MGM-5 Corporal
| MGM-5 Corporal | |
 En MGM-5 Corporal placeras i eldställning. Fordonet är ingen robotavfyrningsplattform utan används bara för transport och resning av roboten. | |
| Typ | Taktisk ballistisk robot |
|---|---|
| Ursprungsland |  USA |
| Servicehistoria | |
| Brukstid | 1954 – 1964 |
| Produktionshistoria | |
| Designer | Jet Propulsion Laboratory |
| Designdatum | 1947 – 1952 |
| Tillverkare | Firestone |
| Specifikationer | |
| Längd | 13,8 meter |
| Vikt | 5 000 kg |
| Spännvidd | 2,10 meter |
| Diameter | 760 mm |
| Stridsspets | Spräng-, kem- eller W-7 kärnladdning |
| Stridsspetsvikt | 450 kg |
| Sprängkraft | 20 kT |
| Bränsle | Salpetersyra (oxidationsmedel) Anilin och furylalkohol (reduktionsmedel) |
| Brinntid | 64 sekunder |
| Målsökare | Kommandostyrning |
| Styrsystem | Tröghetsnavigering |
| Prestanda | |
| Räckvidd | 48 – 130 km |
| Maxhöjd | 40 000 meter |
| Maxhastighet | 3 500 km/h |
| Precision | 350 meter CEP |
MGM-5 Corporal var en amerikansk taktisk ballistisk robot och det första styrda robotvapen som kunde förses med en kärnladdning.
Utveckling
Så snart existensen av det tyska robotvapnet V-2 blev känt började USA att utveckla ett liknande vapen.[1] Försöken samordnades i Project ORDCIT som utfördes av Jet Propulsion Laboratory (JPL) och California Institute of Technology (CalTech).[2] Det resulterade i den krutdrivna raketen Private och den vätskedrivna Corporal. Båda dessa var ostyrda och mer lämpade som sondraketer än som vapensystem.[3] År 1947 testades en vidareutvecklad version av Corporal kallad Corporal E med tröghetsnavigering för att ge den en mer exakt och förutbestämd bana.[4] År 1949 beslutade USA:s armé att utveckla Corporal E till ett vapensystem genom att komplettera tröghetsnavigeringen med fjärrstyrning så att en operatör kunde följa roboten med radar och korrigera dess bana. År 1950 beslutades att den skulle förses med en kärnladdning och 1951 fastställdes konstruktionen och Firestone fick ett avtal om serieproduktion. Den första provskjutningen genomfördes 7 augusti 1951 och i april 1954 togs den i tjänst i USA:s armé.[4]
Robotsystemet var komplext och svårt att underhålla eftersom det i princip var ett vapeniserat forskningsprojekt. Armén genomförde därför ett antal modifieringar för att göra robotsystemet mer lättanvänt.[4] Till exempel tillsattes fluorvätesyra som inhibitor i raketbränslet för att minska problemen med korrosion. Andra förändringar var ny radar för robotföljning och bankorrigering, nytt transportfordon, förbättrat styrsystem, propellergenerator i stället för batterier, etc.[4] Men trots alla förbättringar blev Corporal aldrig särskilt tillförlitlig. Tankning av det brandfarliga och frätande raketbränslet var ett ständigt problem och det tog ungefär nio timmar från att bataljonen nådde sin grupperingsplats tills systemet var eldberett. Att systemet var känsligt för störsändning var även det en källa till oro.[4] Corporal-robotarna kom därför att ersättas av MGM-29 Sergeant under 1960-talet.
Export
Det enda land som systemet exporterades till var Storbritannien. Utbildningen av brittiska robottrupper utfördes inledningsvis vid Fort Bliss i USA, men flyttades snart till South Uist i Yttre Hebriderna. Den huvudsakliga orsaken till att Storbritannien 1955 annekterade den obebodda klippön Rockall var att utvidga Storbritanniens territorialvatten för att hindra sovjetiska fartyg från att spionera på de brittiska prov- och övningsskjutningarna med Corporal-robotar.[5]
Utplacering
Som mest var åtta amerikanska Corporal-bataljoner utplacerade i Europa; sex i Tyskland och två i Italien. De brittiska bataljonerna var stationerade i Storbritannien och var tänkta att skeppas över till kontinenten i händelse av krig. En Corporal-bataljon bestod av 250 man, 35 fordon och 10 robotar fördelade på två robotbatterier. Bataljonerna stod under direkt befäl av en armékårchef.
