Magogo kaDinuzulu

Magogo kaDinuzulu
FödelsenamnConstance Magogo Sibilile Mantithi Ngangezinye kaDinuzulu
Född1900
Nongoma, Natal (Sydafrika)
Död1984 (84 år)
BakgrundSydafrika
Genrerfolkmusik, världsmusik
InstrumentSång, ugubhu, isithontolo, autoharpa[1]
År som aktiv1939–1984
SkivbolagInternational Library of African Music, South African Broadcasting Corporation m.fl.

Prinsessan Constance Magogo Sibilile Mantithi Ngangezinye kaDinuzulu, född 1900 i Nongoma, Zululand (nuvarande provinsen KwaZulu-Natal), död 21 november 1984 i Mahlabathini,[2] var en sydafrikansk zuluprinsessa, sångerska och artist.

Prinsessan Magogo var dotter till den siste regerande[3] zulukungen Dinuzulu kaCetshwayo (1868-1913) och drottning Silomo, hans huvudhustru. Hon var Silomos första barn.[1] Under Bhambatha-upproret 1906 sändes Magogo i trygghet hos klanen Buthelezi, och kort efter hennes återkomst till hemmet dog modern, varpå det föll på Magogo att ta hand om sina två bröder Solomon och Mshiyeni.[1] Hon uppfostrades in i den anglikanska kyrkan, och i skolan undervisades hon i att läsa och skriva zulu, men inte engelska.[1]

1926 gifte hon sig med hövding Mathole Buthelezi.[4] Hon blev hans tionde hustru, men trots det hans huvudhustru.[1] Med Mathole fick hon tre barn, sonen Mangosuthu, som grundade Inkatha Freedom Party, och två döttrar.[1]

Prinsessan Magogo komponerade klassisk zulumusik, var en begåvad ugubhu- och isithontolo-spelare och sångerska. Trots att hon växte upp i en kultur som traditionellt var förtryckande mot kvinnor fortsatte prinsessan spela musik efter sitt giftermål. Därför kunde hon bidra till den traditionella musikens utveckling. Genom att lära upp många unga sångare bidrog hon starkt till att bevara den traditionella musiken.

Som imbongi (hyllningssångare) överskred hon gränserna för denna roll, som traditionellt var ett manligt privilegium, för att sjunga klagosånger över sitt äktenskap och särskilt zulufolkets liv. Hennes karriär tog fart 1939, i och med en inspelning som Hugh Tracey gjorde av några av hennes framträdanden. Genom att göra offentliga framträdanden bröt prinsessan återigen mot seden, och hävdade på så sätt sin hängivenhet till musiken. På 1950-talet hade mycket av hennes musik spelats in och spelades av South African Broadcasting Corporation (SABC), David Rycroft och Westdeutscher Rundfunk. Dessa inspelningar gav Magogo en internationell publik och internationellt anseende. Hennes verk härstammade mestadels ur existerande zulusånger och -folksagor, som hon tonsatte och ackompanjerade med ugubhu.

Eftermäle

Den 2 december 2003 gavs hon postumt den sydafrikanska nationalorden Order of Ikhamanga i guld för ett liv av produktivt komponerande och för hennes enastående bidrag i att bevara och utveckla den traditionella musiken i Sydafrika.[5]

Det har även skrivits en opera om prinsessan Magogos liv, Princess Magogo kaDinuzulu. Musiken skrevs av Mzilikazi Khumalo och librettot av Themba Msimang, huvudrollen spelades av Sibongile Khumalo och operan hyllades som "den första sydafrikanska zuluoperan". Den hade premiär på Playhouse Theatre i Durban den 4 maj[6] 2002, och har även spelats på Ravinia Festival i Chicago 2004, Het Muziektheater i Amsterdam 2005 och Den norske opera i Oslo 2007.[7][8]

Diskografi (urval)

  • The Zulu Songs Of Princess Constance Magogo KaDinuzulu (sammanställd av Hugh Tracey), International Library of African Music, Music of Africa MOA037, 1972.
  • En sång på samlingsskivan Music! The Berlin Phonogramm-Archiv (1900-2000), Wergo, SM 1701 2, 2000.

Källor

  1. ^ [a b c d e f] David Rycroft: "Princess Constance Magogo". I: Christine Lucia (red.): The World of South African Music: a reader. Cambridge Scholars Press 2005, s. 72-78. ISBN 9781904303367
  2. ^ Alexander Johnson. ”Buthelezi, Constance”. Dictionary of African Composers. Arkiverad från originalet den 8 augusti 2009. https://web.archive.org/web/20090808213354/http://www.africancomposers.co.za/Aficomp/Buthelezi%2C_Constance.html. Läst 3 januari 2010. 
  3. ^ Henry Weman: African Music and the Church in Africa, Svenska institutet för missionsforskning, Uppsala 1960, s. 96. ISBN 9781443773553.
  4. ^ ”ZULU”. Geneological Gleanings. Arkiverad från originalet den 16 januari 2003. https://web.archive.org/web/20030116190627/http://www.uq.net.au/~zzhsoszy/states/southafrica/zulu.html. Läst 30 december 2009. 
  5. ^ ”National Orders Booklet 2003” ( PDF). The Presidency of South Africa. sid. 30. Arkiverad från originalet den 30 december 2017. https://web.archive.org/web/20171230114450/http://www.thepresidency.gov.za/file/925/download?token=Kurktc66. Läst 30 december 2009. 
  6. ^ Ina van Rooyen (26 mars 2009). ”Princess Magogo - The royal opera comes home”. LitNet. Arkiverad från originalet den 25 december 2012. https://archive.is/20121225034356/http://www.argief.litnet.co.za/cgi-bin/giga.cgi?cmd=cause_dir_news_item&cause_id=1270&news_id=63565&cat_id=235. Läst 30 december 2009. 
  7. ^ ”Princess Magogo”. Opera Africa. Arkiverad från originalet den 6 maj 2009. https://web.archive.org/web/20090506103648/http://www.operaafrica.co.za/princess_magogo.htm. Läst 30 december 2009. 
  8. ^ Anthony Tommasini (7 juni 2004). ”Varied Cultures Entwine Around Zulu Princess”. New York Times. http://www.nytimes.com/2004/06/07/arts/opera-review-varied-cultures-entwine-around-a-zulu-princess.html. Läst 15 december 2009. 


Den här artikeln är helt eller delvis baserad på material från engelska Wikipedia.

Media som används på denna webbplats

Flag of South Africa.svg

Sydafrikas flagga

Färg som används: National flag | South African Government and Pantone Color Picker

     grön rendered as RGB 000 119 073Pantone 3415 C
     gul rendered as RGB 255 184 028Pantone 1235 C
     röd rendered as RGB 224 060 049Pantone 179 C
     blå rendered as RGB 000 020 137Pantone Reflex Blue C
     vit rendered as RGB 255 255 255
     svart rendered as RGB 000 000 000