Lunds domkyrka

Lunds domkyrka
Kyrka
Lunds domkyrka sedd från Kyrkogatan.
Land	Sverige
Län	Skåne län
Ort	Lund
Trossamfund	Svenska kyrkan
Stift	Lunds stift
Församling	Lunds domkyrkoförsamling
Plats	Lundagård
- koordinater	55°42′15″N 13°11′35″Ö / 55.70417°N 13.19306°Ö / 55.70417; 13.19306
Invigd	1100-talet
Geonames	8128831
Bebyggelse‐ registret	21300000022524
Webbplats: domkyrkoförsamling

Lunds domkyrka är en kyrkobyggnad söder om parken Lundagård i centrala Lund. Den är domkyrka i Lunds stift och församlingskyrka för Lunds domkyrkoförsamling.

Domkyrkan byggdes, till en början av helsingborgssandsten och senare och till större delen av höörsandsten, i romansk stil av stenhuggare från Rhen och Italien. Lunds domkyrka anses vara Nordens främsta efterföljare till kejsardomen i Speyer.

Det är oklart när domkyrkobygget påbörjades. I kung Knut den heliges gåvobrev, daterat till 21 maj 1085, talas om en domkyrka byggd under 1080-talet. Mycket tyder dock på att detta rör sig om en tidigare kyrka, och att den nuvarande domkyrkan började byggas under tidigt 1100-tal, efter det att Lund blivit ärkebiskopssäte för Norden.

Kryptans högaltare invigdes 1123. Den 1 september 1145 invigdes domkyrkans högaltare och hela kyrkan, helgad åt Sankt Laurentius, kunde tas i bruk.

År 1234 härjade en mycket omfattande brand kyrkan. När kyrkan byggdes upp igen tillkom en ny lektoriemur, nya valv och ny fasad i väst. Under samma århundrade införskaffas två bronsstoder som idag finns i mittskeppet.

Viktigare inventarier som tillkom under det kommande 1300-talet är officiantsstolen, korstolarna och altarskåpet (1398). Det astronomiska uret kom till ungefär år 1380.^[1]

Mellan åren 1510 och 1527 restaurerades kyrkan av Adam van Düren. Tillbyggnader som märks från denna tid är bland annat den norra korsflygeln, strävpelare med spännbågar, påbyggnad av tornen och ett brunnskar i kryptan.

År 1592 uppfördes predikstolen.

Lunds universitet invigdes den 28 januari 1668 i domkyrkan. Kyrkan utgjorde universitetets huvudsakliga undervisnings- och sammanträdeslokal fram till dess att lärosätet i slutet av 1600-talet erhöll Kungshuset som sin första egna byggnad.

Åren 1759–1778 utfördes stora restaureringsarbeten på domkyrkan. Omfattande yttre fasadpartier fick ny sandstensbeklädnad.

Merparten av byggnadsstenen till Lunds domkyrka är höörsandsten. I början av byggnadsarbetet användes dock helsingborgssandsten. Höörsandsten är en typ av sandstensbildning, som hör till äldre jura och som förekommer i Skåne. Den vilar direkt på urberggrunden och den är bildad av vittringsprodukten kvarts, med ett delvis kaoliniskt bindemedel. Höörsandstenen innehåller växtfossil, vilket redan i början av 1800-talet väckte uppmärksamhet och blev vetenskapligt behandlat. I höörsandsten har man även funnit djurfossil, främst musslor, bland annat av släktet Cardinia, som har anknytning till faunan i motsvarande bildningar i nordvästra Skåne.

År 1779 var kyrkans absid i så dåligt skick att den höll på att störta ner. Kaptenen vid fortifikationen Hans Christian Dehn tillkallades men hans förslag innebar total förstörelse av absiden genom ersättandet av denna med en rak korvägg. Landshövdingen och biskopen förkastade därför planen. I stället beslöt man sig, med kung Gustav III:s samtycke, för att montera ner hela absiden med absidvalv och föra upp den på nytt. Detta skedde åren 1780 till 1785. Alla ornamentstenar numrerades så att de åter kunde sättas upp på sina rätta platser. All annan sten blev emellertid antingen nyanskaffad eller omhuggen vid nedmonteringen. Enligt Carl Georg Brunius skedde det också vid återuppförandet en hel del avvikelser vid nyuppmurningen jämfört med det ursprungliga utseendet. Kungen besökte kyrkan 1785. Han fann då kryptan i svårt förfall och beordrade att också denna skulle iordningställas.

