Mantikora
Mantikora (grek. μαντιχώρας, mantichōras), även kallad Baricos[1] är ett legendariskt människoätande monster med ett lejons kropp, en mans ansikte och antingen en drakes eller en skorpions svans. Mantikoran är en del av persisk och grekisk mytologi men omnämns även i medeltida europeiska skrifter och modern populärkultur.
Utseende
Mantikorans utseende skiljer sig något åt i olika beskrivningar men karaktäriseras alltid av att den har ett mänskligt ansikte och ett lejons kropp.
Mantikoran beskrivs av grekiska geografer och naturhistoriker. Plinius den äldre citerar Ktesias av Knidos och beskriver mantikoran som en varelse med en människas ansikte och öron, grå ögon, tre rader av tänder, ett lejons kropp, en skorpions svans och gifttagg. Kroppsfärgen beskrevs som blodröd och mantikoran skall ha en speciell aptit för mänskligt kött.[1]
Den medeltide Bartholomaeus Anglicus beskriver mantikoran som ett indiskt djur med ett mänskligt ansikte, en björns kropp och hår, ett lejons ben och en skorpions svans. Han beskriver också att den är röd och har många tänder. Den ska utöver detta ha en hemsk röst, likt en trumpet och skall vara snabb, grym och människoätande.[1]
Antagligen baserar sig mantikoran på förvrängda beskrivningar av den kaspiska tigern. I medeltida litteratur symboliserar mantikoran djävulen, ibland har den kvinnliga attribut.[källa behövs]
Illustrationer av mantikorer
- I manuskript från 1236.
- I boken Rochester Bestiary.
- Heraldisk symbol för William Hastings, 1:e baron Hastings.
- I brittiskt manuskript från ca. 1200-1210.
- Kopparstick från 1678.
- Kopparstick från 1589 där en mantikor syns mellan benen på kätteri avbildad som gudinna.
Modern populärkultur
Mantikoran används även inom den moderna populärkulturen, speciellt inom fantasygenren. Mantikoran finns med som ett monster i det amerikanska bordsrollspelet Dungeons and Dragons[2] sedan 1974. Varelsen omnämns i bokserier såsom Harry Potter[3] och Sagan om häxkarlen.
Källor
- ^ [a b c] ”Medieval Bestiary : Manticore”. bestiary.ca. http://bestiary.ca/beasts/beast177.htm. Läst 15 juli 2019.
- ^ ”D&D 5th Edition Monster Manual Manticore Revealed | The Escapist” (på engelska). www.escapistmagazine.com. Arkiverad från originalet den 26 juli 2019. https://web.archive.org/web/20190726080335/http://www.escapistmagazine.com/news/view/137416-D-D-5th-Edition-Monster-Manual-Manticore-Revealed#&gid=gallery_3149&pid=1. Läst 15 juli 2019.
- ^ ”Newt on the Manticore” (på engelska). Pottermore. https://www.pottermore.com/book-extract-long/what-is-a-manticore. Läst 15 juli 2019.
Externa länkar
- Wikimedia Commons har media som rör Mantikora.
|
Media som används på denna webbplats
Heresy as goddess together with a Manticore
Författare/Upphovsman: LadyofHats, Licens: CC0
The manticore was one of the first monsters introduced in the earliest edition of the game, in the Dungeons & Dragons "white box" set (1974), where they were described as huge, lion-bodied monstrosities with a tail full of spikes that can be fired
Manticore- Bestiary, Royal MS 12 C XIX; 1200-1210
The Mantichora — The most remarkable of allegorical creatures was the mantichora, which Ctesias describes as having a flame-colored body, lionlike in shape, three rows of teeth, a human head and ears, blue eyes, a tail ending in a series of spikes and stings, thorny and scorpionlike, and a voice which sounded like the blare of trumpets. This synthetic quadruped ambled into mediaeval works on natural history, but, though seriously considered, had never been seen, because it inhabited inaccessible regions and consequently was difficult to locate [1].
Manticore - Bestiary Harley MS 3244, ff 36r-71v
Heraldic badge of William Lord Hastings
"The Manticore, or Martigora was described by Pliny and Aristotle as a creature with the face and ears of a human, with grey eyes and a red body; a tail with a sting like that of a scorpion, and being the size of a lion, and with a lion’s paws, a triple row of teeth and an appetite for human flesh."