Marknadsstörningsavgift

Marknadsstörningsavgift är en särskild avgift som näringsidkare kan åläggas att betala om näringsidkaren, eller någon som handlar på näringsidkarens vägnar, uppsåtligen eller av oaktsamhet har brutit mot vissa bestämmelser i Marknadsföringslagen (2008:486).^[1]

Marknadsstörningsavgift kan dömas ut om marknadsföringen varit aggressiv. Enligt 7 § Marknadsföringen är att anse som aggressiv om den innefattar trakasserier, tvång, fysiskt våld, hot eller annat aggressivt påtryckningsmedel.^[2]

Aggressiv marknadsföring är att anse som otillbörlig om den i märkbar mån påverkar eller sannolikt påverkar mottagarens förmåga att fatta ett välgrundat affärsbeslut.

Sådan aggressiv marknadsföring som anges i punkterna 24–31 i bilaga I till direktiv 2005/29/EG^[3] är alltid att anse som otillbörlig.^[4]

Vilseledande enligt 9 §, 10 § eller 12 – 17 §§ är att anse som tillbörlig om den påverkar eller sannolikt påverkar mottagarens förmåga att fatta ett välgrundat affärsbeslut.^[5]

Sådan vilseledande marknadsföring som anges i punkterna 1 – 23 i direktiv 2005/29/EG är alltid att anse som otillbörlig.^[6]

• Utpekande av annan näringsidkare enligt 18 § Marknadföringslagen.^[7]
• Inte innehållit en giltig adress till vilken mottagaren kan sända en begäran om att marknadsföringen ska upphöra.^[8]

Marknadsstörningsavgift kan också dömas ut om näringsidkare uppsåtligen eller av oaktsamhet bryter mot någon av bestämmelserna i

• 14 § eller 14 a § tobakslagen (1993:581)^[9]
• 4 kap 10 § alkohollagen (1994:1738)^[10]
• 8 kap. 7 §, 8, 9 eller 14 § samt 15 kap. 4 § radio- och TV-lagen (2010:696)^[11][12]
• 11 § lagen (1995:1571) om insättningsgaranti^[13] eller
• 8 § lagen (2004:299) om inlåningsverksamhet^[14]

när det gäller ett erbjudande som inte är riktat bara till andra än konsumenter.

Marknadsföringsavgiften tillfaller staten.^[15]

Referenser