Maoriuggleskärra
| Maoriuggleskärra Förhistorisk | |
 | |
| Systematik | |
|---|---|
| Domän | Eukaryoter Eukaryota |
| Rike | Djur Animalia |
| Stam | Ryggsträngsdjur Chordata |
| Understam | Ryggradsdjur Vertebrata |
| Klass | Fåglar Aves |
| Ordning | Uggleskärrfåglar Aegotheliformes |
| Familj | Uggleskärror Aegothelidae |
| Släkte | Aegotheles |
| Art | Maoriuggleskärra A. novazelandiae |
| Vetenskapligt namn | |
| § Aegotheles novazealandiae | |
| Auktor | (Scarlett, 1968) |
Maoriuggleskärra[1] (Aegotheles novazelandiae) är en utdöd fågel i familjen uggleskärror som tidigare förekom i Nya Zeeland.[2]
Utseende och levnadssätt
Maoriuggleskärran var både den största och med en vikt på 150-200 gram även den tyngsta uggleskärra som någonsin levt.[3] Den hade kraftiga fötter och långa ben, vilket tyder på att den olikt sina släktingar var marklevande.[3] Vingarna var jämförelsevis korta, men bröstbenet var inte tillbakabildat, vilket tyder på att fågeln trots allt kunde flyga, om än omständligt.[4] Dess lämningar har ofta hittats i spillningen av den likaledes utdöda skrattugglan (Sceloglaux albifacies) som därför antas ha varit en betydande predator för uggleskärran.[3]
Tidigare förekomst och utdöende
Arten verkar ha varit vida utbredd på både Sydön och Nordön före människans ankomst.[3] Den försvann innan européerna kom till ögruppen runt 1200-talet och har inte heller återfunnits i maoriernas kökkenmöddingar, troligen till följd av dess relativt lilla storlek och dess nattlevande vanor.[3] Datering med kol 14-metoden visar att arten var på nedgång redan innan de polynesiska bosättningarna.[5] En teori är att den påverkades av svartråttan som tros ha kommit till öarna med vinddrivna obemannade farkoster.[3]
Referenser
- ^ Sveriges ornitologiska förening (2018) Officiella listan över svenska namn på världens fågelarter, läst 2018-02-14
- ^ Clements, J. F., T. S. Schulenberg, M. J. Iliff, D. Roberson, T. A. Fredericks, B. L. Sullivan, and C. L. Wood (2017) The eBird/Clements checklist of birds of the world: Version 2017 http://www.birds.cornell.edu/clementschecklist/download, läst 2017-08-11
- ^ [a b c d e f] Hume, J. P.; Walters, M. (2012). Extinct Birds. London: A & C Black. sid. 116–117. ISBN 1-4081-5725-X
- ^ Rich, P. V. & Scarlett, R. J. 1977. Another look at Megaegotheles , a large owlet–nightjar from New Zealand. Emu 77(1): 1–8.
- ^ Holdaway, R. N., Jones, M. D. & Athfield, N. R. B. 2002. Late Holocene extinction of the New Zealand owletnightjar Aegotheles novaezealandiae. Journal of the Royal Society of New Zealand 32(4): 653–667.
Externa länkar
Wikispecies har information om Aegotheles novazelandiae.
Media som används på denna webbplats
Författare/Upphovsman: Museum of New Zealand, Licens: CC BY 4.0
Aegotheles novaezealandiae