1980 spelade han komedi mot Inga Gill på Nya Teatern i Göteborg, bland annat i Plaza Suite av Neil Simon. Han gjorde även rollen som Farbror Frippe i barnprogrammet Farbror Frippes skafferi 1976.
Martin Ljung kunde ofta med små medel göra en biroll till en huvudroll, exempelvis när han spelade betjänten i Charleys Tant (1977), ficktjuven i Rampfeber (1983) och moralisten i Gamle Adam (1984), samtliga på Vasan i Stockholm. Han medverkade i musikalen Spök (1981) och i Skål på Maximteatern 1985. I början av 1990-talet gjorde han karriär som ståuppkomiker med nyskrivet material som blandades med klassiker som Fingal Olsson och Ester.
Ljung avled den 30 september 2010 i sitt hem i Stockholm.[3] Han är begravd på Galärvarvskyrkogården i Stockholm.[4]
Filmografi i urval
- 1947 – Stackars lilla Sven
- 1947 – Rallare
- 1947 – Här kommer vi
- 1947 – Kronblom
- 1950 – Rågens rike
- 1950 – När Bengt och Anders bytte hustrur
- 1951 – Det var en gång en sjöman
- 1951 – Fröken Julie
- 1951 – Oss fakirer emellan (kort förfilm på bio)
- 1952 – Kalle Karlsson från Jularbo
- 1953 – I dur och skur
- 1954 – I rök och dans
- 1956 – Ratataa
- 1957 – Far till sol och vår
- 1957 – Kortknäpp (kort bio-förfilm åt Far till sol och vår)
- 1958 – Den store amatören
- 1964 – Svenska bilder
- 1964 – Hr M. Ljung, Valhallavägen 117 2 tr. ö.g. (TV-serie)
- 1968 – Mannen som inte kunde le
- 1970 – Pippi Långstrump på de sju haven
- 1971 – Äppelkriget
- 1971 – Niklas och Figuren
- 1975 – Champagnegalopp
- 1977 – Semlons gröna dalar (TV-serie)
- 1980 – Sverige åt svenskarna
- 1982 – Alberts underliga resa (TV-serie)
Kända monologer och sketcher
- Ester
- Skojten
- 55:an Olga
- Rock-Fnykis
- Viking
- Guben i låddan
- Upptäcktsresanden
- Att vara rolig
- Pantomimikern
- Lektion i komedi
- Hamlet
- Kanonkungen
- Kromosomtalaren
Diskografi
Diskografier finns på Svensk underhållningsmusik, revyer och film 1900–1960,[5] och på Discogs.[6]
Teater
Roller (ej komplett)
Priser och utmärkelser
- 1981 – Karl Gerhards Hederspris
- 1982 – Olof Högberg-plaketten
- 1988 – Purjolökspriset
- 1997 – Revyräven
- 1998 – Hedersledamot vid Norrlands nation
- 2001 – Fridolf Rhudin-priset
- 2007 – SKAP:s hederspris
Referenser
- ^ SvD (2 oktober 2010). ”Martin Ljung har avlidit”. Svenska Dagbladet. http://www.svd.se/nyheter/inrikes/martin-ljung-har-avlidit_5438343.svd. Läst 2 oktober 2010.
- ^ Pedersen, Lars/TT (1 oktober 2010). ”Martin Ljung har avlidit”. Dagens Nyheter. http://www.dn.se/kultur-noje/nyheter/martin-ljung-har-avlidit. Läst 1 oktober 2010.
- ^ ”Personrapport Martin Vilhelm Ljung”. Ratsit. http://www.ratsit.se/BC/ReportSmall.aspx?ID=vUBD2A2UIJWkx0XxuHXAoflDvEz2gmHlFb2ndothSf0. Läst 2 oktober 2010.
- ^ SvenskaGravar
- ^ Martin Ljung på Svensk underhållningsmusik, revyer och film 1900–1960
- ^ Martin Ljung på Discogs
- ^ ”Teaterannons”. Dagens Nyheter: s. 30. 29 september 1950. http://arkivet.dn.se/tidning/1950-09-29/263/30. Läst 5 augusti 2017.
