Malte Ramel (1747–1824)

Malte Ramel
Född	27 maj 1747[1][2] Östra Sönnarslövs socken[3], Sverige
Död	31 januari 1824[1][2] (76 år) Övedskloster[2], Sverige
Begravd	Öveds kyrka[2]
Medborgare i	Sverige
Utbildad vid	Uppsala universitet[4]
Sysselsättning	Politiker
Befattning
Sveriges kanslipresident (1785–1786) Stol nummer 14 i Svenska Akademien (1802–1824)[3]
Föräldrar	Hans Ramel[3][5][2] Amalia Beata Lewenhaupt[3][2]
Redigera Wikidata

Malte Ramel, född 27 maj 1747, död 31 januari 1824 på Övedskloster, var en svensk hovkansler, riksråd och ledamot av Svenska Akademien 1797–1824. Han var son till Hans Ramel.

Efter att ha studerat i Uppsala 1757–1766 tjänstgjorde han vid Kanslikollegium och befordrades 1770 till kommissionssekreterare vid beskickningen i Paris under svenske ambassadören Gustaf Filip Creutz. Åren 1778–1780 var Ramel svensk minister i Madrid, 1782 blev han hovkansler och 1786 utnämndes han till riksråd. Han åtnjöt Gustav III:s stora förtroende. Från 1797 innehade han stol 14 i Svenska akademien, vars instiftande han som hovkansler kontrasignerat. Men han inträdde inte i akademien förrän 1802, möjligtvis med respekt för sin företrädare Gustaf Mauritz Armfelt som blivit utesluten. Han talade vid det tillfället om Gustav I:s, Gustav II Adolfs och Karl X Gustavs förtjänster om det svenska språket. Han var 1782–83 preses i Samfundet Pro Fide et Christianismo. År 1803 blev Ramel informator för kronprinsen. Efter statskuppen 1809 drog han sig tillbaka från det offentliga livet. Ramel är begravd på Öveds kyrkogård.

• Ramel, 3. Malte i Nordisk familjebok (andra upplagan, 1915)
• Malte Ramel på Gravar.se

• Wikimedia Commons har media som rör Malte Ramel (1747–1824).
  Bilder & media
• Malte Ramel (1747–1824) hos Litteraturbanken
• Malte Ramel i ledamotsregistret hos Svenska Akademien

Denna artikel behöver bilder. Har du en passande fri bild får du gärna ladda upp den.