Maoridopping
| Maoridopping Status i världen: Livskraftig (lc)[1] | |
 | |
| Systematik | |
|---|---|
| Domän | Eukaryoter Eukaryota |
| Rike | Djur Animalia |
| Stam | Ryggsträngsdjur Chordata |
| Understam | Ryggradsdjur Vertebrata |
| Klass | Fåglar Aves |
| Ordning | Doppingfåglar Podicipediformes |
| Familj | Doppingar Podicipedidae |
| Släkte | Poliocephalus |
| Art | Maoridopping P. rufopectus |
| Vetenskapligt namn | |
| § Poliocephalus rufopectus | |
| Auktor | Gray, 1843 |
Maoridopping[2] (Poliocephalus rufopectus) är en fågel i familjen doppingar som förekommer i Nya Zeeland.[3] Arten är fåtalig och anses därför vara utrotningshotad, av IUCN placerad i kategorin sårbar, men populationen minskar inte längre i antal.
Utseende och läten
Maoridoppingen är en liten (29 cm) och mörk dopping. Huvudet är svartaktigt med tunna, silvriga fjädrar. Ovansidan är brunsvart, medan hals och bröst är mörkt kastanjebruna. Ögat är ljusgult. Utanför häckningstid är den ljusare. Nära släktingen gråhuvad dopping (Poliocephalus poliocephalus) är ljusare och mindre rödtonad. Fågeln är mestadels tystlåten, utom under häckningstid då den låter höra ett tjattrande ljud.[1]
Utbredning och systematik
Maoridoppingen förekommer enbart på Nordön i Nya Zeeland.[3] Den delar släktet Poliocephalus med gråhuvad dopping och behandlas som monotypisk, det vill säga att den inte delas in i några underarter.
Levnadssätt
Maoridoppingen hittas i små vattensamlingar, både naturliga och skapade av människan. Den bygger sitt bo på flytande vegetation vid strandkanten. Fågeln lever huvudsakligen på vattenlevande ryggradslösa djur, framför allt insekter och dess larver, ibland även kräftor och fisk.[1]
Status
Maoridoppingen har en fragmenterad och mycket liten världspopulation uppskattad till endast mellan 1 000 och 5 000 vuxna individer. Den tros dock inte längre minska i antal, varför internationella naturvårdsunionen IUCN 2016 nedgraderade dess hotstatus från sårbar till nära hotad.[1] 2022 nedgraderades den återigen, till lägsta hotkategorin livskraftig.[1]
Noter
- ^ [a b c d e] Birdlife International 2022 Poliocephalus rufopectus . Från: IUCN 2022. IUCN Red List of Threatened Species. Version 2022-1. Läst 1 augusti 2022.
- ^ BirdLife Sverige (2019) Officiella listan över svenska namn på alla världens fågelarter
- ^ [a b] Clements, J. F., T. S. Schulenberg, M. J. Iliff, D. Roberson, T. A. Fredericks, B. L. Sullivan, and C. L. Wood (2015) The eBird/Clements checklist of birds of the world: Version 2015 http://www.birds.cornell.edu/clementschecklist/download, läst 2016-02-11
Externa länkar
Wikimedia Commons har media som rör maoridopping.
Wikispecies har information om Poliocephalus rufopectus.- Läten på xeno-canto.org
|
Media som används på denna webbplats
Författare/Upphovsman: GaryNZ, Licens: CC BY-SA 2.0
New Zealand dabchick – weiweia
The small endemic dabchick (Poliocephalus rufopectus) has a total population of 1,700 birds, scattered around the North Island and just a few South Island lakes. The bird is shy and secretive. Like other grebes, it builds a floating nest, anchored to reeds or overhanging branches.
The New Zealand dabchick is about 29 centimetres long and weighs 250 grams. Its head is streaked with fine silver feathers.
If disturbed, dabchicks either skitter rapidly across the water, or sink, leaving just the head exposed. Dabchick man
Feeding
Foods include aquatic insects and larvae such as waterboatmen and dragonflies, and freshwater snails, crayfish and small fish. Dabchicks search for food underwater, sometimes starting their dive with a forward leap. They also feed on the surface, dipping their head underwater and sweeping it from side to side. They sometimes snatch flying insects.