Mörk svandopping

Mörk svandopping
Status i världen: Livskraftig (lc)[1]
Systematik
DomänEukaryoter
Eukaryota
RikeDjur
Animalia
StamRyggsträngsdjur
Chordata
UnderstamRyggradsdjur
Vertebrata
KlassFåglar
Aves
OrdningDoppingfåglar
Podicipediformes
FamiljDoppingar
Podicipedidae
SläkteAechmophorus
ArtMörk svandopping
A. occidentalis
Vetenskapligt namn
§ Aechmophorus occidentalis
AuktorLawrence, 1858
Utbredning
Western grebe range.png
Synonymer
  • Svartbrynad svandopping
Hitta fler artiklar om fåglar med

Mörk svandopping[2] (Aechmophorus occidentalis) är en fågel i familjen doppingar inom ordningen doppingfåglar.[3] Arten förekommer i Nord- och Centralamerika. Den är nära släkt med ljus svandopping och fram tills relativt nyligen behandlades de som en och samma art.

Utseende och läten

Mörk svandopping är en stor och långnackad dopping, 56–74 centimeter lång. Den har en lång, gröngul näbb och röda ögon. Hjässan är svart, liksom ansikte och nacke, medan haka, hals och bröst är vita. Kroppen och vingarna är brunsvarta. I flykten syns ett långt vitt vingband. Den är mycket lik ljus svandopping (A. clarkii), men denna har mer orangegul näbb och den svarta hjässan når inte nedanför ögat. Vanligaste lätet är ett gnissligt, tvådelat "kreed-kreet" (ljus svandopping är enstavigt).[4]

Utbredning och systematik

Mörk svandopping är en flyttfågel som häckar i sydöstra Alaska, västra Kanada, från British Columbia, Saskatchewan, och södra Minnesota söderut till södra Kalifornien; sparsam i Arizona, New Mexico och Colorado. Vintertid tillbringar den längs Stillahavskusten från sydöstra Alaska till Kalifornien, även vid Gulfkusten vid Louisiana och Texas, samt vid stora flodsystem i väst. Tidigare behandlades mörk och ljus svandopping som en och samma art.

Levnadssätt

Fågeln häckar i stora sjöar i täta högljudda kolonier. Boet är flytande och gjort av växter, förankrat i strandvegetationen. Den lägger tre till fyra blåvita ägg med bruna eller mattgula fläckar. Äggen ruvas i 21–28 dagar. Ungarna är flygfärdiga efter 60–70 dagar.Födan består av fisk, vattenlevande insekter, kräftdjur och blötdjur.

Mörk svandopping som utför en speldans.
På bo.

Status och hot

Arten har ett stort utbredningsområde men tros minska i antal, dock inte tillräckligt kraftigt för att den ska betraktas som hotad.[1] IUCN kategoriserar därför arten som livskraftig (LC).[1] Världspopulationen uppskattas till 87.000 häckande individer.[5]

Namn

Fågeln har på svenska även kallats svartbrynad svandopping och enbart svandopping när denna och A. clarkii behandlades som en och samma art.

Noter

  1. ^ [a b c] BirdLife International 2014 Aechmophorus occidentalis Från: IUCN 2014. IUCN Red List of Threatened Species. Version 2014.3 www.iucnredlist.org. Läst 26 november 2014.
  2. ^ Sveriges ornitologiska förening (2017) Officiella listan över svenska namn på världens fågelarter, läst 2017-08-14
  3. ^ Clements, J. F., T. S. Schulenberg, M. J. Iliff, D. Roberson, T. A. Fredericks, B. L. Sullivan, and C. L. Wood (2017) The eBird/Clements checklist of birds of the world: Version 2017 http://www.birds.cornell.edu/clementschecklist/download, läst 2017-08-11
  4. ^ Sibley, David Allen (2003). The Sibley Field Guide to Birds of Western North America. Alfred A. Knopf, New York. sid. 32. ISBN 0-679-45120-X 
  5. ^ Partners in Flight (2017). Avian Conservation Assessment Database. 2017.

Externa länkar

Media som används på denna webbplats

Western grebe range.png
Författare/Upphovsman: Andrey Ostroverkhov, Licens: CC-BY-SA-3.0
Western grebe range map
Western Grebe at the Cabrillo Salt Marsh.jpg
(c) Deadcode from en.wikipedia.org, CC-BY-SA-3.0
e08_P4281786, color-corrected and slightly cropped. Taken with a rig consisting of an Olympus E-20N, the front piece of a disassembled TCON-300S, and a Bushnell Spacemaster telescope. 35mm-equivalent focal length of the crop is 1500mm.
Western grebe on nest.jpg
Western grebe on nest
Dancing in Delight (15611931110).jpg

Western Grebes dancing on the water. Entrant in Bear River Refuge 2014 photo contest in Grebes! category.

Photo Credit: Jim Barney / USFWS