M2/M3 Bradley
M2 Bradley | |
Amerikansk M2 Bradley | |
Generella egenskaper | |
---|---|
Typ | Stridsfordon |
Besättning | 3+6 |
Längd | 6,55 m |
Bredd | 3,60 m |
Höjd | 2,98 m |
Vikt | 30,4 ton |
Tillverkare | FMC Corporation (ursprunglig designer) BAE Systems Land and Armaments |
Skydd och beväpning | |
Primär beväpning | 25 mm M242 automatkanon 900 proj. TOW Anti-Tank robot 7 TOW robotar |
Sekundär beväpning | 7,62 mm M240C kulspruta 2 200 proj. |
Mobilitet | |
Motor | dieselmotor 600 hk (447 kW) |
Hastighet på väg | 66 km/h |
Hastighet i terräng | 41 km/h |
Hastighet i vatten | - |
Kraft/vikt | 19,74 hk/ton |
Räckvidd | 483 km |
M2 Bradley IFV (Infantry Fighting Vehicle) och M3 Bradley CFV (Cavalry Fighting Vehicle) är amerikanska stridsfordon tillverkade av BAE Systems Land and Armaments och används främst inom USA:s armé. Stridsfordonet är ursprungligt designat av FMC Corporation.[1]
Bradley används för att transportera infanteri under pansarskydd och för att bekämpa en motståndare med fordonets monterade vapen. M2-versionen har en besättning på tre personer; en befälhavare, en skytt och en förare. Den har plats att därutöver medföra sex fullt utrustade soldater. M3-versionen utför främst spaningsuppdrag med två spanare ombord förutom den ordinarie besättningen av tre personer.
Fordonet är namngivet efter den femstjärniga generalen Omar Bradley.[2]
Referenser
- ^ ”The Bradley Fighting Vehicle”. UMD.edu. https://user.eng.umd.edu/~austin/enes489p/lecture-resources/BradleyFightingVehicle-Scenario.pdf.
- ^ ”Vehicle to Honor Bradley” (på engelska). New York Times. 18 oktober 1981. https://www.nytimes.com/1981/10/18/us/vehicle-to-honor-bradley.html. Läst 9 januari 2023.
Externa länkar
- Wikimedia Commons har media som rör Bradley Fighting Vehicle.
Media som används på denna webbplats
M2 Bradley IFV
Source description: Soldiers from the Army's 3rd Armored Cavalry Regiment load into an M2 Bradley infantry fighting vehicle as they conduct a combat patrol in the streets of Tall Afar, Iraq, on Feb. 6, 2006. DoD photo by Staff Sgt. Aaron Allmon, U.S. Air Force. (Released)