Mannagryn
Mannagryn kallas vanligtvis mjölkärnan av proteinrika och hårda vetesorter och andra sädesslag, till exempel hirs.
De gryn som finns i handeln är vanligtvis tillverkade av vete, och erhålls som mellanprodukt vid mjölberedning. Mannagryn används framförallt till gröt (mannagrynsgröt) och puddingar, men även soppor.
Mannagryn kallas ibland för semolina.
Äkta mannagryn bereddes ursprungligen av mannagräsets frön (Glyceria fluitans).[1] Enligt uppgift insamlades de mogna fröna med håvar, vilka användes till att skumma vattenytan där mannagräset växer. Fröna torkades och skalades ("skräddes") sedan i en kvarn.
Den bibliska mannan, som regnade från himlen, har ingen koppling till mannagryn.[2]
Se även
Referenser
- Mannagräs i Carl Lindman, Bilder ur Nordens flora (andra upplagan, Wahlström och Widstrand, Stockholm 1917–1926)
- Mannagryn i Nordisk familjebok (andra upplagan, 1912)
- Anderberg, Arne A.. ”Glyceria fluitans (L.) R. Br. - Mannagräs”. Den virtuella floran. Arkiverad från originalet den 6 maj 2021. https://web.archive.org/web/20210506070304/http://linnaeus.nrm.se/flora/mono/poa/glyce/glycflu.html.
Källor
- ^ Anderberg, Arne A.. ”Den virtuella floran: Glyceria fluitans (L.) R. Br. - Mannagräs”. linnaeus.nrm.se. Arkiverad från originalet den 6 maj 2021. https://web.archive.org/web/20210506070304/http://linnaeus.nrm.se/flora/mono/poa/glyce/glycflu.html. Läst 24 mars 2018.
- ^ Peter Jägerbro. ”Manna?”. Taffel. https://taffel.se/blog/manna-uppdaterad. Läst 24 mars 2018.
|
Media som används på denna webbplats
Mannagräs (Glyceria fluitans)