Lundskog

Lundskog på frisk (se artikeltexten) mark i Polen, med ett fältskikt som domineras av vitsippor.

Lundskog är skog på brunjord vars översta markskikt består av mull. Trädskiktet domineras i allmänhet av lövträd, men kan också bestå av barrträd, oftast gran. Lundskog (lehtometsä) och moskog (kangasmetsä) är de två huvudtyperna i den finländska skogstypslära som utvecklades av A.K. Cajander.[1] I den skogstypsklassificering som används inom skogsnäringen i Sverige motsvaras lundskogen av lövträdsdominerade lågörttyper och högörttyper.[2] Botaniker kan i stället tala om ängsskogar.[3]

Förekomst i Finland

I sydvästra Finland och i Insjöfinland fanns ursprungligen ganska stora arealer lundskog, men merparten har genom historien omvandlats till åker. Idag är ungefär 1 % av skogsmarken i södra Finland lundskog. Norröver är lundskogen ännu ovanligare och förekommer främst i mindre bestånd på platser där marken är bördig eller lokalklimatet gynnsamt, exempelvis i bäckraviner, längs vattendrag och i trakter där marken innehåller kalksten eller andra basiska bergarter.[1]

Indelning

Lundarna indelas utifrån markfuktigheten i tre olika skogstyper: torra, friska och fuktiga lundar. Dessa delas i sin tur in i undertyper efter näringstillgången. Varje undertyp har sina särskilda typväxter som skiljer sig åt mellan olika delar av Finland.

Torra lundar

Torra lundar (kuivat lehdot) är den typ av lund som är sällsyntast i Finland. De förekommer främst i sydvästra Finland inom områden med basisk berggrund, men också sparsamt inom kalkområden i norra Finland. Typiska lägen är solexponerade, steniga sluttningar. I sydvästra Finland är vårtbjörk, tall och asp de vanligaste trädslagen. I fältskiktet förekommer örter som liljekonvalj, smultron, stenbär, violer och skogsnäva.[1]

Friska lundar

Friska lundar (tuoreet lehdot) förekommer på riktigt bördig mark över hela Finland, dock främst i den sydvästra delen. Trädskiktet domineras vanligen av gran med inslag av vårtbjörk och asp. I fältskiktet växer bland annat harsyra, ekorrbär, blåsippa, ormbär och skogsnäva.[1]

Fuktiga lundar

Fuktiga lundar (kosteat lehdot) förekommer över hela Finland, främst i bäckraviner och kring källor. En del typer är ormbunksrika med förekomst av exempelvis nordbräken, majbräken, strutbräken eller ryssbräken, medan andra är örtrika.[1]

Se även

Referenser

Noter

  1. ^ [a b c d e] Kuusipalo, Jussi; Zilliacus Berndt (2000). Skogstyperna i Finland. Helsingfors: Utbildningsstyrelsen. Libris 7850142. ISBN 952-13-0356-5 
  2. ^ Hägglund, Björn; Lundmark Jan-Erik (1999). Handledning i bonitering med Skogshögskolans boniteringssystem. D. 3, Markvegetationstyper, skogsmarksflora ([Ny utg.]). Jönköping: Skogsstyrelsen. Libris 263042. ISBN 91-88462-36-6 
  3. ^ Dahl Erik, Norén Börje, Sjörs Hugo, red (1971). Biologi. 10, Ekologisk botanik. Stockholm: Almqvist & Wiksell. Libris 8198391 

Media som används på denna webbplats

Zawilec gajowy cm02.jpg
Författare/Upphovsman: Tomasz Kuran aka Meteor2017, Licens: CC BY-SA 3.0
Anemone nemorosa in forest near Radziejowice.