Mangrovesmaragd
| Mangrovesmaragd Status i världen: Starkt hotad[1] | |
 | |
| Systematik | |
|---|---|
| Domän | Eukaryoter Eukaryota |
| Rike | Djur Animalia |
| Stam | Ryggsträngsdjur Chordata |
| Understam | Ryggradsdjur Vertebrata |
| Klass | Fåglar Aves |
| Ordning | Seglar- och kolibrifåglar Apodiformes |
| Familj | Kolibrier Trochilidae |
| Släkte | Amazilia |
| Art | Mangrovesmaragd A. boucardi |
| Vetenskapligt namn | |
| § Amazilia boucardi | |
| Auktor | (Mulsant, 1877) |
| Utbredning | |
 | |
| Synonymer | |
| Mangrovekolibri | |
| Hitta fler artiklar om fåglar med | |
Mangrovesmaragd[2] (Amazilia boucardi) är en fågel i familjen kolibrier.[3] Den är endemisk för Costa Rica. Arten är upptagen på IUCN:s röda lista över hotade arter, kategoriserad som starkt hotad.
Utseende och läte
Mangrovesmaragden är en medelstor (9,5 cm), brons- och grönfärgad kolibri. Hanen är ljusgrön på hjässa och ovansida med bronsfärgad ton på övergumpen och bronsgrön stjärt. Undertill är den turkosgrön på strupe och bröst, medan resten av undersidan är vitaktig med ljusgröna fläckar på bröstet och kroppssidorna. Näbben är mörk med rödaktig undre näbbhalva. Honan liknar hanen med mestadels vit undersida och viss mängd gröna fläckar på strupen och sidorna. Lätet beskrivs som ett mjukt "djt" och ett snabbt fallande kvitter.[1]
Utbredning och systematik
Fågeln förekommer lokalt längs Costa Ricas västkust (från Nicoyaviken till Dulceviken).[1][3] Den behandlas som monotypisk, det vill säga att den inte delas in i några underarter.
Släktestillhörighet
Mangrovesmaragden placeras traditionellt i släktet Amazilia. Genetiska studier[4] visar att arterna i släktet inte står varandra närmast. Dock har inte mangrovesmaragden testats genetiskt, varför den tentativt hålls kvar i Amazilia i väntan på närmare studier.[5]
Namn
Fågelns vetenskapliga artnamn hedrar franske naturforskaren Adolphe Boucard (1839–1904) som samlade in typexemplaret.[6]
Status
IUCN kategoriserar arten som starkt hotad.[1]
Referenser
- ^ [a b c d] Birdlife International 2012 Amazilia boucardi Från: IUCN 2015. IUCN Red List of Threatened Species. Version 2015.4 www.iucnredlist.org. Läst 1 februari 2016.
- ^ BirdLife Sverige (2021) Officiella listan över svenska namn på alla världens fågelarter
- ^ [a b] Clements, J. F., T. S. Schulenberg, M. J. Iliff, D. Roberson, T. A. Fredericks, B. L. Sullivan, and C. L. Wood (2016) The eBird/Clements checklist of birds of the world: Version 2016 http://www.birds.cornell.edu/clementschecklist/download, läst 2016-08-11
- ^ McGuire, J.A., C.C. Witt, J.V. Remsen, Jr., A. Corl, D.L. Rabosky, D.L. Altshuler, and R. Dudley (2014), Molecular Phylogenetics and the Diversification of Hummingbirds, Current Biology 24, 910-916.
- ^ Gill F, D Donsker & P Rasmussen (Eds). 2021. IOC World Bird List (v11.1). doi : 10.14344/IOC.ML.11.1.
- ^ James A. Jobling (2010) The Helm Dictionary of Scientific Bird Names. Christopher Helm, London. ISBN 978-1-4081-2501-4
Externa länkar
Wikimedia Commons har media som rör mangrovesmaragd.
Wikispecies har information om mangrovesmaragd.- Läten på xeno-canto.org
Wikimedia Commons har media som rör 
Wikispecies har information om
|
Media som används på denna webbplats
Författare/Upphovsman: Cephas, Licens: CC BY-SA 3.0
Distribution map of Mangrove Hummingbird
Författare/Upphovsman: Jorge Obando Nature Photo, Licens: CC BY-SA 2.0
Amazilia boucardi amazilia manglera Caldera, Puntarenas
Historia Natural
Reproducción
Durante la época de cría los machos realizan un despliegue de clavados poco profundos. Su nido consiste en una taza relativamente pequeña de pelusa de balsa (Ochorma pyramidale) o de otro vello vegetal de color claro, con telarañas y decorada con pedacitos de liquen. Se encuentra ubicado sobre una rama de mangle, generalmente colgando sobre el agua, a una altura de 1 a 4 m. Se reproducen desde octubre hasta febrero.
Alimentación
Se alimenta del néctar de las flores del mangle piñuela (Pelliciera rhizophorae) (alimento preferido) y de otros árboles (ej. Lonchocarpus), bejucos y epífitas. También se alimenta de mosquitos.
Comportamiento
Los machos son agresivos, pero usualmente no son territoriales en las agrupaciones de flores.
Habitat y Distribución
Habitat
Viven en el interior y los bordes de los manglares de la costa del Pacífico, donde abunda el mangle piñuela (Pelliciera rhizophorae).
Distribución
Es una especie endémica, común en los manglares a lo largo de la costa del Pacífico desde el Golfo de Nicoya hacia el sur hasta el Golfo Dulce (Puerto Jiménez).
Distribución de Area de conservación
OsaPacifico CentralTempisqueArenal
Demografía y Conservación
Estado de amenaza
Es considerada una especie bajo amenaza de extinción, debido a la pérdida de su hábitat por la deforestación. Está protegida y regulada por la Ley de Conservación de la Vida Silvestre No. 7317, la Ley Orgánica del Ambiente No. 7554 y el decreto No. 26435-MINAE. Asimismo está incluida en el Apéndice ll del Convenio sobre el Comercio Internacional de Especies Amenazadas de Fauna y Flora Silvestre (CITES).
Descripción
Descripción científica
Mide 9.5 cm. y pesa 4.5 grs. Es el único colibrí de abdomen blanco factible de localizar en su ámbito y hábitat restringidos; la hembra difiere del gorrión (Amazilia candida), que además es rara, en la cola negruzca y el pecho con discos verdes. El macho adulto es verde bronceado uniforme por encima, incluso en las timoneras centrales. La garganta y el pecho son de color verde azulado brillante, que se torna bronceado en la parte baja del pecho y en el costado. El abdomen es blanco opaco, la cola presenta una muesca, y la punta de las timoneras laterales negruzcas es gris oscuro. La hembra es blanca por debajo con pecas verdes en los lados y a través del pecho, y con la punta de las timoneras laterales de color gris claro. El pico es negro, excepto la base rosada de la mandíbula, y las patas son fuscas.
Información taxonómica
Reino: Animalia Filo: Chordata Clase: Aves Orden: Apodiformes Familia: Trochilidae
Género: Amazilia