Lysande blå variabel

Lysande blå variabel
Pistol star and nebula.jpg
Pistolstjärnan i Skyttens stjärnbild.
  • Huvudtyp: Eruptiv variabel
  • Förkortning: LBV eller LPB eller SDOR
  • Synonymer: S Doradus-variabel och Hubble-Sandage-variabel
  • Prototypstjärna: S Doradus
  • Karaktäristika: Relativt långperiodiska (mer än ett dygn) variabler av spektraltyp B. Några av de ljusstarkaste och varmaste stjärnor som är kända.[1][2]
  • Historik: Variabeltypen infördes i och med GCVS4[1]
  • Antal: 140 stjärnor fanns upptagna som LPB-variabler i GCVS (2009)[1]

Lysande blå variabla stjärnor (LBV-stjärnor) är några av de varmaste och ljusstarkaste stjärnor som är kända. De släpper iväg mer energi än några andra stjärnor i universum, bortsett från stjärnor i utbrott. Den lysande blå variabeln kan senare utvecklas till en blå Wolf-Rayet-stjärna eller en röd superjätte. Variablerna är också kända som S Doradus-variabler efter prototypen S Doradus, en av de ljusstarkaste stjärnorna i Stora magellanska molnet. Variablerna är väldigt ovanliga och bara ungefär 20 objekt finns lista i GCVS, General Catalogue of Variable Stars.[1] och några av dessa ses inte längre som LBV-stjärnor.

Variabeltypen kallas ibland även Hubble-Sandage-variabel, med avseende på variabler upptäckta i M31 och M33.[3] Variabeltypen infördes i och med GCVS4.[1]

Lista över LBV-stjärnor

Identifieringen av LBV-stjärnor kräver att observationerna bekräftas med karaktäristiska spektrala och fotometriska variationer. Kandidater får beteckningen cLBV fram till dess att observationerna kunnat bekräftas. När kandidater observerats närmare har flertalet kunnat föras till andra typer av variabler. Nedan följer en lista med de stjärnor astronomerna bekräftat i Vintergatan och hos våra närmaste galaxgrannar.[3]

I Vintergatan

  • V1672 Aquilae ( AFGL 2298)
  • Eta Carinae
  • AG Carinae
  • HR Carinae
  • P Cygni
  • Pistolstjärnan
  • G0.120 0.048
  • GCIRS 34W
  • V4029 Sagittarii (HD 168607)
  • V4650 Sagittarii (FMM 362 eller qF362)
  • V905 Scorpii (HD 160529)
  • V481 Scuti
  • W1-243
  • Wray 15-571

I Stora magellanska molnet

  • S Doradus
  • HD 269858 (R127)
  • HD 269006 (R71)
  • HD 269445 (R99)
  • HD 269929 (R143)
  • HD 269662 (R110)
  • HD 269700 (R116)
  • HD 269582 (MWC 112)
  • S88

I Lilla magellanska molnet

I M31

  • AF Andromedae
  • AE Andromedae
  • Var 15
  • Var A-1
  • LGGS J004341.84 +411112.0

Se även

Referenser

  1. ^ [a b c d e] ”Variability types, General Catalogue of Variable Stars” (på engelska). Sternberg Astronomical Institute, Moskva, Ryssland. http://www.sai.msu.su/groups/cluster/gcvs/gcvs/iii/vartype.txt. Läst 11 mars 2020. 
  2. ^ Otero, S. A.; Watson, C.; Wils, P.. ”Variable Star Type Designations in the VSX” (på engelska). AAVSOs hemsida. American Association of Variable Star Observers. http://www.aavso.org/vsx/index.php?view=about.vartypes. Läst 11 mars 2020. 
  3. ^ [a b] Massey, Philip. ”A Census of Massive Stars Across the Hertzsprung-Russell Diagram of Nearby Galaxies: What We Know and What We Don't”. arXiv.org > astro-ph > arXiv:0903.0155v2. Cornell University Library. http://arxiv.org/abs/0903.0155v2. Läst 14 oktober 2013. 

Media som används på denna webbplats

Pistol star and nebula.jpg
One of the intrinsically brightest stars in our galaxy appears as the bright white dot in the center of this image taken with NASA's Hubble Space Telescope. Hubble's Near Infrared Camera and Multi-Object Spectrometer (NICMOS) was needed to take the picture, because the star is hidden at the galactic center, behind obscuring dust. NICMOS' infrared vision penetrated the dust to reveal the star, which is glowing with the radiance of 10 million suns.

The image also shows one of the most massive stellar eruptions ever seen in space. The radiant star has enough raw power to blow off two expanding shells (magenta) of gas equal to the mass of several of our suns. The largest shell is so big (4 light-years) it would stretch nearly all the way from our Sun to the next nearest star. The outbursts seen by Hubble are estimated to be only 4,000 and 6,000 years old, respectively.

Despite such a tremendous mass loss, astronomers estimate the extraordinary star may presently be 100 times more massive than our Sun, and may have started with as much as 200 solar masses of material, but it is violently shedding much of its mass.

The star is 25,000 light-years away in the direction of the constellation Sagittarius. Despite its great distance, the star would be visible to the naked eye as a modest 4th magnitude object if it were not for the dust between it and the Earth.

This false-colored image is a composite of two separately filtered images taken with the NICMOS, on September 13,1997. The field of view is 4.8 light-years across, at the star's distance of 25,000 light-years. Resolution is 0.075 arc seconds per pixel (picture element).