Lutzomyia umbratilis
Lutzomyia umbratilis | |
Systematik | |
---|---|
Domän | Eukaryoter Eukaryota |
Rike | Djur Animalia |
Stam | Leddjur Arthropoda |
Understam | Sexfotingar Hexapoda |
Klass | Egentliga insekter Insecta |
Ordning | Tvåvingar Diptera |
Familj | Fjärilsmyggor Psychodidae |
Släkte | Lutzomyia |
Art | Lutzomyia umbratilis |
Vetenskapligt namn | |
§ Lutzomyia umbratilis | |
Auktor | Ward R. D., Fraiha H., 1977 |
Synonymer | |
Psychodopygus anduzei Rozeboom L. E., 1942 Phlebotomus anduzei Rozeboom L. E., 1942 Phlebotomus intermedius Lutz A., Neiva A., 1912 Phlebotomus intermedius Lutz A., Neiva A., 1912 | |
Hitta fler artiklar om djur med |
Lutzomyia umbratilis[1] är en tvåvingeart som beskrevs av Ward R. D., Fraiha H. 1977. Lutzomyia umbratilis ingår i släktet Lutzomyia och familjen fjärilsmyggor.[2][3] Inga underarter finns listade i Catalogue of Life.[2]
Artens utbredningsområde är Sydamerika, den har hittats i Guyana, Peru, Venezuela, Brasilien, Surinam, Colombia och Bolivia.[2]
Arten är en vektor för vissa parasiter inom släktet Leishmania som kan orsaka sjukdomen leishmaniasis.[4].
Källor
- ^ Ward R. D. & Fraiha H. (1977) Lutzomyia umbratilis, a new species of sandfly from Brazil (Diptera, Psychodidae)., Journal of Medical Entomology, 14, 3: 313-317.
- ^ [a b c] Bisby F.A., Roskov Y.R., Orrell T.M., Nicolson D., Paglinawan L.E., Bailly N., Kirk P.M., Bourgoin T., Baillargeon G., Ouvrard D. (red.) (17 september 2011). ”Species 2000 & ITIS Catalogue of Life: 2011 Annual Checklist.”. Species 2000: Reading, UK. http://www.catalogueoflife.org/annual-checklist/2011/search/all/key/lutzomyia+umbratilis/match/1. Läst 24 september 2012.
- ^ CIPA: Computer Aided Identification of Phlebotomine sandflies of Americas. Vignes-Lebbe R. & Gallut C., 1997-01-05
- ^ Alemayehu, Mihiretu; Alemayehu, Bereket (2017-09-04). ”Leishmaniasis: A Review on Parasite, Vector and Reservoir Host” (på engelska). Health Science Journal 11 (4). doi: . ISSN 1791-809X. http://www.hsj.gr/abstract/leishmaniasis-a-review-on-parasite-vector-and-reservoir-host-20131.html. Läst 2 juni 2019.
|