Messier 83
Messier 83 | |
Observationsdata | |
---|---|
Stjärnbild | Vattenormen |
Rektascension | 13t 37m 00,9s |
Deklination | −29° 51′ 57″ |
Rödförskjutning | 513 ± 2 km/s |
Avstånd | 14,7 miljoner ljusår |
Typ | SAB(s)c |
Skenbar magnitud | 7,54 |
Upptäckt | |
Upptäcktsår | 23 februari 1752 |
Upptäckare | Nicolas-Louis de Lacaille |
Andra beteckningar | |
NGC 5236, UGCA 366, PGC 48082, MCG -05-32-050, ESO 444-G81, IRAS 13341-2936, 2MASX J13370091-2951567, SGC 133411-2936.8, GC 3606, h 3523, Dun 628, HIPASS J1337-29, 1RXS J133657.0-295207 | |
Se även: Galaxer, Lista över galaxer |
Messier 83, Södra Vindsnurregalaxen, M83 eller NGC 5236 är en spiralgalax belägen på omkring 15 miljoner ljusårs avstånd i stjärnbilden Vattenormen. Den upptäcktes av Nicolas-Louis de Lacaille den 23 februari 1752.
Messier 83 är en av de närmaste stavspiralerna på stjärnhimlen, ligger ungefär 13 grader sydost om Messier 68. Messier 83 har en magnitud på 7,5 och är lätt att se med små teleskop och kikare. I ett 150 mm teleskop syns den som en suddig elliptisk ljusfläck med ett litet mycket ljust centrum. Galaxen är svår att se från Sverige och Finland eftersom den befinner sig så långt söderut på stjärnhimlen.
Man har observerat totalt sex supernovor (SN 1923A, SN 1945B, SN 1950B, SN 1957D, SN 1968L och SN 1983N) i Messier 83.
Stjärnutbrott
Messier 83 är liksom Messier 82 och Messier 81 galaxer som undergår en fas av exceptionellt intensiv stjärnbildning, i fackkretsar kallad stjärnutbrott (starburst). Med hjälp av ett nytt revolutionerande astronomiskt instrument har en internationell forskargrupp med svenskt deltagande kartlagt gastillflödet som behövs för att mata det centrala stjärnutbrottet i Messier 83.
Instrumentet är en Fabry-Pérot-interferometer som har specialdesignats för att i huvudsak studera vätets s.k. Hα-strålning från interstellär gas i närbelägna galaxer. Det betyder att det täcker ett hyfsat synfält med en aldrig tidigare nådd rumslig upplösning (0,2-0,4 bågsekunder per pixel). Instrumentet som kallas GHaFaS (Galaxy H-alpha Fabry-Perot System, uttalat "gafas" betyder det glasögon på spanska), har nu (juli 2007) installerats och använts vid 4,2 m William Herschel-teleskopet på ön La Palma i Spanien. De första vetenskapliga resultaten med GHaFaS har visat instrumentets oöverträffade styrka[1].
Interstellär gas kunde kartläggas med en upplösning, som avslöjar gasens hastighetsfält i Messier 83 med tecken på att gas flödar in längs galaxens spiralarmar från flera tusen ljusårs avstånd ner till de centrala regionerna. Det syntes också att en snabbt roterande ackretionsskiva med en massa på ungefär 550 miljoner solmassor och en skallängd på 200 ljusår har bildats i den centrala delen av galaxskivan. Det uppskattas att stjärnutbrottet producerar minst 10 miljoner solmassor av stjärnor per år[2].
Messier 83
En ESO-bild på Messier 83
Referenser
- ^ Institutionen f astrofysik, SU
- ^ Kambiz Fathi, Andreas A. Lundgren et al; Spiral inflow feeding the nuclear starburst in M83, observed in H-alpha emission with the GHAFAS Fabry-Perot interferometer, ApJ Letters (dec 2007)
Externa länkar
- Wikimedia Commons har media som rör Messier 83.
- M83, SEDS Messier-sidor
- Spiralgalaxen Messier 83 på Takayuki Yoshidas astrofoto-sida
|
Media som används på denna webbplats
Författare/Upphovsman: ESO, Licens: CC BY 3.0
The image is a false-colour infrared photo of the nearby barred spiral galaxy Messier 83. It shows the central area in detail.