År 1812 revs S:t Dionysii kapell strax väster om koret och Peder Lykkes kapell norr om det tidigare nämnda kapellet. Det förstnämnda kapellet stod färdigt på 1330-talet medan det senare stod klart så sent som 1425.

År 1833 påbörjades genomgripande förändringsarbeten av domkyrkan, vilka under ledning av Brunius skulle komma att pågå under många decennier. Fram till 1836 koncentrerade man sig i huvudsak på förändring av interiörerna. Orgeln från 1626 borttogs, altaret från 1577 nedtogs och de medeltida korstolarna flyttades. En bred stentrappa mellan långhuset och koret uppfördes. Åtskilliga innermurar i tvärskeppet och koret försågs med ny sandstensbeklädnad. Gravstenar upptogs och släta kalkstensgolv inlades istället.

Åren 1845–1846 genomgick kryptan en omfattande restaurering. Med ett speciellt uppfunnet hävverktyg lyckades man korrigera de svåra sättningarna i väggar och valv. Successivt nedtogs samtliga pelare, grunderna förbättrades och pelarna återinsattes.

Vid den fortsatta ombyggnaden av domkyrkan fick Carl Georg Brunius förnyat förtroende som byggnadsledare. Han efterträddes senare av Helgo Zettervall.^[2] De viktigaste förändringarna som dessa två nu genomförde var en mycket omfattande förnyelse av hela västpartiet. De medeltida tornen revs och ersattes av nya med spetsigare torn. Avsikten med restaureringen var att domkyrkan skulle få en mer konsekvent, idealiserad, romansk stil.

2022 lyftes tornspirorna från 1860-talet av från domkyrkan för renovering, då taken av bly ska ersättas med rostfri plåt med beläggning av tenn.^[3] Den 6 mars 2023 lyftes de båda renoverade torntaken på plats.

Domkyrkans torn, ibland kallade "Lunna pågar", är 55 meter höga. De tillkom vid Helgo Zettervalls omfattande restaurering, då man helt nedrev de medeltida tornen. Tornen, med sina pyramidformade tak, utgör ett kännemärke i Lunds stadssiluett och är tydligt synliga från slätten vida kring. Den äldsta kyrkklockan göts 1513. Tornen är inte öppna för allmänheten.

I domkyrkans torn hänger totalt fem kyrkklockor och ett klockspel. Klockornas toner är h0-diss1-fiss1-a1-(ciss2).

I det norra tornet hänger tre kyrkklockor. Samtliga tre klockor har kläppfångare. Storklockan (klocka 1) är omgjuten år 1926 av Ohlssons klockgjuteri i Ystad. Klockans diameter är 170 cm och den väger 3200 kg. På klockan finns en bild av Jungfru Maria med Jesusbarnet. Inskrift från Psaltaren 145. Denna Storklocka blev tidigare omgjuten av Änkan Maria Wetterholtz Klockgjuteri, Malmö, år 1774.^[4] Mellanklockan (klocka 2) är gjuten år 1926 av Ohlssons klockgjuteri i Ystad. Klockans vikt är 1500 kg. Den tidigare klockan på platsen var först gjuten av Petrus Engrerjni och omgjuten 1706 av Lars Wetterholtz, Malmö. och sedan ännu en gång omgjuten av Änkan Maria Wetterholtz Klockgjuteri, Malmö, år 1774. Lillklockan "Birgers klocka" (klocka 3) är gjuten år 1513 i Köpenhamn. Klockan väger 1000 kg. I norra tornet hänger även ett klockspel, bestående av 26 klockor. Klockspelet göts år 2014 i Nederländerna. Det spelar dagligen kl. 9 och 15. Det har ersatt en tidigare klocka som var gjuten 1585. De tidigare inskriptionerna på Storklockan och gamla Mellanklockan samt borttagna Minsteklockan, finns upptecknade och bevarade i professorn och bibliotekarien Sommelii disputation 1755. de Templ. Cath. Lundens. förra Capitl. §:§. XXI, XXII.^[5]

