Han är en typisk företrädare för rokokodramat med sina spirituella kärlekskomedier. Han var också en föregångare när det gällde den psykologiska och realistiska romanen med sina två ofullbordade romaner La vie de Marianne och Le paysan parvenu. År 1742 blev han ledamot av Franska akademien.
Verk översatta till svenska
L'Île des esclaves (1725)
Slafwe-ön, lustspel i tre afhandlingar (anonym översättning, 1749) Länk till fulltext
^ [ab] Aleksandr M. Prochorov (red.), Мариво Пьер Карле де Шамблен де, Большая советская энциклопедия : [в 30 т.], tredje utgåvan, Stora ryska encyklopedin, 1969, läst: 28 september 2015.[källa från Wikidata]
^arkiv Storico Ricordi, Archivio Storico Ricordi person-ID: 10655, läst: 3 december 2020.[källa från Wikidata]
^Världens bästa dramer i urval, Natur och Kultur 1961
Ledamöter av Franska Akademien, stol 24
Jean de Silhon (1634) · Jean-Baptiste Colbert (1667) · Jean de La Fontaine (1684) · Jules de Clérambault (1695) · Guillaume Massieu (1714) · Claude-François-Alexandre Houtteville (1722) · Pierre de Marivaux (1742) · Claude-François Lysarde de Radonvilliers (1763) · Constantin François de Chassebœuf, comte de Volney (1803) · Claude-Emmanuel de Pastoret (1820) · Louis de Beaupoil, Comte de Sainte-Aulaire (1841) · Victor, 3rd duc de Broglie (1855) · Prosper Duvergier de Hauranne (1870) · Armand Prudhomme (1881) · Henri Poincaré (1908) · Alfred Capus (1914) · Édouard Estaunié (1923) · Louis-Pasteur Vallery-Radot (1944) · Étienne Wolff (1971) · Jean-François Revel (1997) · Max Gallo (2007) · François Sureau (2020)