Magyarisering
.png)
Magyarisering (kroatiska: Mađarizacija, rumänska: Maghiarizare, serbiska: Мађаризација, slovakiska: Maďarizácia, ukrainska: Мадяризація) avser den process i vilken ungrarna inom habsburgarnas domäner genom kulturell assimilering eller ackulturation försökte få icke-ungerska folkgrupper att frivilligt eller genom socialt tvång anta den ungerska kulturen och språket.[1]
Magyariseringen kom i strikt mening att öka från slutet av 1700-talet men stävjades efter revolutionen år 1848. Efter den österrikisk-ungerska kompromissen och skapandet av dubbelmonarkin Österrike-Ungern år 1867 kulminerade den i den ungerska rikshalvan och drabbade då främst kroater, rumäner, serber, slovaker och ukrainare. I de provinser som hörde till kungariket Ungern inom dubbelmonarkin ledde magyariseringen på sina håll till politiskt motstånd mot ungersk hegemoni. Sådant motstånd manifesterades bland annat vid den österrikisk-ungerske kejsarens officiella besök i Zagreb år 1895.
Magyariseringsprocessen anses ha varit en av flera bidragande orsaker till det mångkulturella Österrike-Ungerns upplösning år 1918.
Etymologi
Termen 'magyarisering' härleds ur det ungerska ordet för 'ungrare', magyar.
Referenser
- ^ Lyon, Philip (30 november 2008). ”After Empire: Ethnic Germans and Minority Nationalism in Interwar Yugoslavia” (på engelska) (
PDF). University of Maryland. sid. 60. http://drum.lib.umd.edu/bitstream/1903/8910/1/umi-umd-5951.pdf. Läst 6 april 2015.
Externa länkar
Wikimedia Commons har media som rör Magyarisering.
Media som används på denna webbplats
Hungarian population in Hungary according to the census from 1890, and other significant ethnic groups labeled. Source: Pallas Nagy Lexikon, 1897