I det södra tornet hänger två kyrkklockor. Knutsklockan (klocka 4) är gjuten år 1559 av Iacob Holst i Lund. Klockans diameter är 109 cm och den väger 700 kg. Traditionsenligt ringer klockan varje dag kl.8 på morgonen och kl.21 på kvällen. "Klinkan" (klocka 5) hänger högst uppe i tornet. Klinkan är gjuten år 1739 i Malmö av Andreas Wetterholtz. Klockan väger 179 kg. Den används inte. ^[6]

Som dörrar till huvudentrén finns två bronsdörrar skapade av Carl Johan Dyfverman. De innehåller sammanlagt 24 reliefer med motiv hämtade från Bibeln, främst Gamla testamentet. Ovanför dörren finns en gjuten tympanon av betong med tre män som motiv: Jesus Kristus, Knut den helige och Sankt Laurentius.

© User:Colin / Wikimedia Commons, CC BY-SA 4.0

Det är i mittskeppet som domkyrkans huvudgudstjänst på söndagar firas. Mittskeppet omsluts av åtta pelare på vardera sida som avgränsar mittskeppet från sidoskeppen. Taket över mittskeppet var ursprungligen av trä. På 1200-talet slogs sexkappiga valv som på 1800-talet byttes ut mot fyrkappiga.

Förr delades kyrkan upp i två delar av en fem meter hög mur kallad lektoriemur. Den skilde kyrkan i en del för prästerna och en för allmänheten. På 1800-talet revs denna mur och den nuvarande trappan byggdes. Vid kortrappan står två bronsänglar som tillverkades på 1200-talet i Tyskland. De är därmed domkyrkans äldsta inventarier. De avbildade änglarna är Mikael och Gabriel och de sitter på toppen av två höga pelare med hela lejon som fötter.

Förr fanns altaret för de allmänna gudstjänsterna framför lektoriemuren. När denna revs saknade mittskeppet altare ända fram till 1990 då dagens altare, ritat av professor Janne Ahlin och utfört av Roman Sokolowski, invigdes.

Predikstolen finns i kyrkans mittskepp. Den tillverkades 1592 i sandsten, kalksten, marmor och alabaster. Bildhuggare var tysken Johannes Ganssog. På korgen finns reliefer föreställande fem olika scener ur bibeln. På den undre delen syns ett förgyllt lejonhuvud med tillhörande tassar.

Mittskeppets sittplatser består dels av permanenta träbänkar vid huvudingången längre ner, dels av flyttbara stolar närmare altaret.

Domkyrkans högaltare invigdes 1145. Altarskåpet donerades till kyrkan 1398.

Högkorets tak domineras av en sex meter hög absidmosaik föreställande Jesu återkomst, i gestalt av en Kristus Pantokrator. Den utfördes av Joakim Skovgaard 1925–1927. Som material till mosaiken har man använt glas från Venedig och natursten. Under mosaiken finns tre fönster med glasmålningar med motiv ur skapelseberättelsen utförda 1930 av Emanuel Vigeland.

Längs hela högkorets sidor står 78 korstolar som härstammar från 1370-talet och används än idag till mindre gudstjänster. Dessa var ursprungligen avsedda för prästerna och hade då en annan placering i prästernas kyrkodel. Stolarna är rikt dekorerade med snidade bilder från bland annat Gamla testamentet.

Dopkapellet ligger i det norra tvärskeppet. Detta kapell används för mindre och mer privata andakter. Därför får man inte göra rundvandringar i detta kapell. Förr var dopkapellet ärkebiskopens eget kapell. Kapellets altare invigdes den 1 september 1146. Ovanför detta hänger en baldakin. En Mariaskulptur från 1300-talets äldre hälft finns placerad vid kapellets östra vägg. Dopfunten härstammar från 1200-talet och är huggen av kalksten från Gotland. På kapellets väggar i norr och öster finns målade fönster utförda 1930 av Emanuel Vigeland. På den östra väggen har fönstren doprelaterade motiv, medan den norra har motiv från Jesu gravfästelse och återuppståndelse. Förre ärkebiskopen Andreas Sunesens sarkofag finns placerad vid den norra väggen.

Domkyrkans nattvardssilver tillverkades 1995 av Magnus G:son Liedholm och förvaras i ett skåp i dopkapellet.

