MG K/N-Type Magnette

MG K-Type Magnette/N-Type Magnette
MG K-Type
Grundinformation
Märke	MG
Tillverkning	1932–1934 (K-Type) 1934–1936 (N-Type)
Konstruktion
Klass	Sportbil
Karosseri	2-d roadster 2-d coupé
Besläktade	MG P-Type Wolseley Hornet
Drivlina
Motor	6-cyl radmotor
Drivning	Bakhjulsdrift
Växellåda	4-vxl manuell 4-vxl Wilson förväljarlåda
Dimensioner
Hjulbas	239 cm (K-Type 2-sits) 274 cm (K-Type 4-sits) 244 cm (N-Type)
Kronologi
Föregångare	MG F-Type
Efterträdare	MG SA

MG K-Type Magnette och N-Type Magnette är en serie sportbilar, tillverkade av den brittiska biltillverkaren MG mellan 1932 och 1936.

K-Type

På bilsalongen i London 1932 visade MG sin nya K-Type Magnette, som ersatte F-Type Magna. Magnette hade ett längre och bredare chassi men motorns slagvolym var mindre.

K-Type tillverkades i två versioner: den fyrsitsiga K1 och den tvåsitsiga K2.

K3

K3 var en ren tävlingsversion av K-Type. Den byggdes för att kvala in i 1100cc-klassen. Med kompressor gav motorn upp till 120 hk.

Under 1933 vann Johnnie Lurani och George Eyston sin klass i Mille Miglia och Tazio Nuvolari vann RAC Tourist Trophy.

KN

KN var en hybrid-modell, med chassi och sedankaross från K-Type och den starkare motorn från N-Type.

N-Type

Den vidareutvecklade N-Type hade kraftigare chassi och motor. NA presenterades hösten 1934. Ett år senare kom NB med modifierad kaross. ND var en hybrid-modell, med kaross från den äldre K2.

NE var en tävlingsversion, med lättad kaross och trimmad motor.

Motor ^[1]

Motorn i Magnette var en liten sexa med överliggande kamaxel, konstruerad av Wolseley. Den var baserad på Morris Minor-motorn som användes i Midget-modellerna.

K-Type fanns i tre utföranden: KA, KB och KD. N-Type hade en starkare 1,3-litersmotor.

Tillverkning ^[1]

Källor

• Classic Cars av Graham Robson, 1989. ISBN 1-85501-022-4

Noter

Externa länkar

• M.G. Car Club Sweden

Wikimedia Commons har media relaterad till MG K-Type.

Wikimedia Commons har media relaterad till MG N-Type.