Lundmurarbi
| Lundmurarbi Status i Finland: Sårbar[1] | |
| Systematik | |
|---|---|
| Domän | Eukaryoter Eukaryota |
| Rike | Djur Animalia |
| Stam | Leddjur Arthropoda |
| Understam | Sexfotingar Hexapoda |
| Klass | Insekter Insecta |
| Ordning | Steklar Hymenoptera |
| Överfamilj | Bin Apoidea |
| Familj | Buksamlarbin Megachilidae |
| Släkte | Murarbin Osmia |
| Undersläkte | Melanosmia[2] |
| Art | Lundmurarbi O. pilicornis |
| Vetenskapligt namn | |
| § Osmia pilicornis | |
| Auktor | Smith, 1846[3] |
| Hitta fler artiklar om djur med | |
Lundmurarbi (Osmia pilicornis) är ett bi i familjen buksamlarbin.
Beskrivning
Honan har rödbrun päls på mellankroppen och tergiterna 1 och 2[a] medan ansikte och resten av bakkroppen inklusive bukens scopa[b] är svarthåriga. Hos äldre honor kan den rödbruna pälsen blekna till ljusbrunt. Hanen har huvudsakligen lång, vitaktig till grågul päls utom på mellankroppens övre del och tergiterna 3 till 4, som är gulbruna. Kroppslängden är 9 till 12 mm, hanen något längre men slankare.[4]
Ekologi
Lundmurarbiet föredrar habitat som gles skog, främst ädellövskog, och gärna på kalkgrund. Det flyger mellan början av april till början av juli; hanarnas flygperiod är generellt tidigare än honornas.[4] Arten förefaller vara generalist när det gäller födovalet, även om den främst besöker lungört och revsuga.[4][5]
Fortplantning
Som alla buksamlarbin är arten solitär, honan har hela ansvaret för omsorgen om avkomman.[6] Hon bygger sitt larvbo huvudsakligen i dött lövträ, gärna i övergivna gångar från skalbaggslarver. Både kvarsittande och nerfallna grenar, stammar och stubbar används. Väggarna mellan larvcellerna och mynningsproppen tillverkas av söndertuggade smultronblad.[4] Båda könen övervintrar troligen som fullbildade bin i sina kokonger.[5]
Utbredning
Lundmurarbiet uppträder från norra Sydeuropa till södra Nordeuropa och vidare österut genom Baskien och Ungern mot Asien, osäkert hur långt.[4] Västerut når det Storbritannien, där det är tämligen sällsynt.[5] I Sverige förekommer det i östra Götaland (inklusive Skåne och Öland men exklusive Gotland) samt i Mälarlandskapen i Svealand. Det betecknas där som livskraftigt ("LC").[4] Under perioden 2000 till 2005 var det dock rödlistat som missgynnat (numera nära hotat, "NT")[7]. I Finland, där arten är rödlistad som sårbar ("VU"), har den observerats i de mellersta och östra delarna av södra Finland, norrut upp till Birkaland och Södra Karelen.[1]
Kommentarer
Referenser
- ^ [a b] Juho Paukkunen (2019). ”lundmurarbi (Osmia pilicornis)”. Finlands artdatacenter. https://laji.fi/sv/taxon/MX.204620. Läst 8 juni 2020.
- ^ ”Osmia pilicornis Smith, 1846” (på engelska). Discover Life. http://www.discoverlife.org/mp/20q?search=Osmia+pilicornis. Läst 16 september 2013.
- ^ ”Osmia pilicornis (Smith, 1846)” (på engelska). ITIS. http://www.itis.gov/servlet/SingleRpt/SingleRpt?search_topic=TSN&search_value=756974. Läst 16 september 2013.
- ^ [a b c d e f] ”lundmurarbi - Osmia pilicornis”. Artdatabanken. 2019. https://artfakta.se/artbestamning/taxon/osmia-pilicornis-102687. Läst 8 juni 2020.
- ^ [a b c] G R Else (Februari 2012). ”Osmia pilicornis (Smith, 1846)” (på engelska). Bees Wasps & Ants Recording Society. http://www.bwars.com/index.php?q=bee/megachilidae/osmia-pilicornis. Läst 16 september 2013.
- ^ ”murbin”. Nationalencyklopedin. http://www.ne.se/lang/murbin. Läst 25 maj 2020.
- ^ ”Osmia pilicornis Lundmurarbi” (på engelska) (PDF). Länsstyrelsen i Östergötland. 2008. Arkiverad från originalet den 10 mars 2016. https://web.archive.org/web/20160310070813/http://www.lansstyrelsen.se/ostergotland/SiteCollectionDocuments/sv/publikationer/publicerade-publikationer/2008/Bilaga3_artfaktablad4160.pdf. Läst 16 september 2013.
Externa länkar
|