Domkyrkans södra tvärskeppskapell domineras av en 3,5 meter hög sjuarmad ljusstake av brons. Ljusstaken ska påminna om templet i Jerusalem där en dylik ljusstake fanns. Den tillverkades vid 1400-talets slut av Harmen Bonstede i Hamburg. Till Lund skickades den i delar. Man kan fortfarande se märken efter monteringsanvisningarna. Vid foten finns fyra lejon. Mellan ljusarmarna och foten finns evangelisternas symboler. Ljusstaken var tidigare placerad i högkoret, liksom ett sakramentskåp och en officiantstol. Sakramentsskåpet är fem meter högt och har använts för förvaring av nattvardsbrödet. Officiantstolen är samtida med och har en utformning liknande korstolarna i högkoret och användes av prästerna.

På kapellets södra vägg finns en relief av sten föreställande domkyrkans tre beskyddare. Den dateras till ungefär 1510 och tillskrivs Adam van Düren. Under denna finns montrar med bland annat äldre biblar till allmän beskådan. Inmurad i den södra tvärskeppsmuren finns bakom ett stenblock kvarlevorna efter ärkebiskop Jacob Erlandsen som mördades på Rügen 1274 genom armborstskott genom huvudet. Hans grav påträffades på 1970-talet på platsen för den forna franciskanerklostret och flyttades till domkyrkan. En textplatta i trä markerar den nuvarande gravplatsen.

© User:Colin / Wikimedia Commons, CC BY-SA 4.0

Lunds domkyrkas krypta har, arkitektoniskt sett, i stort sett förblivit orörd sedan 1123 (men används regelbundet för gudstjänster). Kryptan kännetecknas av sina många och tätt ställda pelare; de skiljer sig mycket från varandra stilmässigt. Mannen bakom utförandet anses vara kyrkans förste arkitekt, Donatus.

Den mest kända pelaren är den som Jätten Finn klamrar sig fast vid, enligt en sägen. En del menar dock att kolonnen ska föreställa bibelns Simson då han fattar om en pelare i guden Dagons tempel. Längre söderut finns ännu en gestalt vid en kolonn och dessutom en liten figur ovanför. Vilka personer dessa föreställer är ovisst. En del brukar kalla dessa gestalter för "Finns hustru och barn" (delvis skämtsamt).

Kryptans huvudaltare är det äldsta altaret i hela kyrkan. Det invigdes den 30 juni 1123 av ärkebiskopen Ascer. I kryptan finns flera sarkofager, kistor och gravhällar. Stenhuggaren Adam van Düren står bakom två konstverk i kryptan. Ett av dessa är en sarkofag till den siste ärkebiskopen Birger Gunnersen som står vid den tidigare altarplatsen. Det andra är ett brunnsfat vid en vattenkälla i kryptans norra del. På brunnskaret finns satyriska bilder och texter på plattyska.

I Lunds domkyrka finns ett astronomiskt ur, Horologium Mirabile Lundense, som både dendrokronologiskt, stilhistoriskt och arkivaliskt kan dateras till 1422–25, dvs då drottning Filippa var riksföreståndare i Sverige, Danmark och Norge. Det finns en detaljerad beskrivning av uret från 1580-talet då det fortfarande fungerade, men under 1600-talet gick det i stå och ersattes av andra mer tidsenliga ur, medan det fortsatt fick stå kvar och betraktades med viss vördnad. Slutligen revs det ned 1837. Under 1900-talets två första decennier rekonstruerades uret av Julius Bertram-Larsen och Theodor Wåhlin, då den ursprungliga urtavlan åter kom i bruk liksom två av de tre viktiga kugghjulen i visarverket (kugghjulen för ekliptikavisaren och solvisaren). De ursprungliga delarna av mittpartiet liksom ramen omkring den nedre urtavlan med kalendariet som finns på domkyrkomuseet kopierades omsorgsfullt av Malmöskulptören Anders Olson.

Uret ingår i en grupp senmedeltida astronomiska praktur som förekommer i Hansastäderna i norra Tyskland och Polen, och som ingående har studerats och beskrivits av den tyska forskaren Manfred Schukowski. Han har i de bevarade hjulen i visarverket funnit en mekanisk finess som så att säga är Rostockurmakaren Nicolaus Lilienvelds signatur. Förutom dessa två kugghjul finns även ett ursprungligt kronhjul till kalendertavlan samt alla tre visare till den ursprungliga urtavlan bevarade. Det nuvarande urverket är från 1706, hopmonterat av Bertram-Larsen som också bytte ut vissa skadade delar och dessutom skapade geniala lösningar för kalenderverket och vissa monteringar.

