Marinflygledningen
Marinflygledningen (MFlygL) | |
(c) Lokal_Profil, CC BY-SA 2.5 Vapen för Marinflygledningen tolkat efter dess blasonering. | |
Information | |
---|---|
Officiellt namn | Marinflygledningen |
Datum | 1990–1997 |
Land | Sverige |
Försvarsgren | Marinen |
Typ | Marinflyg |
Roll | Ledningsförband |
Del av | Mellersta militärområdet [a] |
Efterföljare | Helikopterflottiljen |
Helikopterdivisioner | 11. helikopterdivisionen, 12. helikopterdivisionen, 13. helikopterdivisionen |
Storlek | Stab |
Högkvarter | Haninge garnison |
Förläggningsort | Berga/Haninge, Säve/Göteborg, Kallinge/Ronneby |
Marsch | "Adlerflug" (Blankenburg) [b] |
Befälhavare | |
Chef | Okänt |
Tjänstetecken | |
Sveriges örlogsflagga |
Marinflygledningen (MFlygL) var ett ledningsförband inom svenska marinen som verkade åren 1990–1997.[2] Förbandsledningen var förlagd i Haninge garnison i Västerhaninge.
Historik
Marinflygledningen bildades 1988 som ett enhet inom 11. helikopterdivisionen för att sedan avskiljas från helikopterdivisionen och blev från den 1 juli 1990 ett kaderorganiserat krigsförband inom Östra militärområdet (Milo Ö). Marinflygledningens uppgift var att leda och samordna Marinens tre helikopterdivisioner i Berga, Säve och Kallinge. Den 31 december 1997 upphörde Marinflygledningen, detta genom att Försvarsmakten samlade all helikopterverksamhet i den nyuppsatta flottiljen Helikopterflottiljen (Hkpflj). Flottiljen bestod vid bildandet av fyra bataljoner, där Marinens tidigare helikopterdivisioner kom att ingå i Svea helikopterbataljon (2. hkpbat) respektive Göta helikopterbataljon (3. hkpbat).
Heraldik och traditioner
År 1994 antog Marinflygledningen "Adlerflug" (Blankenburg) som förbandsmarsch, vilken senare fastställdes den 13 juni 1996. Förbandsmarschen övertogs från det upplösta och avvecklade Flygvapnets Södertörnsskolor (F 18). Efter att Marinflygledningen upplöstes och avvecklades, övertogs dess förbandsmarsch av Helikopterflottiljen, vilken den fastställdes för den 28 september 1999.[1]
Förbandschefer
- 1990–1997: ???
Namn, beteckning och förläggningsort
|
|
Se även
- Berga heliport
- Berga örlogsbas
- Haninge garnison
- Helikopterflottiljen
Referenser
Anmärkningar
- ^ Åren 1990–1991 var Marinflygledningen underställt chefen för Östra militärområdet, åren 1991–1997 chefen för Mellersta militärområdet.
- ^ Förbandsmarschen antogs 1994, fastställdes 13 juni 1996.[1]
Noter
- ^ [a b] Sandberg (2007), s. 19
- ^ Svenska Heraldiska Föreningens vapendatabas Marinflygledningen Läst 2 september 2011
Tryckta källor
- Norberg, Ingemar; Peter Liander (1997). Marinhelikoptern. Ösmo: Soing Teach HB. ISBN 91-630-6078-7
Externa länkar
|
|
Media som används på denna webbplats
Författare/Upphovsman: User: David Newton, Licens: CC BY-SA 3.0
Swedish war flag and naval ensign ↑
Adoption: Dates back to the mid-1600s. Described in law on November 6, 1663. Current design: June 22, 1906
Författare/Upphovsman: Koyos
, Licens: CC BY-SA 3.0
See about CoA blazoning: [Expand]
Författare/Upphovsman:
- Försvarets_krigsspelscentrum_vapen.svg: Lokal_Profil
- derivative work: Edaen (talk)
See about CoA blazoning: [Expand]
The Flag of Europe is the flag and emblem of the European Union (EU) and Council of Europe (CoE). It consists of a circle of 12 golden (yellow) stars on a blue background. It was created in 1955 by the CoE and adopted by the EU, then the European Communities, in the 1980s.
The CoE and EU are distinct in membership and nature. The CoE is a 47-member international organisation dealing with human rights and rule of law, while the EU is a quasi-federal union of 27 states focused on economic integration and political cooperation. Today, the flag is mostly associated with the latter.
It was the intention of the CoE that the flag should come to represent Europe as a whole, and since its adoption the membership of the CoE covers nearly the entire continent. This is why the EU adopted the same flag. The flag has been used to represent Europe in sporting events and as a pro-democracy banner outside the Union.