Martin Aschaneus

Sida ur Aschaneus handskrift Collectaneum Monumentale Runicum, med en teckning av runstenen U 104.

Martin (Martinus) Laurentii Aschaneus, född omkring 1575 på Aske gård i Håtuna socken i Uppland, död 1641,[1][2] var en svensk fornforskare.

Biografi

Aschaneus studerade i Uppsala och Stockholm, och blev därefter musikant vid Johan III:s kapell, senare fältpräst vid livfanan under Gustav II Adolfs livländska fälttåg och 1620 kyrkoherde i Fresta och Hammarby socknar. 1630 utnämndes han och Johan Axehielm till arkivarier jämte Johannes Bureus. [1] Aschaneus insats som fornforskare ligger främst i att han byggde upp fornsakssamlingarna. Han intresserade sig mycket för äldre handskrifter, runinskrifter, fornlämningar, mynt, sigill med mera.[3] Han efterlämnade rika samlingar av handskrifter om svenska antikviteter och mynt.[1]

Aschaneus författade även Regula pietatis eller en liten hwsregla, och Tabula mensalis eller en borde tafla, uppbyggliga diktsamlingar på knittelvers samt några andra mindre skaldeförsök.[3]

Se även

Källor

  1. ^ [a b c] Aschaneus, Martin Laurentii i Nordisk familjebok (andra upplagan, 1904)
  2. ^ B. L. Vennberg: Martinus Laurentii Aschaneus i Svenskt biografiskt lexikon (1920)
  3. ^ [a b] Svensk uppslagsbok, Lund 1929

Vidare läsning

Externa länkar

Auktoritetsdata

Media som används på denna webbplats

U 104, Collectaneum Monumentale Runicum.jpg
Författare/Upphovsman: Skara kommun, Licens: CC BY 2.0
Runsten (U 104), som under 1600-talet satt inmurad i Eds kyrkas kyrkogårdsmur. 1687 beviljade Karl XI att denna sten skulle få exporteras till Oxford, där den införlivades med universitetets samlingar. Stenen blev 1848 flyttad till Ashmolean Museum, där den står i vestibulen utanför museets bibliotek:

Länk till foto taget på Ashmolean Museum.


Inskrift: "Torsten lät göra minnesmärket efter Sven, sin fader, och efter Tore, sin broder - de voro ut till Grekland - och efter Ingetora, sin moder. Öpir ristade."

En annan avbildning av Aschaneus finns återgiven i Sveriges runinskrifter. Bd 6, Upplands runinskrifter, D. 1, 1940-1943.

Källa: Stifts- och landsbiblioteket i Skara: MS Språkvetenskap 15, 3r