Luthersk ortodoxi

Luthersk ortodoxi var en historisk utveckling inom lutherdomen, där ett dogmatiskt system utvecklades, främst till försvar mot angrepp från romersk-katolskt motreformationsarbete. Detta system baserade sig på luthersk skolastik, vilket återinförde aristotelisk metafysik. Under den lutherska ortodoxin framställdes talrika publikationer med dogmatiska system.[1][2]

Den lutherska ortodoxin indelas i tre faser: för- och tidigortodoxin (1546–1600), högortodoxin (1600–1685) och sen- och reformortodoxin (1685–1730). Under den sista fasen kom ortodoxin i konflikt med pietismen, och kom så småningom ur mode[3]. Från ca 1750 började neologiska tendenser istället göra sig gällande i Svenska kyrkan.

Se även

Referenser