Maktutredningen

Maktutredningen
Statlig utredning
Regeringsbeslut
RegeringPalme II
Beslut fattat27 juni 1985[1]
Utredningen
överlämnas		16 juli 1990
Utredningsansvar
MyndighetJustitiedepartementet
Utrednings IDJu 1985:02
Ansvarigt statsrådIngvar Carlsson
HuvudsekreterareAnders Westholm
Kommittédirektiv
1985Direktiv: 1985:36[1]
Slutbetänkande
ID-nummerSOU 1990:44
TitelDemokrati och makt i Sverige[2]

Maktutredningen var en statlig utredning i Sverige som tillkallades av vice statsminister Ingvar Carlsson 1985 (Ju 1985:02). Kommittén hade som uppgift att "fördjupa kunskaperna om den svenska demokratins villkor, om medborgarnas möjligheter att påverka sina levnadsvillkor och om de faktorer som skapar makt att forma morgondagens Sverige".[3] Ledamöter av utredningen var Olof Petersson (ordförande), Yvonne Hirdman, Inga Persson och Johan P. Olsen. Huvudsekreterare var Anders Westholm. Bland forskningsassistenterna märktes Ingrid Carlberg.

Maktutredningen presenterade 1990 slutrapporten Demokrati och makt i Sverige (SOU 1990:44).[2]

Se även

Noter

  1. ^ [a b] Riksarkivets registerkort. 324108 Maktutredningen 1985
  2. ^ [a b] SOU 1990:44 Demokrati och makt i Sverige: Maktutredningens huvudrapport. Statens offentliga utredningar. Stockholm: Allmänna förl. 1990. Libris 8351030. ISBN 91-38-10571-3. 
  3. ^ http://www.const.sns.se/makt/svmudir.htm Arkiverad 23 januari 2007 hämtat från the Wayback Machine.

Externa länkar

Media som används på denna webbplats

Coat of arms of Sweden.svg
Författare/Upphovsman: Sodacan, Licens: CC BY-SA 4.0
Lilla riksvapnet

Lag (1982:268) om Sveriges riksvapen (riksdagen.se)

“ 1 § Sverige har två riksvapen, stora riksvapnet, som också är statschefens personliga vapen, och lilla riksvapnet. Riksvapnen används som symboler för den svenska staten.
Stora riksvapnet bör endast när det finns särskilda skäl användas av andra än statschefen, riksdagen, regeringen, departementen, utrikesrepresentationen och försvarsmakten.
Statschefen kan ge andra medlemmar av det kungliga huset tillåtelse att som personligt vapen bruka stora riksvapnet med de ändringar och tillägg som statschefen bestämmer.

2 § Stora riksvapnet utgörs av en blå huvudsköld, kvadrerad genom ett kors av guld med utböjda armar, samt en hjärtsköld som innehåller det kungliga husets dynastivapen.

Huvudsköldens första och fjärde fält innehåller tre öppna kronor av guld, ordnade två över en. Huvudsköldens andra och tredje fält innehåller tre ginbalksvis gående strömmar av silver, överlagda med ett upprest, med öppen krona krönt lejon av guld med röd tunga samt röda tänder och klor.
Hjärtskölden är kluven. Första fältet innehåller Vasaättens vapen: ett i blått, silver och rött styckat fält, belagt med en vase av guld. Andra fältet innehåller ätten Bernadottes vapen: i blått fält en ur vatten uppskjutande bro med tre valv och två krenelerade torn, allt av silver, däröver en örn av guld med vänstervänt huvud och sänkta vingar gripande om en åskvigg av guld samt överst Karlavagnens stjärnbild av guld.
Huvudskölden är krönt med en kunglig krona och omges av Serafimer ordens insignier.
Sköldhållare är två tillbakaseende, med kunglig krona krönta lejon med kluvna svansar samt röda tungor, tänder och klor. Lejonen står på ett postament av guld.
Det hela omges av en med kunglig krona krönt hermelinsfodrad vapenmantel av purpur med frans av guld och uppknuten med tofsprydda snören av guld.
Stora riksvapnet får brukas även utan ordensinsignier, sköldhållare, postament eller vapenmantel.

3 § Lilla riksvapnet består av en med kunglig krona krönt blå sköld med tre öppna kronor av guld, ordnade två över en.

Skölden får omges av Serafimerordens insignier.
Såsom lilla riksvapnet skall också anses tre öppna kronor av guld, ordnade två över en, utan sköld och kunglig krona.
Myndigheter som använder lilla riksvapnet får till vapnet foga emblem som symboliserar deras verksamhet. Innan ett vapen med sådant tillägg tas i bruk, bör yttrande inhämtas från statens heraldiska nämnd.
 ”