När uret spelar kan man höra In dulci jubilo från kyrkans minsta orgel samtidigt som sju träfigurer, föreställande stjärntydarna och dessas respektive tjänare, passerar domkyrkans ena skyddshelgon Maria med Jesusbarnet. Uret spelar två gånger om dagen, klockan 12.00 och 15.00 varje dag, förutom söndag då den tidigare spelningen sker 13.00 för att inte störa högmässan. Orgeln i uret är byggd 1923 av Imanuel Starup i Köpenhamn. Orgeln har två stämmor som spelar varsin stämma i det tvåstämmiga arrangemanget på In dulci jubilo. Diskantstämman är Oboe 8’ och har piporna a0, h0, c1, d1, e1, f1, g1 och a1. Basstämman är Clarinette 8’ och har piporna c0, d0, e0, f0, f#0, g0, a0, h0, c1, d1. Totalt 18 pipor.

Överst på uret finns två riddare, som markerar timslagen. Den övre urtavlan är det astronomiska uret. Den fungerar som en vanlig klocka, med solvisaren som timvisare. Dock har urtavlan 24 timmar, dvs den tid det tar för solen att skenbart företa ett varv runt jorden. Här visas också kvartstimmar, månens position på himlen över Lund och dess olika faser; solens position och därför också när denna går upp respektive ner och var någonstans längs med Lunds horisont detta sker. Den tredje visaren är ekliptikavisaren, som visar var på ekliptikan (solbanan i Djurkretsen) solen respektive månen just nu befinner sig, dvs inte bara i vilket tecken utan också var någonstans i tecknet, med en sådan noggrannhet att det med litet övning är möjligt att även ungefärligt avläsa dagens datum.^[7]

Den undre urtavlan är en kalender. Den visar när fastan inleds, och när påsk och pingst infaller. Med hjälp av tabellen kan man räkna ut den speciella veckodagen för ett vilket som helst datum mellan 1923 och 2123. Mitt i kalendern står Sankt Laurentius domkyrkans andra skyddshelgon och vid sidorna finns de fyra evangelisternas symboler. Nuvarande urtavla räcker alltså till år 2123, sedan måste den uppdateras.

Hösten 2009 och vintern 2010 genomgick uret en omfattande renovering.^[8] Återinvigningen ägde rum den 27 april 2010. (ref Lone Mogensen red: Det underbara uret i Lund. Historiska Media 2008)

I domkyrkans södra sidoskepp finns en informationsdisk, en ljusglob samt diverse utställningar.

I Lunds domkyrka finns fem orglar. Den största är läktarorgeln som byggdes 1932–1934 av det danska företaget Marcussen & Søn. Läktarorgeln har 102 stämmor fördelat på fyra manualer och pedal. Tillsammans blir detta 7 074 pipor. Den minsta orgeln finns i det astronomiska uret. Den spelar In dulci jubilo dagligen. De tre andra orglarna finns i kryptan, dopkapellet och koret.

• På 1200-talet fanns det en orgel i kyrkan.
• 1626 byggde Johan Lorentz den äldre en orgel med 24 stämmor,^{[källa behövs]} på östra sidan över altaret. Alla orgelns pipor tillverkades i metall och manualomfånget är C–c² med kort oktav. Den är stämd i korton. Orgeln reparerades 1669 och har sedan dess reparerats flera gånger.^[9]

• 1836 byggde Pehr Zacharias Strand, Stockholm en orgel med 61 stämmor.
• 1873-1876 fanns en interimsorgel i kyrkan. Den var byggd av Marcussen & Søn, Danmark och flyttades 1876 till Saxtorps kyrka.
• 1874-75 byggde Marcussen & Søn, Aabenraa, Danmark en orgel med 61 stämmor. Orgeln var en ombyggnation av 1836 års orgel och blev besiktigad av professor Mankell, kapellmästare Wilhelm Gnosspelius och orgelbyggaren Carl Johan Lund ^[10] och hade följande disposition^[11] (1911):

• Den nuvarande orgeln byggdes 1932-1934 av Marcussen & Søn, Aabenraa, Danmark, där Poul-Gerhard Andersen (1904-1980) som firmans ledare för Köpenhamnsavdelningen sedan 1931, förestod arbetet, och är en elektrisk orgeln med slejflådor. Orgeln har fria och fasta kombinationer. Fasaden är från 1876 års orgel. 1992 renoverades den av samma firma. då den fick ett nytt spelbord och nytt elektriskt överföringssystem.

