Lunar Gateway
Den här artikeln behandlar en framtida händelse. Informationen kan vara inaktuell och kan komma att ändras snabbt allteftersom skeendet fortskrider. |
Lunar Gateway | |
Status | Planerad |
---|---|
Land | USA ESA Kanada Japan |
Besättning | 4 (planerad) |
Uppskjutning | |
Raket | Falcon Heavy SLS Block 1B |
Uppskjutningsramp | Kennedy Space Center Launch Complex 39 |
Uppskjutning | November 2024 (planerad)[1] |
Beboelig volym | 125 m3 (planerad) |
Omloppsbanans egenskaper | |
Omloppstid | ~7 dagar |
Apoapsis | 3 000 km |
Periapsis | 70 000 km |
Lunar Gateway (formellt Lunar Orbital Platform-Gateway, LOP-G) är en planerad rymdstation som kommer ligga i omloppsbana runt Månen. Denna rymdstation ska utvecklas av europeiska ESA, amerikanska NASA, japanska JAXA och kanadensiska CSA.[2][3][4][5]
Stationen projekterades först under namnet Deep Space Gateway, men inför NASA:s budgetförslag 2019 döptes projektet om till Lunar Orbital Platform-Gateway (LOP-G).[6]
Delar och moduler
Vid ett första planerat besök under Artemis 3-uppdraget kommer endast två moduler av den planerade stationen att vara på plats: Power and Propulsion Element (PPE, sv.: Kraft- och framdrivningsmodul) och Habitation and Logistics Outpost (HALO, sv.: Habitats- och logistikutpost). PPE och HALO är tänkta att skjutas upp tillsammans på samma Falcon Heavy-raket i november 2024 och förväntas nå önskad omloppsbana kring månen nio till tio månader senare.[1] I-Hab-modulen, som utvecklas av ESA och JAXA, är tänkt att skjutas upp med en SLS Block 1B tillsammans med besättning i en Orionkapsel under Artemis 4.
Solpanel | PPE framdrivning | Solpanel | |||||||||||||||||||||||||||||||||||||||
ESPRIT-HLCS telekommunikation | |||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||
Dockningsport för HLS | HALO logistik och boning | ESPRIT-ERM observationsfönster och lastförvaring | Last- dockningsport | ||||||||||||||||||||||||||||||||||||||
Bränsledepå | |||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||
Värmeradiator | Värmeradiator | ||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||
Docking port | I-HAB logistik- och boningsmodul | Docking port | |||||||||||||||||||||||||||||||||||||||
Orions dockningsport | |||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||
HALO
HALO, Habitation and Logistics Outpost, är tänkt som den centrala modulen i rymdstationen och innehåller den mesta kontrollutrustningen för stationen. Den ska kunna ta emot besökande farkoster, både Orion och transportfarkoster med förnödenheter. Det är även där HLS ska vara dockad, det är alltså från HALO som resor mellan Gateway och månens yta kommer att ske. Inuti modulen ska det dessutom finnas utrymme för astronauter att bo och forska. På utsidan kommer att finnas fästen för Canadarm-3, som ska hjälpa till att docka farkoster vid rymdstationen. Modulen ska ge möjlighet att lossa alla sorters last till stationen, vare sig det är last som ska in i stationen eller som ska hållas på utsidan.[7]
2020 meddelades att Northrop Grumman blir ansvariga för att designa modulen.[1] Batterier och värmesystem till modulen utvecklas av JAXA, medan ESA har ansvar för kommunikationsmöjligheter mellan stationen och månytan.[7]
PPE
PPE, Power and Propultion Element, ger stationen soldriven elframdrift som ska hjälpa stationen att hålla sin omloppsbana. Den ska även utrustas med stationens huvudsakliga solpaneler och kommunikationsantenner för kommunikation med jorden.[7]
Den elektriska framdriften ombord stationen är ca 10 gånger mer bränsleeffektiv i förhållande till bränslets vikt jämfört med traditionell kemisk raketframdrift.[8]
2019 meddelades att Maxar Technologies ska ansvara för att utveckla och bygga PPE.[7]
I-Hab
I-Hab, kort för International Habitation, utvecklas för att innehålla framförallt boyta för astronauter stationerade på Gateway. Varje besökare kommer att ha en personlig koj att sova i. Modulen kommer även ha utrymme för matlagning och förtäring, träningsredskap och medicinsk utrustning. ESA är huvudansvariga för modulen. De har utsett Thales Alenia Space som huvudsaklig leverantör av modulen. JAXA bidrar i utvecklinegn genom att leverera batterier och värmekontrollsystem till I-Hab. På utsidan av modulen kommer det att finnas plats för experiment och fästpunkter för robotarmen Canadarm-3. Utsidan kommer även husera åtta radiatorpaneler om 32 m2 för att hjälpa till med kylningen av stationen.[9]
