Marinstaben (gamla)

Marinstaben
(MS)
Vapen för Marinstaben tolkat efter dess blasonering.
Information
Officiellt namnMarinstaben
Datum1908–1994
LandSverige
FörsvarsgrenMarinen
TypMilitärstab
RollOperativ, territoriell och taktisk verksamhet
Del avFörsvarsstaben
EfterföljareMarinledningen
StorlekStab
HögkvarterStockholms garnison
FörläggningsortStockholm
Marsch"Marinens paradmarsch" (Wagner) [a]
Befälhavare
ChefLars G. Persson [b]
Tjänstetecken
Sveriges örlogsflagga

Marinstaben (MS) var en högre ledningsstab inom svenska marinen som verkade i olika former åren 1908–1994. Förbandsledningen var förlagd i Stockholms garnison i Stockholm.[2]

Historik

Marinstaben leder sitt ursprung från 1884, då ett förnyat reglemente för flottan bestämdes, att chefen för Sjöförsvarsdepartementet i rent militära frågor skulle biträdas av "chefen för Flottans stab", en högre sjöofficer, till vars förfogande ställdes ett mindre antal kommendörkaptener, kaptener och löjtnanter vid flottan. Först den 29 maj 1896 fick "Flottans stab" en fast organisation. År 1902 upprättades Kustartilleriet, vilket införlivades med Flottan, vilka tillsammans den 31 december 1902 erhöll den gemensamma benämningen marinen. Den 1 januari 1908 ändrades namnet från Flottans stab till Marinstaben.[3]

Som ett resultat av 1936 års försvarsbeslut tillkom den 1 juli 1937 befattningen Chef för marinen (CM). Fram till 1981 var Chef för marinen del av Marinstaben. Den 1 juli 1981 omorganiserades verksamheten, där Chefen för marinen blev en egen stab och myndighet. Namnet Marinstaben övertogs av en ny stabsorganisation och myndighet, vilken bildades vid samma tidpunkt. Den 30 juni 1994 upplöstes och upphörde Marinstaben som stab och myndighet. I dess ställe bildades den 1 juli 1994 Marinledningen ingåendes i det nybildade Högkvarteret.[2]

I februari 2018 föreslog Försvarsmakten i sitt budgetunderlag för 2019 till regeringen en omorganisation av Försvarsmaktens ledning. Förslaget var bland annat utformat med en ny ledning och nya organisationsenheter på nya orter. Det för att ge bättre förutsättningar för en robust och uthållig ledning. De nya organisationsenheter som Försvarsmakten önskade bilda föreslogs benämnas arméstaben, flygstaben samt marinstaben. Dessa skulle bildas genom en sammanslagning av produktionsledning och insatsledning, samt andra kompletterande delar från bland annat Högkvarteret och Försvarets materielverk. Staberna föreslogs bildas den 1 januari 2019 och ledas under en arméchef, en marinchef och en flygvapenchef.[4]

Förläggningar och övningsplatser

Marinstaben var fram till 1942 lokaliserad till Birger Jarlsgatan 7 i Stockholm. Huvuddelen av Marinstaben var åren 1943–1981 belägen i byggnaden Tre Vapen på Banérgatan 62-64 samt på sju andra platser i Stockholmsområdet. År 1981 flyttades till byggnaden "Bastionen" vid Lidingövägen 24 i Stockholm.[5]

Lokaliseringsort för den nya marinstaben föreslogs av Försvarsmakten att etableras på Musköbasen i Haninge garnison.[6]

Förbandschefer

Förbandschefen titulerades Chefen för marinstaben och hade tjänstegraden generalmajor.

Namn, beteckning och förläggningsort

Namn
Marinstaben1908-07-01–1994-06-30
Beteckning(ar)
MS1908-07-01–1994-06-30
Förläggningsort(er)
Stockholms garnison1908-07-01–1994-06-30

Se även

Referenser

Anmärkningar

  1. ^ Gemensam paradmarsch för marinen sedan 1974, fastställd den 13 juni 1996.[1]
  2. ^ Lars G. Persson blev sista chefen för Marinstaben.

Noter

  1. ^ Sandberg (2007), s. 79
  2. ^ [a b] ”Chefen för marinen (1937 – )”. riksarkivet.se. https://sok.riksarkivet.se/?Sokord=marinstaben&EndastDigitaliserat=false&AvanceradSok=False&page=3&postid=ArkisRef+SE%2fKrA%2f2298&tab=post&type=2&s=Balder. Läst 25 juli 2017. 
  3. ^ Marinstaben i Nordisk familjebok (andra upplagan, 1912)
  4. ^ ”Budgetunderlag 2019”. forsvarsmakten.se. https://www.forsvarsmakten.se/siteassets/4-om-myndigheten/dokumentfiler/budgetunderlag/budgetunderlag-2019/fm2017-11490.26-underbilaga-1.2-fm-bu-19.pdf. Läst 6 oktober 2018. 
  5. ^ ”Flygvapennytt 1981-3”. fht.nu. http://www.fht.nu/bilder/Flygvapnet/Flygvapennytt/fv_nytt_3_81_fs_pa_ladugardsgarde.pdf. Läst 25 juli 2017. 
  6. ^ ”Marinstaben flyttas till Muskö”. musko.nu. http://www.musko.nu/marinstaben-flyttas-till-musko/. Läst 6 oktober 2018. 

Tryckta källor

  • Sandberg, Bo (2007). Försvarets marscher och signaler förr och nu. Gävle: Militärmusiksamfundet med Svenskt Marscharkiv. ISBN 978-91-631-8699-8 

Vidare läsning

  • Marinstaben 1884–1934: en minnesskrift utarbetad inom Marinstaben. Stockholm: Fritzes bokhandel. 1934. Libris 1348772 

Externa länkar

Försvarsmaktens staber
Nuvarande
Tidigare
Försvarsgrenschefer

Media som används på denna webbplats

Naval Ensign of Sweden.svg
Författare/Upphovsman: User: David Newton, Licens: CC BY-SA 3.0
Swedish war flag and naval ensign ↑↑

Adoption: Dates back to the mid-1600s. Described in law on November 6, 1663. Current design: June 22, 1906

Design: Blue with a yellow Scandinavian cross that extends to the edges of the flag. Overall ratio, including the tails, is 1:2
Hemvarnet vapen bra.svg
Författare/Upphovsman: Koyos
, Licens: CC BY-SA 3.0
See about CoA blazoning: [Expand]
Flag of Europe.svg
The Flag of Europe is the flag and emblem of the European Union (EU) and Council of Europe (CoE). It consists of a circle of 12 golden (yellow) stars on a blue background. It was created in 1955 by the CoE and adopted by the EU, then the European Communities, in the 1980s.

The CoE and EU are distinct in membership and nature. The CoE is a 47-member international organisation dealing with human rights and rule of law, while the EU is a quasi-federal union of 27 states focused on economic integration and political cooperation. Today, the flag is mostly associated with the latter.

It was the intention of the CoE that the flag should come to represent Europe as a whole, and since its adoption the membership of the CoE covers nearly the entire continent. This is why the EU adopted the same flag. The flag has been used to represent Europe in sporting events and as a pro-democracy banner outside the Union.