Raw en:Hubble Space Telescope image of the center reagan of en:Messier 83.
http://archive.stsci.edu/ results for M83Författare/Upphovsman: ESO, Licens: CC BY 4.0
The image is a false-colour infrared photo of the nearby barred spiral galaxy Messier 83 . It is based on the combination of three images obtained in the Ks- (wavelength 2.2 µm), J- (1.2 µm) and I-bands (0.8 µm), respectively.
- ID
- phot-32a-01
- Press Photo
- 32/01
- Size
- 2200 x 2200
- Credit
- ESO
Författare/Upphovsman: ESO/M. Gieles, Licens: CC BY 4.0
This image of the nearby galaxy Messier 83 was taken in the infrared part of the spectrum with the HAWK-I instrument on ESO’s Very Large Telescope. The very fine image quality of this camera, coupled with the huge light-collecting power of the VLT, reveals vast numbers of stars within the galaxy. The images were taken in three different parts of the infrared spectrum and the total exposure time was eight and a half hours, split into more than five hundred exposures of one minute each. The field of view is about 13 arcminutes across.
This new Hubble image shows the scatterings of bright stars and thick dust that make up spiral galaxy Messier 83, otherwise known as the Southern Pinwheel Galaxy. One of the largest and closest barred spirals to us, this galaxy is dramatic and mysterious; it has hosted a large number of supernova explosions, and appears to have a double nucleus lurking at its core.
Författare/Upphovsman: (Credit) ESO, Licens: CC BY 4.0
Spiral galaxy Messier 83*
This dramatic image of the galaxy Messier 83 was captured by the Wide Field Imager at ESO's La Silla Observatory, located high in the dry desert mountains of the Chilean Atacama Desert. Messier 83 lies roughly 15 million light-years away towards the huge southern constellation of Hydra (the sea serpent). It stretches over 40 000 light-years, making it roughly 2.5 times smaller than our own Milky Way. However, in some respects, Messier 83 is quite similar to our own galaxy. Both the Milky Way and Messier 83 possess a bar across their galactic nucleus, the dense spherical conglomeration of stars seen at the centre of the galaxies.
Credit:
ESO
Coordinates Position (RA): 13 37 0.91 Position (Dec): -29° 51' 56.57" Field of view: 17.59 x 17.59 arcminutes Orientation: North is 0.0° left of vertical
Colours & filters Band Telescope Optical B MPG/ESO 2.2-metre telescope WFI Optical V MPG/ESO 2.2-metre telescope WFI Optical R MPG/ESO 2.2-metre telescope WFI.
Nicknamed the Southern Pinwheel, M83 is undergoing more rapid star formation than our own Milky Way galaxy, especially in its nucleus. The sharp "eye" of the Wide Field Camera 3 (WFC3) has captured hundreds of young star clusters, ancient swarms of globular star clusters, and hundreds of thousands of individual stars, mostly blue supergiants and red supergiants.
The image, taken in August 2009, provides a close-up view of the myriad stars near the galaxy's core, the bright whitish region at far right.
WFC3's broad wavelength range, from ultraviolet to near-infrared, reveals stars at different stages of evolution, allowing astronomers to dissect the galaxy's star-formation history.
The image reveals in unprecedented detail the current rapid rate of star birth in this famous "grand design" spiral galaxy. The newest generations of stars are forming largely in clusters on the edges of the dark dust lanes, the backbone of the spiral arms. These fledgling stars, only a few million years old, are bursting out of their dusty cocoons and producing bubbles of reddish glowing hydrogen gas.
The excavated regions give a colorful "Swiss cheese" appearance to the spiral arm. Gradually, the young stars' fierce winds (streams of charged particles) blow away the gas, revealing bright blue star clusters. These stars are about 1 million to 10 million years old. The older populations of stars are not as blue.
A bar of stars, gas, and dust slicing across the core of the galaxy may be instigating most of the star birth in the galaxy's core. The bar funnels material to the galaxy's center, where the most active star formation is taking place. The brightest star clusters reside along an arc near the core.
The remains of about 60 supernova blasts, the deaths of massive stars, can be seen in the image, five times more than known previously in this region. WFC3 identified the remnants of exploded stars. By studying these remnants, astronomers can better understand the nature of the progenitor stars, which are responsible for the creation and dispersal of most of the galaxy's heavy elements.
M83, located in the Southern Hemisphere, is often compared to M51, dubbed the Whirlpool galaxy, in the Northern Hemisphere. Located 15 million light-years away in the constellation Hydra, M83 is two times closer to Earth than M51.