Lysithea

Lysithea
Lysithea2.jpg
Upptäckt[1]
UpptäckareS. B. Nicholson
UpptäcktsplatsMount Wilson-observatoriet
Upptäcktsdatum6 juli 1938
Beteckningar
AlternativnamnJX
Uppkallad efterLysithea
Omloppsbana[2]
Periapsis49,670°
Banmedelradie11 717 000 km
Excentricitet0,1161
Siderisk omloppstid259,20 dagar
Medelomloppshastighet11 797 km/h[3]
Medelanomali330,475°
Inklination27,663°
Longitud för uppstigande nod5,326°
Medelrörelse1,3888891°/dag
Måne tillJupiter
Fysikaliska data
Medelradie18 km[4]
Ekvatorradie18 km[3]
Omkrets113,1 km[3]
Volym24 429 km³[3]
Massa62 944 074 190 082 100 kg[3]
Medeldensitet2,6 g/cm³[4]
Ytgravitation (ekvatorn)0,013 m/s²[3]
Flykthastighet22 m/s[3]
GM0,0042 km³/s²[4]
Albedo0,04[4]
Skenbar magnitud18,1 (R-band)[4]
Hitta fler artiklar om astronomi med

Lysithea (JX) är en av Jupiters månar. Den upptäcktes 1938 av Seth Barnes Nicholson vid Mount Wilson-observatoriet.[1] Lysithea är cirka 36 km i diameter och roterar kring Jupiter på ett avstånd av cirka 11 717 000 km. En rotation tar ungefär 259 dygn.[3]

Lysithea fick inte sitt nuvarande namn förrän 1975; innan dess var den enbart känd som "Jupiter X". I den grekiska mytologin var Lysithea dotter till Okeanos och älskades av Zeus.[5]

Den tillhör Himalia-gruppen som består av fem månar som roterar kring Jupiter mellan de galileiska månarna och de yttre månarna på ett avstånd mellan 11 000 000 km och 13 000 000 km med en lutning på cirka 27,5°.[6]

Källor

  1. ^ [a b] ”Lysithea: In Depth”. NASA. https://solarsystem.nasa.gov/moons/jupiter-moons/lysithea/in-depth/. Läst 17 augusti 2016. 
  2. ^ ”Planetary Satellite Mean Orbital Parameters”. Solar System Dynamics. NASA. https://ssd.jpl.nasa.gov/?sat_elem. Läst 17 augusti 2016. 
  3. ^ [a b c d e f g h] ”Lysithea: By the Numbers”. NASA. https://solarsystem.nasa.gov/moons/jupiter-moons/lysithea/by-the-numbers/. Läst 17 augusti 2016. 
  4. ^ [a b c d e] ”Planetary Satellite Physical Parameters”. Solar System Dynamics. NASA. https://ssd.jpl.nasa.gov/?sat_phys_par. Läst 17 augusti 2016. 
  5. ^ ”IAUC 2846: N Mon 1975 (= A0620-00); N Cyg 1975; 1975h; 1975g; 1975i; Sats OF JUPITER”. International Astronomical Union Circular. Central Bureau for Astronomical Telegrams. 7 oktober 1975. http://www.cbat.eps.harvard.edu/iauc/02800/02846.html. Läst 17 augusti 2016. 
  6. ^ Jacobson, R.A. (2000). ”The orbits of outer Jovian satellites”. Astronomical Journal 120 (5): sid. 2679–2686. doi:10.1086/316817. 

Externa länkar

Jupiters månar
Adrastea · Aitne · Amalthea · Ananke · Aoede · Arche · Autonoe · Callisto · Callirrhoe · Carme · Carpo · Chaldene · Cyllene · Dia · Eirene · Elara · Erinome · Ersa  · Euanthe · Eukelade · Eupheme · Euporie · Europa · Eurydome · Ganymedes · Harpalyke · Hegemone · Helike · Hermippe · Herse · Himalia · Io · Iocaste · Isonoe · Kale · Kallichore · Kalyke  · Kore · Leda · Lysithea · Megaclite · Metis · Mneme · Orthosie  · Pandia · Pasiphae · Pasithee · Philophrosyne · Praxidike · Sinope · Sponde · Taygete · Thebe · Thelxinoe · Themisto · Thyone · Valetudo
The Galilean satellites (the four largest moons of Jupiter).tif
S/2003 J 2 · S/2003 J 4 · S/2003 J 9 · S/2003 J 10 · S/2003 J 12 · S/2003 J 16 · S/2003 J 18 · S/2003 J 19 · S/2003 J 23 · S/2010 J 1 · S/2010 J 2 · S/2011 J 1 · S/2011 J 2 · S/2016 J 1 · S/2017 J 1 · S/2017 J 2 · S/2017 J 3 · S/2017 J 5 · S/2017 J 6 · S/2017 J 7 · S/2017 J 8 · S/2017 J 9
Jupiter · Jupiters ringar

Media som används på denna webbplats

The Galilean satellites (the four largest moons of Jupiter).tif

This composite includes the four largest moons of Jupiter which are known as the Galilean satellites. The Galilean satellites were first seen by the Italian astronomer Galileo Galilei in 1610. Shown from left to right in order of increasing distance from Jupiter, Io is closest, followed by Europa, Ganymede, and Callisto.

The order of these satellites from the planet Jupiter helps to explain some of the visible differences among the moons. Io is subject to the strongest tidal stresses from the massive planet. These stresses generate internal heating which is released at the surface and makes Io the most volcanically active body in our solar system. Europa appears to be strongly differentiated with a rock/iron core, an ice layer at its surface, and the potential for local or global zones of water between these layers. Tectonic resurfacing brightens terrain on the less active and partially differentiated moon Ganymede. Callisto, furthest from Jupiter, appears heavily cratered at low resolutions and shows no evidence of internal activity.

North is to the top of this composite picture in which these satellites have all been scaled to a common factor of 10 kilometers (6 miles) per picture element.

The Solid State Imaging (CCD) system aboard NASA's Galileo spacecraft acquired the Io and Ganymede images in June 1996, the Europa images in September 1996, and the Callisto images in November 1997.

Launched in October 1989, the spacecraft's mission is to conduct detailed studies of the giant planet, its largest moons and the Jovian magnetic environment.
Lysithea2.jpg
Lysithea in a 2MASS photograph.