Marie Ahl
| Marie Ahl | |
| Född | Marie Birgitta Andersson 5 april 1950 Sundsvall |
|---|---|
| IMDb SFDb | |
Marie Birgitta Ahl, född Andersson 5 april 1950 i Sundsvall, är en svensk skådespelare.[1]
Biografi
Ahl studerade vid Statens scenskola 1973–1976. Hon filmdebuterade 1986 i Henry Meyers kortfilm Rövaren.[1]
Filmografi
- 1986 – Rövaren (kortfilm)
- 1988 – Osminkat (kortfilm)
- 1988 – Hoppets bakgata (kortfilm)
- 1992 – Kvällspressen (TV-serie)
- 1997 – Snoken (TV-serie)
- 1997 – Skärgårdsdoktorn (TV-serie)
- 2000 – Järngänget
- 2001 – Kvinna med födelsemärke
- 2002 – Beck – Enslingen
- 2005 – Getingen
- 2007 – Bipolar order
- 2010 – I väntan på examinering
- 2010 – Himlen är oskyldigt blå
Teater
Roller (ej komplett)
| År | Roll | Produktion | Regi | Teater |
|---|---|---|---|---|
| 1986 | Mirandolina (Die Wirtin) Peter Turrini | Johan Huldt | Turteatern[2] | |
| 1987 | Miraklet (The Well of the Saints) John Millington Synge | Johan Huldt | Turteatern[3] | |
| 1992 | Medverkande | Spånskiva, kabaré Ethel Berg, Robert Sjöblom, Peter Harryson, Jan Bandel och Carsten Palmær | Peter Harryson | Turteatern[4] |
| 2002 | Mme Duperri | Kanin Kanin Coline Serreau | Elisabeth Frick | Turteatern[5] |
| 2009 | Ferdydurke Witold Gombrowicz | Erik Holmström | Turteatern[6] | |
| 2010 | Francis | Kung Kackerlacka Nils Poletti | Nils Poletti | Turteatern[7] |
| Den sista människan Carina Ehrenholm | Carina Ehrenholm | Turteatern[8] | ||
| Up to you Erik Holmström | Erik Holmström | Turteatern[9] | ||
| 2013 | Den svenska apans 100 röda drömmar Joakim Pirinen | Nils Poletti | Turteatern[10] |
Källor
Fotnoter
- ^ [a b] ”Marie Ahl”. Svensk Filmdatabas. http://www.sfi.se/sv/svensk-filmdatabas/Item/?type=PERSON&itemid=207539&ref=%2ftemplates%2fSwedishFilmSearchResult.aspx%3fid%3d1225%26epslanguage%3dsv%26searchword%3dmarie+ahl%26type%3dPerson%26match%3dBegin%26page%3d1%26prom%3dFalse. Läst 17 september 2012.
- ^ Tove Ellefsen (23 mars 1986). ”Sanslöst roligt i förort”. Dagens Nyheter: s. 18. https://arkivet.dn.se/tidning/1986-03-23/11171-80/18. Läst 11 maj 2024.
- ^ Bengt Jahnsson (2 februari 1987). ”Djävul och helgon på TURTeatern”. Dagens Nyheter: s. 20. https://arkivet.dn.se/tidning/1987-02-02/31/20. Läst 11 maj 2024.
- ^ Tove Ellefsen (14 mars 1992). ”Genialisk skruv i hyllan Uffe”. Dagens Nyheter: s. 20. https://arkivet.dn.se/tidning/1992-03-14/72/20. Läst 7 december 2020.
- ^ Ingegärd Waaranperä (20 oktober 2002). ”Seg övervintrare. Turteatern söker en ny publik med spontant rolig familjekomedi.”. Dagens Nyheter. https://www.dn.se/arkiv/kultur/seg-overvintrare-turteatern-soker-en-ny-publik-med-spontant-rolig-familjekomedi/. Läst 7 juni 2019.
- ^ Leif Zern (23 februari 2009). ”Jakten på den sanna människan.”. Dagens Nyheter. https://www.dn.se/arkiv/kultur/jakten-pa-den-sanna-manniskan/. Läst 7 juni 2019.
- ^ Ingegärd Waaranperä (22 mars 2010). ”Skitig maktkamp.”. Dagens Nyheter. https://www.dn.se/arkiv/kultur/skitig-maktkamp/. Läst 7 juni 2019.
- ^ Pia Huss (19 april 2010). ”'Den sista människan' på Turteatern, Kärrtorp”. Dagens Nyheter. https://www.dn.se/kultur-noje/scenrecensioner/den-sista-manniskan-pa-turteatern-karrtorp/. Läst 7 juni 2019.
- ^ Ingegärd Waaranperä (28 maj 2010). ”'Up to you' på Turteatern i Kärrtorp”. Dagens Nyheter. https://www.dn.se/kultur-noje/scenrecensioner/up-to-you-pa-turteatern-i-karrtorp/. Läst 7 juni 2019.
- ^ ”Den svenska apans 100 röda drömmar”. Turteatern. http://turteatern.se/forestallningar/den-svenska-apans-100-roda-drommar/. Läst 7 juni 2019.