I-Hab byggs i aluminium och kommer vid uppskjutning att väga ca 10 000 kg. En bidragande del till vikten är de skydd som måste finnas för att besättningen inte ska utsättas för onödig strålning. Modulen planeras att skjutas upp i samband med Artemis 4 tillsammans med en bemannad Orionkapsel med hjälp av SLS Block 1B.[9]
Esprit
Espritmodulen är uppdelad i två delar: kommunikationsdelen HLCS och tankstationen ERM. Samtliga delar av Esprit utvecklas av Thaler Alenia Space.[8]
HLCS
HLCS, HALO-Lunar Communication System, blir länken mellan rymdstationen och månytan. Den ska ha två stycken parabolantenner med 125 cm radie som båda ska kunna upprätthålla kommunikationen med flera mål på månens yta. HLCS ska tillåta videoöverföring och röstkommunikation mellan Gateway och farkoster och baser på månens yta. Modulen kommer att väga ca 270 kg.[8]
ERM
ERM, Esprit Refueling Module, ska ha fyra huvudfunktioner:
- Ta emot last till stationen
- Förvaringsutrymme
- Möjliggöra tankning och bränsleförvaring i anslutning till stationen
- Möjliggöra observation av månen och området runt stationen genom modulens fönster
Det kommer att finnas en trycksatt del av modulen, i vilken gods kan förvaras och rymdfarare kan vistas, och en del som inte är trycksatt. I den icke trycksatta delen förvaras batterier, datorer och bränsleöverföringsapparatur. Esprit kommer att hålla både kemiskt bränsle till månlandare och olika gästande farkoster, samt xenon till den elektriska framdriften ombord rymdstationen.[8]
OHB utvecklar den icke trycksatta delen och tankningsmekanismen för xenon, medan Thales Alenia Space utvecklar övriga delar av modulen.[8]
Canadarm-3
Canadarm-3 är en utveckling från tidigare iterationer av Canadarm. Den första användes för att styra last och greppa satelliter i rymdfärjan, den andra upplagan används för att ta emot och docka autonoma lastfarkoster till ISS. Till skillnad från sina föregångare kommer Canadarm-3 att kunna byta placering och "promenera" runt utsidan av rymdstationen till den position där den för tillfället gör mest nytta. Lösningen kommer dels bestå av en större, 8,5 meter lång arm för större operationer och en mindre arm med större rörlighet för de operationer då precision är extra viktigt. Det kommer även att finnas en uppsättning verktyg som armarna kan använda. Canadarm-3 ska kunna arbeta autonomt och styrd av stations personal.[10]
Referenser
- ^ [a b c] ”NASA, Northrop Grumman Finalize Moon Outpost Living Quarters Contract”. NASA. https://www.nasa.gov/press-release/nasa-northrop-grumman-finalize-moon-outpost-living-quarters-contract. Läst 9 november 2022.
- ^ ”När åker vi till Mars? - Rymdstyrelsen”. Rymdstyrelsen.se. Arkiverad från originalet den 5 november 2018. https://web.archive.org/web/20181105012151/https://www.rymdstyrelsen.se/upptack-rymden/om-rymden/nar-aker-vi-till-mars/. Läst 4 november 2018.
- ^ Warner, Cheryl (13 februari 2018). ”NASA’s Lunar Outpost will Extend Human Presence in Deep Space” (på engelska). NASA. https://www.nasa.gov/feature/nasa-s-lunar-outpost-will-extend-human-presence-in-deep-space. Läst 4 november 2018.
- ^ Loff, Sarah (29 juni 2018). ”Lunar Gateway” (på engelska). NASA. Arkiverad från originalet den 22 november 2018. https://web.archive.org/web/20181122045019/https://www.nasa.gov/topics/moon-to-mars/lunar-outpost/. Läst 4 november 2018.
- ^ ”NASA Plans to Build a Moon-Orbiting Space Station: Here's What You Should Know”. Space.com. https://www.space.com/41763-nasa-lunar-orbiting-platform-gateway-basics.html. Läst 4 november 2018.
- ^ ”Some snark (and details!) about NASA's proposed lunar space station”. The Planetary Society. 26 februari 2018. https://www.planetary.org/articles/20180226-lop-g-snark-details. Läst 9 november 2022.
- ^ [a b c d] ”Gateway”. NASA. https://www.nasa.gov/gateway/overview. Läst 10 november 2022.
