Magellanska molnen
Magellanska molnen är två satellitgalaxer till Vintergatan samt ett vätgasmoln. De är synliga på södra stjärnhimlen. De bär namnen Stora och Lilla magellanska molnet samt Magellanska strömmen. Namnet har de fått från sjöfararen Ferdinand Magellan.[1]
Stora magellanska molnet
Stora magellanska molnet är en dvärggalax i omloppsbana kring Vintergatan. Det befinner sig på ett avstånd av cirka 50 000 parsec (160 000 ljusår), har en diameter på ungefär 1/20 och cirka 1/10 av antalet stjärnor jämfört med vår galax. Även om formen är ganska oregelbunden har den spiralstruktur och den klassas idag ofta som en stavspiralgalax.
En teori säger att molnet tidigare var en stavspiralgalax som slets sönder av Vintergatans gravitation. Den har fortfarande en central stavstruktur, och är den fjärde största medlemmen av den lokala galaxhopen, efter Andromedagalaxen, Vintergatan och Triangelgalaxen, i den ordningen.
Den är synlig som ett svagt lysande objekt på södra stjärnhimlen, mellan stjärnbilderna Svärdfisken och Taffelberget. Den upptar cirka 6E på himlen. Den är döpt efter Ferdinand Magellan, som observerade de båda magellanska molnen under sin världsomsegling. Han var dock inte den förste - redan omkring 964 omnämns den av astronomen 'Abd Al-Rahman Al Sufi i hans bok om fixstjärnor.
Objekt i Stora magellanska molnet
Inom molnet finns Tarantelnebulosan, det mest aktiva stjärnbildningsområdet i den lokala galaxgruppen.
I galaxen finns också stjärnan HD 33579, en vit/gul hyperjätte som är en av mycket få kända stjärnor som befinner sig i området "Yellow Evolutionary Void" i Hertzsprung-Russell-diagrammet.
Lilla magellanska molnet
Lilla magellanska molnet är en mindre galax, som ligger på avståndet 200 000 ljusår i stjärnbilden Tukanen. Galaxen är ungefär hälften så stor som Stora magellanska molnet.
Det lilla molnet är långsträckt i synlinjens riktning, och det är troligt att tidvattenkrafter åstadkommit de utdragna formerna vid närpassager.
Magellanska strömmen
Magellanska strömmen kallas det vätgasmoln som sträcker sig från Vintergatan och sammanbinder de båda Magellanska molnen.
Referenser
- ^ "Magellanska molnen". NE.se. Läst 30 augusti 2013.
Externa länkar
Wikimedia Commons har media som rör Magellanska molnen.- SU Astronomiska termer - M
- ESO: VISTA blickar genom det Lilla magellanska molnets dammslöjor incl. Fotos & Animation
Media som används på denna webbplats
Författare/Upphovsman: ESO/S. Brunier, Licens: CC BY 4.0
Seen from the southern skies, the Large and Small Magellanic Clouds (the LMC and SMC, respectively) are bright patches in the sky. These two irregular dwarf galaxies, together with our Milky Way Galaxy, belong to the so-called Local Group of galaxies. Astronomers once thought that the two Magellanic Clouds orbited the Milky Way, but recent research suggests this is not the case, and that they are in fact on their first pass by the Milky Way. The LMC, lying at a distance of 160 000 light-years, and its neighbour the SMC, some 200 000 light-years away, are among the largest distant objects we can observe with the unaided eye. Both galaxies have notable bar features across their central discs, although the very strong tidal forces exerted by the Milky Way have distorted the galaxies considerably. The mutual gravitational pull of the three interacting galaxies has drawn out long streams of neutral hydrogen that interlink the three galaxies.
Image of the Large Magellanic Cloud and Supernova 1987A taken by the Kuiper Airborne Observatory (NASA 714) during its New Zealand deployment in 1987.