• 1958 byggde A. Mårtenssons Orgelfabrik AB, Lund en kororgel med 6 stämmor. Orgeln flyttades 1974 till Sankt Knuts kyrka, Lund.
• Den nuvarande orgeln byggdes 1977 av Paul Gerhard Andersen's Orgelbyggeri, Köpenhamn och är en mekanisk orgel.

• Det flyttbara positivet byggdes 1974 av Paul Gerhard Andersen's Orgelbyggeri, Köpenhamn och är en mekanisk orgel.

• Orgeln i kryptan byggdes 1965 av Paul Gerhard Andersen's Orgelbyggeri, Köpenhamn och är en mekanisk orgel.

Inspelningar av musik framförd på kyrkans orglar.

• Organa cathedralis / Janacek, Bedrich, orgel. MC. Malmö audioproduktion 83-03. 1983.
• Karl-Erik Welin orgel. LP. Caprice CAP 1108. 1976.
• Verk av Rosenmüller, Janacek, Dvorák / Hagnell, Torsten, baryton ; Janacek, Bedrich, orgel. MC. The Big Ben Phonogram Company 574-001. 1989.

Förutom kyrkliga funktioner är domkyrkan även platsen för den högtidliga doktorspromotionen. Också Lunds kommuns officiella firande av Sveriges nationaldag har vid ett antal tillfällen ägt rum i domkyrkan.

I kvarteret söder om domkyrkan tillkom 2011 Domkyrkoforum, ett besökscenter med butik och lokaler för konserter, konferenser och administration.

Prästen och väckelsepredikanten Henric Schartau står staty vid Lunds domkyrka. Statyn, gjord av Peter Linde, var en gåva till domkyrkorådet som togs emot av Christina Odenberg och avtäcktes i slutet av oktober 2003 av K G Hammar. Planerna på en staty hade dock funnits under större delen av 1900-talet.

• Carl Georg Brunius (1837–1859)
• Helgo Zettervall (1860–1902)
• Theodor Wåhlin (1902–42)
• Eiler Græbe (1944–67)
• Carl-Axel Acking (1970–77)

• Cinthio, Erik: Lunds domkyrka under romansk tid. Diss. Acta archaeologica Lundensia: Series altera, 1. Lund: C. W. K. Gleerups förlag, 1957.
• Economou, Michael: Lunds domkyrka i ord och bild. Nova Förlag 2015.
• Mogensen, Lone (red.): Det underbara uret i Lund. Historiska Media 2008.
• Rydbeck, Otto: Bidrag till Lunds domkyrkas byggnadshistoria. 1915.
• Rydbeck, Otto: Lunds domkyrkas byggnadshistoria. 1923.
• Lunds domkyrkas historia 1145–1945. Band 1. 1145–1536. Band 2. 1536–1945. Stockholm 1946.
• Wåhlin, Theodor: Horologium mirabile Lundense. 1923.
• Tore Johansson, red (1988). Inventarium över svenska orglar: 1988:I, Lunds stift. Tostared: Förlag Svenska orglar. Libris 4108784 

• Bodin, Anders (2017). Helgo Zettervalls arkitektur : vol. 2 Kyrkor. Stockholm: Carlsson. sid. 120-199. Libris 20846731 
• Cinthio, Maria; Mogensen, Lone; Sivhed, Ulf; Ödman, Anders (2018). Vägar mot Lund. Historiska Media. ISBN 9789175456409 

• Lunds domkyrka och domkyrkoförsamling
• Kryptbilderna i Lunds domkyrka i Fataburen (första bandet, 1908)
• Panoreringsfoton från Lunds domkyrka.
• Wikimedia Commons har media som rör Lunds domkyrka.
  Bilder & media