Martin Bangemann

Martin Bangemann
(c) Bundesarchiv, B 145 Bild-F052010-0020 / Wegmann, Ludwig / CC-BY-SA 3.0
Född	Martin Andreas Bangemann[1] 15 november 1934[2][3][4] Wanzleben[1], Tyskland
Död	28 juni 2022[5][1] (87 år) Saint-Vincent-la-Châtre[5][6][1], Frankrike
Medborgare i	Tyska riket och Tyskland
Utbildad vid	Münchens universitet Tübingens universitet
Sysselsättning	Politiker[7][5], advokat[5]
Befattning
Ledamot av Förbundsdagen sjunde förbundsdagen (1972–1976)[8] FDP:s generalsekreterare (1974–1975) Ledamot av Förbundsdagen åttonde förbundsdagen (1976–1980)[9] Europaparlamentariker första Europaparlamentet, Europaparlamentsvalget i Tyskland (1979–1984)[10] Tysklands näringsminister regeringen Kohl II och regeringen Kohl III (1984–1988) Chairperson of the Free Democratic Party of Germany (1985–1988) Ledamot av Förbundsdagen elfte Förbundsdagen (1987–1989)[9] Europeisk kommissionär (1989–1999)
Politiskt parti
FDP (1963–2022)
Barn	5
Utmärkelser
Stort hederstecken i guld med band av Österrikiska republikens förtjänstorden (1988)[11] Förbundsrepubliken Tysklands förtjänstorden - stora kommendörskorset med stjärna (1989) Reinhold Maier-medaljen (1999) Bayerska förtjänstorden
Redigera Wikidata

Martin Andreas Bangemann, född 15 november 1934 i Wanzleben i Wanzleben-Börde i Sachsen-Anhalt, död 28 juni 2022 i departementet Deux-Sèvres, Frankrike,^[12] var en tysk politiker. Han var västtysk ekonomiminister 1984–1988 och partiledare för FDP 1985–1988. Han var under en tid också EU-kommissionär.

Bangemann var ledamot av Förbundsdagen 1972–1980 och 1987–1988 samt av Europaparlamentet 1973–1984 för det liberala partiet FDP. Han var federal ekonomiminister 1984–1988 och partiordförande för FDP 1985–1988. Han var EU-kommissionär 1989–1999 och vice ordförande i Europeiska kommissionen under Jacques Delors 1989–1994. Han ansvarade för inre marknaden och industrifrågor 1989–1993 och därefter för industrifrågor och informationssamhället. I den efterföljande Santer-kommissionen 1995–1999 behöll han samma portfölj men förlorade valet om posten som vice ordförande till Leon Brittan och Manuel Marín. Santer-kommissionen tvingades avgå sedan korruptionsanklagelser riktats mot flera ledamöter i kommissionen och framför allt Édith Cresson. Han själv utsattes för kritik då han knappt ett år efter sin avgång som EU-kommissionär med ansvar för telekomfrågor lät sig rekryteras av det spanska telekomföretaget Telefonica.

Bangemann var till grundyrket advokat.

Den här artikeln är helt eller delvis baserad på material från engelskspråkiga Wikipedia, Martin Bangemann, 27 maj 2009.

• Bangemann på EU-kommissionens webbplats

• Wikimedia Commons har media som rör Martin Bangemann.