Magnus

För andra betydelser, se Magnus (olika betydelser).

Magnus är ett mansnamn, ursprungligen ett latinskt tillnamn med betydelsen "stor", till exempel Carolus Magnus (Karl den store). En kortform är Måns. Den finskspråkiga motsvarigheten är Mauno eller Maunu.

Enligt Snorre Sturlasson bars namnet första gången av Magnus den gode, som fått namnet efter Karl den Stores tillnamn.[1]

Äldsta belägget i Sverige är från 1100-talet genom ristade runor på väggen i Bringetofta kyrka, Småland: Herr Magnus.[2] Namnet finns också i en runinskrift på ett rökelsekar i Angelstads kyrka, Småland, ca 1400: Magnus Diacomus gjorde mig, Gud signe honom.

Magnus var ett modenamn i Sverige på 1960- och 1970-talet,[3] minskade sedan något i popularitet men har nu ökat igen.[källa behövs] Den 31 december 2009 fanns det totalt 73 548 personer i Sverige med namnet Magnus, varav 41 923 med det som tilltalsnamn.[4] År 2003 fick 489 pojkar namnet, varav 29 fick det som tilltalsnamn.

I Sverige har Magnus namnsdag 19 augusti, och det är helgondagar för Magnus av Agnini och Magnus av Avignon som levde på 200-talet respektive 600-talet e. Kr.[5][6][7]

Personer och figurer med namnet Magnus

Norska kungar

Svenska kungar och prinsar

Andra personer

Fiktiva personer

Personer med efternamnet Magnus

Noter

Media som används på denna webbplats

Magnus III Barnlock of Sweden c 1440.jpg
King Magnus III of Sweden (†1290) a.k.a. Magnus Ladulås