Margit Norell

Margit Norell
Margit Norell, 1958.
Född23 februari 1914[1]
Uppsala, Sverige
Död28 januari 2005[1] (90 år)
Stockholm
BegravdDjursholms begravningsplats[1]
Medborgare iSverige
SysselsättningPsykolog
MakeCurt Norell
FöräldrarPercy Quensel
Redigera Wikidata
Margit Norell (längst t.h.) vid en debatt på Medborgarhuset i Stockholm 1958.

Margit Sonja Annie Norell, född Quensel 23 februari 1914 i Uppsala, död 28 januari 2005 i Stockholm,[2] var en svensk psykoanalytiker.

Uppväxt och familj

Margit Norell växte upp i Uppsala och Stockholm som dotter till geologiprofessorn Percy Quensel och zoologen och journalisten Annie Weiss; hon var vidare sondotter till teologiprofessorn Oscar Quensel.[3]

Margit Norell gifte sig 1939 med Curt Norell och makarna fick tre barn.

Utbildning

Norell avlade filosofie kandidatexamen och utbildade sig till psykoanalytiker.

Yrkesliv

Under 1960-talet utträdde hon ur Svenska psykoanalytiska föreningen och tog 1968 initiativ till bildandet av Svenska föreningen för holistisk psykoterapi och psykoanalys.[a] Efter motsättningar inom föreningen begärde hon sitt utträde 1977, men fortsatte därefter att samla terapeuter runt sig. Hon odlade också internationella kontakter.

Norells sökande efter ett alternativ till ortodox psykoanalys gick via kontakten med den neofreudianska rörelsen, också benämnd interpersonell psykoanalys, med namn som Frieda Fromm-Reichmann och Erich Fromm. I föredraget Wholly Awake and Fully Alive[4], som hon höll på ett symposium ett år efter Fromms död, kommenterar hon hans litterära produktion och hans bidrag till psykoanalytisk teori.

Under 1960-talet sökte sig Norell alltmer till brittisk objektrelationsteori, vars betoning på barnets tidiga beroende och de spår tidiga brister och trauman sätter på en persons liv, kom att prägla hennes syn på terapi och terapeutiska utvecklingsprocesser. De företrädare som påverkade henne mest var W.R.D. Fairbairn, D.W. Winnicott och Harry Guntrip. Några av de terapeuter som ingick i en av de grupperingar som omgav Norell på 1980-talet formulerade sin terapeutiska erfarenhet, baserad på Norells handledning och de teoretiska och kliniska seminarier som hölls tillsammans med henne, i antologin Ett rum att leva i. Om djupgående psykoterapeutiska processer och objektrelationsteori (1999).[5]

Senare uppmärksamhet

Norell blev efter sin död känd för att ha varit handledare och terapeut för psykologer och terapeuter som varit engagerade i behandlingen av Thomas Quick på Rättspsykiatriska kliniken i Säter. En av dessa, psykologen Sven Å. Christianson, var expertvittne i mordrättegångarna mot Quick,[6] samt i Kevinfallet. Hon var även terapeut åt Hanna Olsson, som skrev boken Catrine och rättvisan om det uppmärksammade Da Costa-fallet. De samarbetade också i 1977 års prostitutionsutredning.[7]

Hösten 2018 publicerades I denna kusliga tomhet : en analys av Thomas Quicks tankevärld, dess uppkomst och gestaltning av psykoterapeuten Cajsa Lindholm.[8] Central i boken är en fallbeskrivning baserad på Thomas Quick/Sture Bergwalls självbiografi Kvarblivelse (1998).[9] Margit Norells roll för terapin med Quick/Bergwall beskrivs, liksom den objektrelationsteori som låg till grund för terapin. Efter Quicks frikännande 2013 kom Norells idéer i vanrykte.[10]

Bibliografi

Översättningar

  • Martin Buber: Jag och du, Bonniers, Stockholm 1962, översättning Margit och Curt Norell.

Fotnoter

Anmärkningar

  1. ^ Föreningen har omkring 40 år senare, år 2010, efter ett mellanliggande namnbyte till Svenska psykologiska sällskapet, slagits samman med Svenska psykologiska föreningen[källa behövs]

Referenser

  1. ^ [a b c] FinnGraven.se, omnämnd som: Margit* Sonja Annie Norell, läs online, läst: 7 januari 2018.[källa från Wikidata]
  2. ^ Sveriges dödbok 1901–2009 Swedish death index 1901–2009 (Version 5.0). Solna: Sveriges Släktforskarförbund. 2010. Libris 11931231 
  3. ^ Annie Norell Beach, dotter till Margit Norell, på webbplatsen swedickson.nu, oktober 2007 Arkiverad 29 oktober 2013 hämtat från the Wayback Machine., läst 2013-10-24
  4. ^ Margit Norell (1981. Vol 17, no 4). ”Wholly awake and fully alive”. Contemporary Psychoanalysis. Thoughts on some of Erich Fromm's Contribution to Psychoanalytic Theory. 
  5. ^ Andersson, Brattbakk-Göthberg, Liljeström, Lindholm, Ståhle, Turstedt (1999). Ett rum att leva i. Om djupgående psykoterapeutiska processer och objektrelationsteori 
  6. ^ Stefan Lisinski: "Psykoanalytiker styrde nyckelpersonerna i Quick-affären", Dagens Nyheter 19 oktober 2013, läst 2013-10-21
  7. ^ Josefsson D. (2013). Mannen som slutade ljuga. (s 204-6)
  8. ^ Lindholm, Cajsa (2018). I denna kusliga tomhet - en analys av Thomas Quicks tankevärld, dess uppkomst och gestaltning 
  9. ^ Quick, Thomas (1998). Kvarblivelse 
  10. ^ Josefsson, Dan (2013). Mannen som slutade ljuga. sid. 210–222 

Vidare läsning

  • Josefsson, Dan (2013). Mannen som slutade ljuga: berättelsen om Sture Bergwall och kvinnan som skapade Thomas Quick. Stockholm: Lind & Co. Libris 14221525. ISBN 9789174612103 
  • Lindholm, Cajsa (2018). I denna kusliga tomhet - en analys av Thomas Quicks tankevärld, dess uppkomst och gestaltning. Dualis.

Externa länkar

Auktoritetsdata

Media som används på denna webbplats

Margit Norell 1958 cropped.jpg
Bildtext vid publiceringen 1958: "Inför debatten om 'Kvinnligt — manligt — kyrkligt 1958' fr. v. dr Sigrid Nygren, dr Margit Sahlin, Claire Elfving, Gunnar Helander, tandläkare Margit Lindström och fru Margit Norell." Debatten ägde rum i Medborgarhusets stora sal (i Stockholm). Bilden infördes i Svenska Dagbladet 1958-01-29 sid 22 (https://www.svd.se/arkiv/1958-01-29/22).
Margit Norell 1958.jpg
Bildtext vid publiceringen 1958: "Inför debatten om 'Kvinnligt — manligt — kyrkligt 1958' fr. v. dr Sigrid Nygren, dr Margit Sahlin, Claire Elfving, Gunnar Helander, tandläkare Margit Lindström och fru Margit Norell." Debatten ägde rum i Medborgarhusets stora sal (i Stockholm). Bilden infördes i Svenska Dagbladet 1958-01-29 sid 22 (https://www.svd.se/arkiv/1958-01-29/22).