Magnus Nilsson (litteraturvetare född 1966)

Den här artikeln omfattas av Wikipedias policy om biografier. Den behöver fler källhänvisningar för att kunna verifieras. (2020-01) Åtgärda genom att lägga till pålitliga källor (gärna som fotnoter). Uppgifter utan källhänvisning kan ifrågasättas och tas bort utan att det behöver diskuteras på diskussionssidan.

Magnus Nilsson är en svensk litteraturvetare född 1966, under flera år verksam vid Växjö universitet. Nilsson disputerade 2004 på en avhandling om Torgny Lindgren.^[1]

Bibliografi

• Mångtydigheternas klarhet. Om ironier i Torgny Lindgrens romaner från Skolbagateller till Hummelhonung, (doktorsavhandling) 2004.
• ”Nåden har ingen lag” (Om Torgny Lindgrens roman Dorés bibel), 2005.
• ”Moses i rullstolen – Om bibliska intertexter i Torgny Lindgrens författarskap”, 2001
• "Gestaltandets mysterium – Om det metafiktiva spelet i Torgny Lindgrens roman Hummelhonung", 2000
• "1+1=1 – Om en betydelsefull förskjutning av berättarpositionen i Torgny Lindgrens roman Övriga frågor?", 1999
• ”Den självbespeglande spegeln - Tankar kring Göran Printz-Påhlsons 'Solen i Spegeln' och metapoesi.”, 1998
• ”En stjärna på uppgång” (artikel om Peder Sjögren), 1997
• Sanningen som vilja och föreställning – En studie av Torgny Lindgrens roman Till sanningens lov och dess förhållande till Arthur Schopenhauers filosofi, 1996
• Dramatiker eller teoretiker? – En studie av Stig Dagermans teori om det avdramatiserade dramat, 1992
• ”Stig Dagermans avdramatiserade drama”, 1991

Källor