Lykiska
| Lykiska | |
| Trm̃mili | |
| Talas i | Lykien, Lykaonien |
|---|---|
| Region | Sydvästra Anatolien |
| Utdött | 1:a århundradet f.Kr. |
| Språkfamilj | Lykiska |
| Språkkoder | |
| ISO 639‐3 | xlc |
Lykiska (lykiska Trm̃mili[1]) är ett utdött språk som en gång talades i Lykien i Mindre Asien i nuvarande Turkiet. Språket tillhör språkgruppen anatoliska språk bland de indoeuropeiska språken och indelas i två dialekter; lykiska A och lykiska B (även kallad milyiska). Omkring 200 inskrifter är kända på lykiska från 300- och 400-talet f.Kr. samt från mynt. Språket skrevs med ett särskilt alfabet baserat på det grekiska alfabetet.
Lykiskan ingick i den luviska undergruppen bland de anatoliska språken, tillsammans med luviska, kariska, sidetiska och pisidiska.[2] Lykiskan dog ut omkring början av första århundradet f.Kr. och ersattes av klassisk grekiska.
Källor
Lykiska är känt från dessa källor:[3][4]
- Person- och ortnamn på grekiska.
- 172 inskrifter på sten i lykisk skrift från sent 400-tal f.Kr. till sent 300-tal f.Kr.[5] De kategoriseras som:
- 150 begravningsinstruktioner på klippgravar.
- 20 votiv- eller dedikationsinskrifter.
- Omkring 100 inskrifter på mynt som myntats i Xanthos från Kuprilis regeringstid, 485-440 f.Kr., till Perikles regeringstid, 380-360 f.Kr.[6]
- Letoontrilingven, på lykiska A, grekiska och arameiska.
- Xanthosbilingven. Den övre delen av en grav i Xanthos, kallad Xanthosstelen eller Xanthosobelisken. En inskrift på lykiska A täcker södra, östra och en del av den norra sidan. Norra sidan innehåller också en 12-radig dikt på grekiska och ytterligare text, främst på västra sidan, på lykiska B. Denna dialekt förekommer endast där och på en grav i Antiphellos. Det totala antalet rader på stelen är 255, inklusive 243 på lykiska och 12 på grekiska.
Inskriftsmaterialet täcker ett tidsspann på omkring 170 år, mellan 500 och 330 f.Kr.[7]
Beskrivning
Ett antal huvuddrag bidrar till att identifiera lykiskan som tillhörande den luviska gruppen:[8]
- Assibilation av indoeuropeiska (IE) palataler (satem-förändringen): *ekwo- (med palatalt k[9]) till luviska á-zú-wa/i-, lykiska esbe, "häst."
- Genitiv ersätts av adjektiv som slutar på -ahi eller -ehi, luviska -assi-.
- Preteritum aktivum bildas med indoeuropeiska sekundära mediumändelser:
- IE *-to till luviska -ta, lykiska te- or de- i tredje person singular
- IE *-nto till luviska -nta, lykiska (n)te i tredje person plural
- Ordlikheter: luviska māssan(i)-, lykiska māhān(i), "gud."
Referenser
- Den här artikeln är helt eller delvis baserad på material från engelskspråkiga Wikipedia, tidigare version., där följande referenser nämns:
- Adiego, I.J. (2007). Christidis, A.F.; Arapopoulou, Maria; Chriti, Maria. red. A History of Ancient Greek From the Beginning to Late Antiquity. Cambridge University press. ISBN 0521833078.
- Bryce, Trevor R. (1986). The Lycians - Volume I: The Lycians in Literary and Epigraphic Sources. Copenhagen: Museum Tusculanum Press. ISBN 87-7289-023-1
Noter
- ^ Bryce (1986) sid. 30.
- ^ Adiego (2007) sid. 763.
- ^ Adiego (2007) sid. 764.
- ^ Bryce (1986) sid. 42.
- ^ Bryce (1986) sid. 50.
- ^ Bryce (1986) sid. 51–52.
- ^ Bryce (1986) sid. 54.
- ^ Adiego (2007) sid. 765.
- ^ ”*ekwo-”. The American Heritage Dictionary of the English Language: Fourth Edition. 2000. Arkiverad från originalet den 25 januari 2009. https://web.archive.org/web/20090125161306/http://bartleby.com/61/roots/IE124.html. Läst 18 mars 2008.
| |||||||||||
Media som används på denna webbplats
(c) Axb, CC BY-SA 3.0
Der berühmte Inschriftenpfeiler von Xanthos berichtet in 250 Zeilen vom Sieg der Stadt über Athen. Es ist der längste überlieferte Text in lykischer Sprache.