Malin Ruths

Malin Ruths, även kallad Ruthz, född 1591, död på Sötången på Tjörn den 27 januari 1672, var en svensk kvinna som föll offer för häxprocesserna i Bohuslän under Det stora oväsendet 1668–76.

Malin Ruths var änka och kunnig inom läkekonst, vilket ibland kallas för "klok gumma". Hon tillhörde de åtalade i häxprocesserna i Bohuslän, efter att ha blivit utpekad som trollpacka av Ragnille Jens Swensis.[1] Bohuslän, som tidigare tillhört Danmark, följde fortfarande dansk lag, där tortyr var vanligt förekommande. Man använde vattenprov, viktprov och tårprov, följt av tortyr, vilket den svenska trolldomslagen formellt inte tillät. I Bohuslän uppskattas 28 personer ha avrättats, ytterligare 9 kvinnor avled i fängelse. Minst 49 anklagades, majoriteten kvinnor.[2]

Malin Ruths anklagades för att ha "dragit sillen från land" med hjälp av magi genom att sätta ned "kopparhästar i vattnet för dem".[1] Detta betraktades som ett brott mot näringslivet, och hon belades med bojor i fängelset. En annan av åtalspunkterna var hennes utövande av läkekonsten. Efter att ha nekat till anklagelsen om häxeri dömdes hon att genomgå vattenprovet, där hon flöt på vattnet precis som alla andra som utsattes för detta prov. Hon fortsatte att neka och sade att hon hade flutit på vattnet på grund av sin fetma, "Och så skulle allt folket i hela staden på samma sätt flyta på vattnet, där de till ett sådant prov ställdes". Vad gällde anklagelsen om hennes läkekonst tvivlade hon på att någon kunde ha orsak att beklaga sig "emedan hon haver gjort hundrade människor gott och ingen ont".

Trolldomskommissionen, idag även kallat häxkommissionen, beslöt nu att använda tortyr för att få henne att bekänna. Hur hårt hon än torterades ropade hon ändå: "Att hon är Guds barn, kan intet bekänna eller ljuga på sig själv". Även prästen uppmanade henne förgäves att bekänna: "Hon blev ock på tillbörligt sätt hotad och tvingad till sanningens bekännelse, dock sådant allt förgäves".

Ett år senare meddelade rådhusrätten i Marstrand den inte orkade befatta sig med henne längre. Rätten hade prövat tvång, tortyr och andra medel "Men nu är hon orörlig, alldeles döv, litet eller inte ser och fullkomligt uti barndomen fallenm, så att henne inte står varken på ett eller annat sätt att uträtta".

I november 1671 dömde Göta hovrätt henne att halshuggas och brännas. Avrättningen verkställdes den 27 januari 1672 tillsammans med sju andra på Sötången på Tjörn.[3] De andra som avrättades var Pär Madzen från Mollesund, Rangelle från Lösbo, Kjerstin Swen Sneckers, Helga i Pilanna, Börta Cornelius, Ingri Jutes och Börta Pärs. Sötången heter idag Sjötången, och det specifika berget där de avrättades och brändes kallas i folkmun för Bränneberget (Brännebärt på Tjörby-dialekt).

Se även

Referenser

  1. ^ [a b] ”Gripenklous trolldomskommision på Orust & Tjörn 1669-1672”. www.morlanda.se. https://www.morlanda.se/dom/grip.htm. Läst 4 april 2021. 
  2. ^ ”Var inträffade trolldomsprocesser?”. Trolldomsprocesser. https://trolldomsprocesser.se/var/. Läst 4 april 2021. 
  3. ^ Åberg, Alf (Esselte studium. (1989)). Häxorna. De stora trolldomsprocesserna i Sverige 1668–1676