Versioner
- WAC Corporal – Sondraket som började användas i september 1945.
- Corporal E – Testraket försedd med tröghetsnavigering, första provskjutningen 22 maj 1947.
- Corporal I – Första serieproducerade roboten. Första provskjutning 7 augusti 1952, tagen i tjänst i april 1954.
- Corporal II – Som Corporal I men med förbättrad kringutrustning för att göras mer mobil och snabbare att få eldberedd.
- Corporal IIa – Andra produktionsserie med förbättrat styrsystem och med ny bränsleblandning. Tagen i tjänst 1957.
- Corporal IIb – Corporal IIa med rammluftturbin i stället för batterier. Tagen i tjänst 1958.
- Corporal III – Föreslagen version med ytterligare förbättrat styrsystem. Avbeställd till förmån för MGM-29 Sergeant.
Beteckningar
Robotarna har under sin utveckling burit flera olika beteckningar.
| Namn | Beteckning | |||
|---|---|---|---|---|
| Före 1951 | 1951–1954 | 1954–1963 | Efter 1963 | |
| WAC Corporal | RTV-G-1 | — | — | — |
| Corporal E | RTV-G-2 | RV-A-2 | — | — |
| Corporal I | SSM-G-17 | SSM-A-17 | XM2 | — |
| Corporal II | — | XSSM-A-17a | XM2E2 | — |
| Corporal IIa | — | SSM-A-17a | M2 | MGM-5A |
| Corporal IIb | — | — | M2A1 | MGM-5B |
RTV = Research and Test Vehicle, RV = Research Vehicle, SSM = Surface-to-Surface Missile, MGM = Mobile Guided Missile
Användare
USA:s armé- 38:e fältartilleriregementet
- 39:e fältartilleriregementet
- 40:e fältartilleriregementet
- 80:e fältartilleriregementet
- 81:a fältartilleriregementet
- 82:a fältartilleriregementet
- 84:e fältartilleriregementet
Storbritanniens armé- 27:e kungliga artilleriregemenet
- 47:e kungliga artilleriregemenet
Källor
- ^ Darling, David. ”Corporal (missile)”. https://www.daviddarling.info/encyclopedia/C/Corporal.html. Läst 19 december 2022.
- ^ ”CORPORAL”. USA:s armé. https://history.redstone.army.mil/miss-corporal.html. Läst 19 december 2022.
- ^ Pike, John (12 januari 2015). ”MGM-5 Corporal”. Global Security. https://www.globalsecurity.org/wmd/systems/corporal.htm.
- ^ [a b c d e] Parsch, Andreas (30 januari 2003). ”JPL/Firestone SSM-A-17/M2/MGM-5 Corporal”. Directory of U.S. Military Rockets and Missiles. http://www.designation-systems.net/dusrm/m-5.html.
- ^ Brown, Paul (6 september 2003). ”British warhead was misguided missile”. The Guardian. https://www.theguardian.com/uk/2003/sep/06/military.paulbrown.
Externa länkar
Wikimedia Commons har media som rör MGM-5 Corporal.- The Corporal Story på Youtube
| ||||||||||||||||||||||||||
Media som används på denna webbplats
Det är enkelt att lägga till en ram runt den här bilden
n March 1953, JPL personnel went to White Sands Proving Ground (now known as White Sands Missile Range) in New Mexico to test the Corporal guided missile. Guidance equipment vans were placed near the missile launching area. A combination of Doppler and radar antennas were used to collect data on the trajectory of the missile and to transmit telemetry correction commands to it. JPL was responsible for overall testing and firing of the Corporal missile and for the training of Army personnel who set up and launched the missile.
The JPL History Collection contains more than 110 documents relating to Corporal and White Sands. The White Sands Missile Range Public Affairs Office also has a fact sheet on line.
[JPL and Gilfillan CPL Beacon Noise Measurements, WSPG]
The Army Flag (non-ceremonial): is authorized to be flown at any Army or inter-Service events of a non ceremonial nature, at Army headquarters and recruiting offices. The Army Flag is not to be flown as the principal flag denoting Army participation at any international event where the Union Flag should be flown (Ministry of Defence (1996). The Queen's Regulations for the Army 1975. Government of the United Kingdom p. 227. Retrieved on 14 November 2015.).
MGM-5 Corporal in flight.
MGM-5 Corporal