Maraboustork

	Maraboustork; Status i världen: Livskraftig (lc)
Systematik
Domän	Eukaryoter; Eukaryota
Rike	Djur; Animalia
Stam	Ryggsträngsdjur; Chordata
Understam	Ryggradsdjur; Vertebrata
Klass	Fåglar; Aves
Ordning	Storkfåglar; Ciconiiformes
Familj	Storkar; Ciconiidae
Släkte	Krävstorkar; Leptoptilos
Art	Maraboustork; L. crumenifer
Vetenskapligt namn
	§ Leptoptilos crumenifer
Auktor	(Lesson, 1831)
Utbredning
Synonymer
	Ciconia crumenifera Lesson, 1831 - protonym; Leptoptilos crumeniferus Grammatiskt fel; Marabustork;

Maraboustork^[2] (Leptoptilos crumenifer) är en fågelart i släktet krävstorkar.^[3] De lever på savannen i centrala Afrika och deras föda består bland annat av as. Maraboustorken är vanligen grå eller grönaktig på ryggen och har vitt bröst.

Utseende

Maraboustorken är en mycket stor fågel, upp till 150 cm lång och med ett vingspann upp till 3,20 meter. Hos de flesta exemplar är vingspannet däremot 2,25 till 2,87 meter.^[4] Arten har en lång, mycket grov och spetsig näbb som är smutsgul till färgen. Dess delvis fjäderlösa huvud och hals är rödrosa med mörka fläckar, främst i pannan. Uppe på hjässan har den ett yvigt vitt dun. Vingarna är blåsvarta och resterande är smutsvitt. Dess långa ben är ljusgrå.

I motsats till de flesta storkar flyger de tre arterna i släktet krävstorkar med nacken tillbakaböjd som en häger.

Maraboustorkar i Sydafrika.
Maraboustork i Kenya.

Utbredning

Maraboustorken lever på savann söder om Sahara. Se även karta längst ned i informationsrutan.

Ekologi

Maraboustorken är bland annat asätare, men äter även insekter, smågnagare och småfåglar. Maraboustorken jagar i grupp på ett för fåglar annorlunda sätt. På savannen går de bredvid varandra med utbredda vingar och tvingar på detta sätt bytet framför sig och fångar det med ett snabbt hugg med näbben. Favoritbyten vid denna form av jakt är vaktlar och springhöns. Maraboustorken häckar i 3-4 månader. Den är känd för att vara relativt argsint.

Status och hot

Arten har ett stort utbredningsområde och en stor population, och tros öka i antal.^[1] Utifrån dessa kriterier kategoriserar internationella naturvårdsunionen IUCN arten som livskraftig (LC).^[1]

Maraboustorken och människan

En silhuettbild av storken användes som Marabous logga ända in på 60-talet, tills man kom på att en asätare inte var en vidare lämplig symbol. Namnet på fågeln kommer sannolikt av marbut.^[5]

Källor

Delar av denna artikel är baserad på en översättning från engelska Wikipedia. Läst 20061002.

Noter

^ [a b c] Birdlife International 2012 Leptoptilos crumenifer Från: IUCN 2015. IUCN Red List of Threatened Species. Version 2015.4 www.iucnredlist.org. Läst 14 mars 2016.
^ Sveriges ornitologiska förening (2016) Officiella listan över svenska namn på världens fågelarter Arkiverad 18 oktober 2014 hämtat från the Wayback Machine., läst 2016-02-10
^ Clements, J. F., T. S. Schulenberg, M. J. Iliff, D. Roberson, T. A. Fredericks, B. L. Sullivan, and C. L. Wood (2015) The eBird/Clements checklist of birds of the world: Version 2015 http://www.birds.cornell.edu/clementschecklist/download, läst 2016-02-11
^ Campbell, O'Neal (2015). ”Old World Vultures and other avian Scavangers”. Vultures: Their Evolution, Ecology and Conservation. CRC Press. sid. 147. ISBN 978-1-4822-2362-0
^ maraboustork i Nationalencyklopedins nätupplaga. Läst 20 januari 2017.

Källförteckning

Anders Wirdheim, Maraboustorkarnas vaktelmarsch, Vår Fågelvärld, nr.7, 2005

Externa länkar

Wikimedia Commons har media som rör maraboustork.
Bilder & media
Bilder och filmer på Internet Bird Collection
Läten på xeno-canto.org

[IUCN-1] [a b c] Birdlife International 2012 Leptoptilos crumenifer Från: IUCN 2015. IUCN Red List of Threatened Species. Version 2015.4 www.iucnredlist.org. Läst 14 mars 2016.

[2] Sveriges ornitologiska förening (2016) Officiella listan över svenska namn på världens fågelarter Arkiverad 18 oktober 2014 hämtat från the Wayback Machine., läst 2016-02-10

[CC-3] Clements, J. F., T. S. Schulenberg, M. J. Iliff, D. Roberson, T. A. Fredericks, B. L. Sullivan, and C. L. Wood (2015) The eBird/Clements checklist of birds of the world: Version 2015 http://www.birds.cornell.edu/clementschecklist/download, läst 2016-02-11

[Campbell-4] Campbell, O'Neal (2015). ”Old World Vultures and other avian Scavangers”. Vultures: Their Evolution, Ecology and Conservation. CRC Press. sid. 147. ISBN 978-1-4822-2362-0

[ne-maraboustork-5] maraboustork i Nationalencyklopedins nätupplaga. Läst 20 januari 2017.

[1]

[2]

[3]

[4]

[5]

Navigation

Navigering

Temaportaler