Margaret (måne)

Margaret
Upptäckt
UpptäckareScott S. Sheppard
David C. Jewitt
Upptäcktsdatum29 augusti 2003[1][2]
Beteckningar
AlternativnamnUranus XXIII (23)
S/2003 U 3
Uppkallad efterMargaret
Omloppsbana
Halv storaxel14146700 km
Excentricitet0,6772
Siderisk omloppstid1661 d
Medelanomali322,187°
Inklination57,367° (till ekliptikan)
Longitud för uppstigande nod7,067°
Medelrörelse0,2167366°/d
Periapsisargument90,017°
Propra banelement
Periapsisprecession12057739,22 a
Precession för uppstigande nod1001,7 a
Fysikaliska data
Medelradie10 km (uppskattat)[3]
Area≈ 1300 km2 (uppskattat)
Volym≈ 4200 km3 (uppskattat)
Massa≈ 5,5 × 1015 kg (uppskattat)
Medeldensitet≈ 1,3 g/cm3 (förutsagt)
Ytgravitation (ekvatorn)≈ 0,0023 m/s2 (uppskattat)
Flykthastighet≈ 0,0085 km/s (uppskattat)
Albedo0,04 (förutsagt)[3]
Temperatur≈ 65 K (uppskattat)
Hitta fler artiklar om astronomi med

Margaret är den enda prograda irreguljära månen till Uranus. Den upptäcktes av et al. år 2003 och fick den tillfälliga beteckningen S/2003 U 3. Den är också betecknad Uranus XXIII.

Den är uppkallad efter en hjältetjänare i William Shakespeares pjäs Mycket väsen för ingenting.

Bana

Irreguljära månar till Uranus.

Som tidigare nämnt är Margaret den enda prograda irreguljära månen till Uranus. Diagrammet visar banparametrarna av Margaret, unika bland de irreguljära månarna till Uranus, med lutning på den vertikala axeln och banexcentricitet som representeras av segment som sträcker sig från pericentrum till apocentrum.

Margarets lutning är ungefär 57°, vilket ligger nära stabilitetsgränsen. De mellanliggande inklinationerna 60 < i < 140 saknar kända månar grund av Kozaiinstabilitet. I denna instabilitetsregion orsakar solära perturbationerapoapsis att månar i denna region förvärvar stora excentriciteter som leder till kollisioner eller utstötning över 10 miljoner till en miljard år. Margarets periapsisprecessionsperiod (Pw) är nästan 1,6 miljoner år lång.

Under år 2008 var Margarets aktuella excentricitet 0,7979. Detta gör temporärt Margaret till månen i solsystemet med den mest excentriska banan. Dock är Nereids medelexcentricitet större.

Källor

  1. ^ Blue, Jennifer (16 oktober 2008). ”Planet and Satellite Names and Discoverers” (på engelska). Working Group for Planetary System Nomenclature (WGPSN). http://planetarynames.wr.usgs.gov/append7.html#UranianSystem. Läst 19 december 2008. 
  2. ^ Sheppard, Scott S.. ”New Satellites of Uranus Discovered in 2003” (på engelska). Institute for Astronomy at the University of Hawaii. Arkiverad från originalet den 5 maj 2008. https://web.archive.org/web/20080505184616/http://www.ifa.hawaii.edu/~sheppard/satellites/uranus2003.html. Läst 19 december 2008. 
  3. ^ [a b] Sheppard, Jewitt & Kleyna 2005, Table 3 ... ri (km) ... 10 ... i Radius of satellite assuming a geometric albedo of 0.04.

Externa länkar

Media som används på denna webbplats

TheIrregulars URANUS.svg
Författare/Upphovsman: User:Eurocommuter, Licens: CC-BY-SA-3.0
Irregular satellites of Neptune. Plotted by a program written by Eurocommuter.

The position of a satellite represents

  • its orbit’s semi-major axis a in Gm (horizontal axis)
  • orbit’s inclination i in degrees (vertical axis).
  • the size of the circle illustrates the satellites's size relative to others:

The eccentricity of the orbit is shown indirectly by a segment extending from the left (pericenter) to the apocentre to the right. In other words, the segment illustrates the variations of the object's distance from the planet.

Satellites beneath the axis (i>90) are retrograde.