Magnetkis
| Magnetkis | |
 (c) Rob Lavinsky, iRocks.com – CC-BY-SA-3.0 | |
| Kategori | Mineral |
|---|---|
| Strunz klassificering | 02.CC.10 |
| Kemisk formel | Fe1-xS (x=0 till 0,2) |
| Färg | Brons, mörkbrum |
| Förekomstsätt | Hexagonala prismor, massivt eller granulärt |
| Kristallstruktur | Monoklinskt med hexagonala polytyper |
| Spaltning | Saknas |
| Brott | Ojämnt |
| Hårdhet (Mohs) | 3,5 – 4,5 |
| Glans | Metallisk |
| Fluorescens | Ingen luminiscens |
| Streckfärg | Mörkgrå - svart |
| Specifik vikt | 4,58 – 4,65 |
| Radioaktivitet | Icke-radioaktiv |
| Övrigt | Svagt magnetisk, vid upphettning starkt magnetisk |
Magnetkis Fe1-xS (x = 0 till 0,2) (kallas även Pyrrhotit), är ett mineral som består av en förening mellan järn (Fe) och svavel (S). Mineralet har en hexagonal grundstruktur men bildar en rad polytyper med andra strukturer kopplade till sammansättningen. Ändledet FeS kallas troilit och är främst känt från meteoriter. Mineralet påverkar kompassnålen något, därav namnet. Detta gäller särskilt den monoklina 4C-polytypen med sammansättningen Fe7S8. Magnetkis innehåller ej sällan nickel i lite större mängd och då brukar den brytas som nickelmalm. Ofta sitter mycket av nicklet som inneslutningar av pentlandit (eller andra nickelmineral) men mindre mängder nickel kan också finnas i fast lösning i magnetkisen. Mineralet räknas som malmmineral men har om det saknar nickel liten användning och obetydligt ekonomiskt värde. Mineralet återfinns på flera platser, både som spridda korn och som malm, särskilt tillsammans med andra sulfidmineral, främst svavelkis och kopparkis. Den nickelrikaste magnetkisen uppträder tillsammans med diabas och gabbro. Då den förekommer i kristallina skiffrar är den mera sällan nickelhaltig.
Fyndorter
Nickelhaltig malm finns vid Kleva gruva i Småland, Slättberg och Kuså i Dalarna[1] samt vid Sulitjelma. I Norge finns den spridd på många orter över hela landet.
Förutom i Sverige och Norge förekommer magnetkis på flera ställen i England, Sachsen, Schlesien, Bayern och i Amerika där nickelhalten ibland uppgår till 50 %.[2]
Källor
- Den här artikeln är helt eller delvis baserad på material från engelskspråkiga Wikipedia, Pyrrhotite, 3 december 2011.
Media som används på denna webbplats
(c) Rob Lavinsky, iRocks.com – CC-BY-SA-3.0
Pyrrhotite, Quartz
- Locality: Nikolaevskiy Mine, Dal'negorsk (Dalnegorsk; Tetyukhe; Tjetjuche; Tetjuche), Primorskiy Kray, Far-Eastern Region, Russia (Locality at mindat.org)
- Size: large cabinet, 18.6 x 14.3 x 12.3 cm
- Pyrrhotite on Quartz
- This incredible large specimen is the finest large pyrrho I have seen since handling the well-known "Freilich specimen," from Sotheby's, in 2001. That piece was bigger, but this one is more elegant and significant because of the larger size of the pyrrhotite clusters. And I have seen a lot of them! The piece has stark , 3-dimensional clusters leaping off of crystallized quartz matrix. Despite the massiveness of the pyrrhotite clusters, their bright brassy color and curving form give them an elegance that a similarly sized galena or sphalerite would not have. the piece looks almost biological, with "snakes" of golden pyrrhotite "climbing" up the matrix to jump off the top like lemmings. The specimen is complete on all sides but the back, where it is naturally contacted. It was mined in 1996, I am told. On the whole specimen, there are just a few small spots of edge wear and thats it. It is nearly pristine, remarkable given the size and composition. Here is a world class example of the species, at a frankly bargain price. But, I got it cheaply, myself, so....