Manakiner

	Manakiner
	Orangekragad manakin (Manacus aurantiacus)
Systematik
Domän	Eukaryoter; Eukaryota
Rike	Djur; Animalia
Stam	Ryggsträngsdjur; Chordata
Understam	Ryggradsdjur; Vertebrata
Klass	Fåglar; Aves
Ordning	Tättingar; Passeriformes
Familj	Subosciner; Pipridae; Rafinesque, 1815
Utbredning
	Manakinernas geografiska utbredning

Manakiner är en familj (Pipridae) fåglar av unika små suboscina tättingar. Gruppen består av cirka 60 arter som är utspridda i de amerikanska tropikerna. Namnet kommer från medelnederländskans mannekijn 'liten man'.^[1]

Beskrivning

Storleken varierar från sju till 15 centimeter och vikten från åtta till 30 gram. De minsta manakinerna återfinns i släktet Tyranneutes och de största i Antilophia. Fåglarna är kompakta och korta med korta stjärtfjädrar, breda och avrundade vingar och stora huvuden. Näbben är kort och har stor öppning. Honor och ettåriga hanar har nedtonad grön fjäderdräkt; de flesta arter är könsdimorfa och har olika färger på fjäderdräkten och hanarna har .^[2]

Fåglarnas syrinx (röstorgan) är distinkt hos manakinerna och skiljer dem från besläktade familjer som Cotingidae och Tyrannidae. Variationen är också mycket stor inom familjen manakiner och vissa arter kan identifieras enbart av med hjälp av detta organ. Ljuden som produceras består av visslingar, drillar och surr.^[2]

Utbredning och habitat

Manakiner förekommer från södra Mexiko till norra Argentina, Paraguay och södra Brasilien och på Trindidad och Tobago. De är högst skogsanpassade och nästan exklusivt förekommande i skogsområden. De flesta fåglar lever i fuktiga tropiska lågländer medan några lever i torra skogar, skogar med floder och i subtropiska Anderna.^[3] Vissa höglandsarter tillämpar migration mellan olika höjder.

Hannarnas parningsbeteende liknar dansen moonwalk.^[4]

Lista över arter

Vilka arter som ska betraktats som tillhörande familjen manakiner har varit omstritt. Efter DNA-studier flyttas de tidigare manakinerna i Schiffornis och Piprites numera till familjen tityror respektive tyranner eller den egna familjen Pipritidae. Vidare har flera släkten i familjen omstrukturerats. Nedanstående indelning följer IOC:

Tyranneutes – två arter
Neopelma – fem arter
Chloropipo – två arter, tidigare i Xenopipo
Antilophia – två arter
Chiroxiphia – fem arter
Ilicura – en art, spetsstjärtad manakin
Masius – en art, guldvingad manakin
Corapipo – tre arter
Xenopipo – två arter
Cryptopipo – tre arter, tidigare i Xenopipo
Lepidothrix – nio arter
Heterocercus – tre arter
Manacus – fyra arter
Pipra – tre arter
Machaeropterus – fem arter
Pseudopipra – en art, vitkronad manakin
Ceratopipra – fem arter

Bilder

Munkmanakin (hane)
Hjälmmanakin (Antilophia galeata)
Praktmanakin (Chiroxiphia pareola)
Vitkronad manakin (Pseudopipra pipra)
Gyllenhuvad manakin (Ceratopipra erythrocephala)
Guldvingemanakin (Masius chrysopterus)

Referenser

^ New Oxford American Dictionary (2nd ed., 2005), p. 1032.
^ [a b] The Firefly Encyclopedia of Birds, Richard O. Prum, kapitlet Manakiner, s. 434–437 ISBN 1-55297-777-3
^ D. W. Snow, Handbook of the Birds of the World. Vol. 9. Cotingas to Pipits and Wagtails, (2004), Family Pipridae (Manakins), s. 110-169, Lynx Edicions, Barcelona, ISBN 84-87334-69-5
^ ”Schnurrvögel” (på tyska). Unnützes Wissen Tiere. Heyne Verlag. 2014. sid. 162

Externa länkar

Youtubevideo om manakinernas moonwalk-liknande dans och hur de skapar ljud med vingarna. Från tv-dokumentärern "Deep Jungle - New Frontiers" [1]
Wikimedia Commons har media som rör manakiner.
Bilder & media

[1] New Oxford American Dictionary (2nd ed., 2005), p. 1032.

[Firefly-2] [a b] The Firefly Encyclopedia of Birds, Richard O. Prum, kapitlet Manakiner, s. 434–437 ISBN 1-55297-777-3

[SACC_Snow-3] D. W. Snow, Handbook of the Birds of the World. Vol. 9. Cotingas to Pipits and Wagtails, (2004), Family Pipridae (Manakins), s. 110-169, Lynx Edicions, Barcelona, ISBN 84-87334-69-5

[4] ”Schnurrvögel” (på tyska). Unnützes Wissen Tiere. Heyne Verlag. 2014. sid. 162

[1]

[2]

[3]

[4]

Navigation

Navigering

Temaportaler