- ^ S B-l (29 december Teateråret 1959). ”Idéon presenterar 'Siv Olson'”. Dagens Nyheter: s. 12. http://arkivet.dn.se/arkivet/tidning/1959-12-29/352/12. Läst 7 februari 2016.
- ^ Barbro Hähnel (18 november 1961). ”Ransonerad flugighet på Ideon”. Dagens Nyheter: s. 12. http://arkivet.dn.se/arkivet/tidning/1961-11-18/313/12. Läst 21 januari 2016.
- ^ Barbro Hähnel (13 maj 1962). ”'Knäppupp' i tält”. Dagens Nyheter: s. 23. http://arkivet.dn.se/arkivet/tidning/1962-05-13/128/23. Läst 21 januari 2016.
- ^ S B-l (13 december 1962). ”Jubelknäppen: Oskuld med stimulerande arsenikdoft”. Dagens Nyheter: s. 14. http://arkivet.dn.se/arkivet/tidning/1962-12-13/338/14. Läst 21 januari 2016.
- ^ Barbro Hähnel (17 maj 1965). ”Texttorka men fin musik i 'Ta av dej skorna'”. Dagens Nyheter: s. 19. http://arkivet.dn.se/arkivet/tidning/1965-05-17/132/19. Läst 22 januari 2016.
- ^ Barbro Hähnel (25 september 1965). ”Skärpt ton på Idéon”. Dagens Nyheter: s. 14. http://arkivet.dn.se/arkivet/tidning/1965-09-25/260/14. Läst 22 januari 2016.
- ^ Bengt Jahnsson (26 juni 1968). ”Ny klassiker av Martin Ljung”. Dagens Nyheter: s. 12. http://arkivet.dn.se/arkivet/tidning/1968-06-26/170/12. Läst 22 januari 2016.
- ^ Bengt Jahnsson (11 januari 1969). ”Glest mellan skratten i HasseåTages revy”. Dagens Nyheter: s. 12. http://arkivet.dn.se/arkivet/tidning/1969-01-11/9/12. Läst 31 augusti 2015.
- ^ ”Spader, Madame”. Musikverket. http://calmview.musikverk.se/CalmView/Record.aspx?src=CalmView.Performance&id=PERF25691&pos=142. Läst 15 juni 2015.
- ^ ”Csardasfurstinnan”. Musikverket. http://calmview.musikverk.se/CalmView/Record.aspx?src=CalmView.Performance&id=PERF24827&pos=24. Läst 26 juni 2015.
- ^ Bengt Jahnsson (22 september 1974). ”Vasans Karl Gerhard-kavalkad: Satiren utslätad men visorna håller”. Dagens Nyheter: s. 15. http://arkivet.dn.se/arkivet/tidning/1974-09-22/258/15. Läst 23 augusti 2015.
- ^ ”Vita hästen”. Musikverket. http://calmview.musikverk.se/CalmView/Record.aspx?src=CalmView.Performance&id=PERF24828&pos=166. Läst 12 juni 2015.
- ^ Marcus Boldemann (24 september 1983). ”Succén är given - Strålande premiärer: Rasande rolig komedi”. Dagens Nyheter: s. 20. http://arkivet.dn.se/arkivet/tidning/1983-09-24/259/20. Läst 30 augusti 2015.
- ^ Bengt Jahnsson (28 september 1984). ”Slentrian på Vasan”. Dagens Nyheter: s. 30. http://arkivet.dn.se/arkivet/tidning/1984-09-28/264/30. Läst 17 september 2016.
- ^ Marcus Boldemann (1 oktober 1989). ”'Charleys tant' yvig familjeföreställning”. Dagens Nyheter: s. 25. http://arkivet.dn.se/arkivet/tidning/1989-10-01/266/25. Läst 23 augusti 2015.
- ^ ”Teaterannons”. Dagens Nyheter: s. 24. 20 september 1991. http://arkivet.dn.se/arkivet/tidning/1991-09-20/256/24. Läst 12 juni 2016.
Externa länkar
Wikimedia Commons har media som rör Martin Ljung.
Wikiquote har citat av eller om Martin Ljung.- Martin Ljung på Svensk Filmdatabas
- Martin Ljung på Svensk mediedatabas
- Martin Ljung på Internet Movie Database
|
Media som används på denna webbplats
Skådespelaren och komikern Martin Ljung, 1964.