Manuel Patricio Rodríguez García
| Manuel Patricio Rodríguez García | |
.png) Manuel Patricio Rodríguez García, 1905. | |
| Född | Manuel Patricio Rodríguez García Sitches 17 mars 1805[1][2][3] Madrid[4] |
|---|---|
| Död | 1 juli 1906[2][3][5] (101 år) London[4] |
| Medborgare i | Spanien[6] |
| Sysselsättning | Sångare[7], Maestro[4], lärare[4], uppfinnare, operasångare, sångpedagog, läkare |
| Arbetsgivare | Conservatoire de Paris (1835–1847) Royal Academy of Music (1848–1895) |
| Föräldrar | Manuel del Pópulo Vicente García[8] Joaquina Briones |
| Släktingar | Maria Malibran (syskon) Pauline Viardot-García (syskon) Antonia Sitcher de Mendi |
| Utmärkelser | |
| Honoris causa (1862) | |
| Redigera Wikidata | |
Manuel Patricio Rodríguez García, född 17 mars 1805 i Zafra, död 2 juli 1906 i London, var en spansk sångpedagog. Son till Manuel del Pópulo Vicente García (och således ofta omnämnd som Manuel García d.y.) samt bror till sångerskorna Pauline Viardot-Garcia och Maria Malibran.
Han utövade i sångundervisningen ett epokgörande inflytande. Han följde sin far på dennes resor, uppträdde även som operasångare (baryton), men överansträngde rösten och ägnade sig efter 1829, liksom fadern, åt sångundervisningen, som han sökte att grunda, inte bara på tradition, smak och praxis, såsom föregående sånglärare gjort, utan även på fasta fysiologiska principer och forskningar över människoröstens natur.
En frukt av hans undersökningar var (1854) den sedermera av både läkare och artister med allmänt erkännande mottagna och använda struphuvudspegeln (laryngoskopet), för vilken uppfinning han blev medicine hedersdoktor i Königsberg. En tidigare frukt var avhandlingen Mémoire sur la voix humaine (inlämnad till franska vetenskapsakademien 1841), på grund av vilken han 1847 blev professor vid konservatoriet. Han gör i denna bok viktiga observationer angående skillnaden mellan "bröströst" och "falsett" ävensom mellan "ljus" och "mörk" timbre. Ett annat arbete, Traité complet de Vari du chant (1847), erkändes såsom samtidens bästa sångskola.
Alltifrån 1850 verkade García i London, där han blev sånglärare vid kungliga musikakademien och enskild utbildade elever, ännu i sitt 100:e år vid full kraft. Att hans praktiska förtjänster varit de teoretiska jämbördiga, vittnar flera av honom uppfostrade sångkonstnärer av första ordningen, till exempel Mathilde Marchesi, Julius Stockhausen och Charles Santley samt i Sverige Jenny Lind, Henriette Nissen-Saloman, Isidor Dannström och Julius Günther.
Källor
Noter
- ^ Bibliothèque nationale de France, BnF Catalogue général : öppen dataplattform, läs online, läst: 10 oktober 2015, licens: öppen licens.[källa från Wikidata]
- ^ [a b] SNAC, Manuel García (baritone), läs online, läst: 9 oktober 2017.[källa från Wikidata]
- ^ [a b] International Music Score Library Project, Manuel Garcia Jr., läst: 9 oktober 2017, licens: Erkännande-DelaLika 4.0 Internationell.[källa från Wikidata]
- ^ [a b c d] arkiv Storico Ricordi, läst: 3 december 2020.[källa från Wikidata]
- ^ Encyclopædia Britannica, Manuel Garcia, läst: 9 oktober 2017.[källa från Wikidata]
- ^ läs online, datos.gob.es .[källa från Wikidata]
- ^ Gemeinsame Normdatei, läst: 25 juni 2015, licens: CC0.[källa från Wikidata]
- ^ Гарсиа, Stora sovjetiska encyklopedin.[källa från Wikidata]
Tryckta källor
Den här artikeln är helt eller delvis baserad på material från Nordisk familjebok, García, 2. Manuel, 1904–1926.
Media som används på denna webbplats
Aus der historischen Arbeit von Garcia über die Beobachtung der Stimmfunktion eines Sängers mit Hilfe des Kehlkopfspiegels