Maria Josefa av Sachsen (1803–1829)
Maria Josepha av Sachsen, född 7 december 1803 i Dresden, död 18 maj 1829 i Aranjuez , var en spansk drottning, gift med kung Ferdinand VII av Spanien.[1]
Hon var dotter till prins Maximilian av Sachsen och Carolina av Parma. Hon blev tidigt moderlös och placerades vid fem års ålder i en klosterskola, där hon sedan levde fram till att hennes äktenskap arrangerades elva år senare, då hon var sexton år. Hon gifte sig 20 oktober 1819 med Ferdinand VII i Madrid.
Ferdinand VII valde ut Josefa som brud för att få en tronarvinge efter två barnlösa äktenskap. Han blev nöjd med Josefa, som beskrivs som vacker, naiv och djupt religiös. Hennes stränga religiositet och okunnighet om all sexualitet gjorde dock att hon vägrade att fullborda äktenskapet förrän påven hade ingripit och förklarat för henne att samlag inte var en synd inom äktenskapet. Hon levde ett mycket omärkligt liv som drottning; hon tog lektioner av diktaren Juan Bautista Arriaza och hade ett naiv religiöst intresse. Hon blev aldrig gravid, och läkare rekommenderade förgäves att hon gjorde hälsoresor till olika spanska kurorter för att öka fertiliteten. Hon avled plötsligt ung i feber.
Referenser
- ^ María del Pilar Queralt del Hierro: María Josefa Amalia de Sajonia, in: Diccionario biográfico español, Madrid 2009–2013, Online-Version
Företrädare: Maria Isabella av Portugal | Drottning av Spanien (ej regent) 1819–1829 | Efterträdare: Maria Kristina av Bägge Sicilierna |
Media som används på denna webbplats
Retrato de María Amalia de Sajonia (1803-1829), que fue reina consorte de España por su matrimonio con Fernando VII, de quien fue la tercera esposa, y que era hija del príncipe Maximiliano de Sajonia y de la princesa Carolina de Borbón-Parma. La reina lleva el pelo sujeto con una peineta de carey y tiene bucles a ambos lados de su frente, luciendo además la banda y la cruz de la Orden de las Damas Nobles de la Reina María Luisa. El estilo del retrato y el aspecto maduro de la reina han llevado a algunos autores a afirmar que debió ser pintado hacia el año 1828, un año antes de la muerte de la soberana, y cuando tenía 23 años.