- ^ [a b c d e] ”Gateway: ESPRIT”. ESA. https://www.esa.int/Science_Exploration/Human_and_Robotic_Exploration/Gateway_ESPRIT. Läst 10 november 2022.
- ^ [a b] ”Gateway: International Habitat”. ESA. https://www.esa.int/Science_Exploration/Human_and_Robotic_Exploration/Gateway_International_Habitat. Läst 10 november 2022.
- ^ ”About Canadarm3”. CSA. https://www.asc-csa.gc.ca/eng/canadarm3/about.asp. Läst 10 november 2022.
|
|
Media som används på denna webbplats
The Flag of Europe is the flag and emblem of the European Union (EU) and Council of Europe (CoE). It consists of a circle of 12 golden (yellow) stars on a blue background. It was created in 1955 by the CoE and adopted by the EU, then the European Communities, in the 1980s.
The CoE and EU are distinct in membership and nature. The CoE is a 47-member international organisation dealing with human rights and rule of law, while the EU is a quasi-federal union of 27 states focused on economic integration and political cooperation. Today, the flag is mostly associated with the latter.
It was the intention of the CoE that the flag should come to represent Europe as a whole, and since its adoption the membership of the CoE covers nearly the entire continent. This is why the EU adopted the same flag. The flag has been used to represent Europe in sporting events and as a pro-democracy banner outside the Union.ISS post STS-128
bendera Indonesia
Flag of Iran. The tricolor flag was introduced in 1906, but after the Islamic Revolution of 1979 the Arabic words 'Allahu akbar' ('God is great'), written in the Kufic script of the Qur'an and repeated 22 times, were added to the red and green strips where they border the white central strip and in the middle is the emblem of Iran (which is a stylized Persian alphabet of the Arabic word Allah ("God")).
The official ISIRI standard (translation at FotW) gives two slightly different methods of construction for the flag: a compass-and-straightedge construction used for File:Flag of Iran (official).svg, and a "simplified" construction sheet with rational numbers used for this file.
Flag of Israel. Shows a Magen David (“Shield of David”) between two stripes. The Shield of David is a traditional Jewish symbol. The stripes symbolize a Jewish prayer shawl (tallit).
Författare/Upphovsman: David Vignoni (globe, clock face/ring), Anomie (clock hands), David Göthberg (making the clock red, shadows). Anomie and David G (putting all the parts together)., Licens: LGPL
Globe with clock to represent a "current event"
MAVEN at Mars, Artist's Concept. This artist's concept depicts NASA's Mars Atmosphere and Volatile EvolutioN (MAVEN) spacecraft near Mars. MAVEN is in development for launch in 2013 and will be the first mission devoted to understanding the Martian upper atmosphere. The mission's principal investigator is Bruce Jakosky from the Laboratory for Atmospheric and Space Physics at the University of Colorado.
The goal of MAVEN is to determine the role that loss of atmospheric gas to space played in changing the Martian climate through time. MAVEN will determine how much of the Martian atmosphere has been lost over time by measuring the current rate of escape to space and gathering enough information about the relevant processes to allow extrapolation backward in time.
NASA Goddard Space Flight Center in Greenbelt, Md. manages the project and will also build some of the instruments for the mission. In addition to the principal investigator coming from CU-LASP, the university will provide science operations, build instruments, and lead education/public outreach. Lockheed Martin of Littleton, Colo., is building the spacecraft and will perform mission operations. The University of California-Berkeley Space Sciences Laboratory is also building instruments for the mission. NASA's Jet Propulsion Laboratory, Pasadena, Calif., will provide navigation support, the Deep Space Network, and the Electra telecommunications relay hardware and operations.
For more information about MAVEN, visit www.nasa.gov/maven.Deep Space Gateway in lunar orbit as proposed in 2017
A faithful recreation of the official insignia of the Artemis program, an initiative by the National Aeronautics and Space Administration (NASA) of the United States to establish a permanent human presence on the Moon. The program, which began in 2017 as a then-unnamed campaign of the agency's Moon to Mars program, aims to place an outpost on the lunar surface at the South Pole–Aitken basin by the end of the 2020s, through the aid of crewed scientific missions that will explore the environment of the lunar south pole utilising the Orion spacecraft, the Lunar Gateway space station, a Human Landing System, and various other contributions from commercial and intergovernmental organisations from various countries. The logo of the program, coloured in "Earth blue, rocket red and lunar silver", incorporates an arrowhead from the quiver of the mythological Artemis with a depiction of a trans-lunar injection trajectory. Recreated in an unspecified program, this work is referenced from an arrowhead badge variant of the logo published by NASA.